Fitmyself

Den här helgen har jag gjort något som jag tänkt så många gånger men som sällan blivit av. Jag har inte ätit massa lördagsgodis och nu - dagen efter kvällen före - är det så otroligt skönt att slippa sötsuget.

 

Normalt sett försöker jag hålla mig ifrån godis och kakor i veckorna, men satsa desto större på lördagar. Ett beprövat koncept som funkar - delvis. Problemet med att peta i sig ganska stora godismängder en dag i veckan är inte att det sätter sin på magen, utan att det sätter sig på hjärnan. Kroppen är snabb på att lära sig och på söndagen tar hjärnan för givet att det blir mera socker och suget är för onödigt stort. Söndagar brukar därför vara en mental kamp. Och det brukar dessutom ta en så där fem dagar att få bort suget, alltså lagom tills nästa lördagsgodis med andra ord. Igår åt jag inte något smågodis alls, några småkakor till fikat på dagen och sen bananasplit på kvällen, det var allt i sockerväg. Det var uppenbarligen inte tillräckligt för att väcka sockerråttan till liv. Fantastiskt skönt. 

 

Viktig ingrediens i bananasplit.

 

.....ååå, så var vi hos naprapaten igen. Små, små muskler som inte vet hur de ska göra någon nytta i kroppen måste väckas till liv. De är inte mycket för världen och många av dem ligger gömda under andra stora muskler. Så bränner det som eld när de åter börjar användas. Så små och så otroligt viktiga. Utan de små kan inte hela kroppen vara i balans. Märkligt. Idag har vi gått igenom alla rehabövningarna en extra gång. Och nu gäller inte längre tre gånger i veckan - minst sex gånger i veckan vore det bästa. Okej. Då kör vi då. Hej, hej små muskler!

 

Annars har dagen varit lugn och ganska regning. Har träffat min gamla "sambo" Adela nu på kvällen, ätit lite mat och pratat en massa. Vad härligt det är med gamla vänner som man både kan vara nostalgisk med och prata nytt. Bokade även in en träningsträff tillsammans i nästa vecka, bokstavligen, vi tog upp våra kalendrar och hittade en dag som passade båda. Är vi inte vuxna på riktigt nu? ;)

 

 

 

 

 

Vader är en klart underprioriterad muskelgrupp för mig just nu. Det är en trist, liten muskel som dessutom ger absolut noll gensvar vid träning. De blir inte större. Mina är små och smala och passar i så gott som alla typer av stövlar eller kängor. Sen är jag inte så bra på att göra vadövningar heller. Jag har någon liten spärr i benet som gör att jag knappt kan flexa vaden max om jag inte har foten helt fritt, dvs. med lite tygnd på blir det bara halvdant. Trots allt detta ställde jag mig igår på vadpressmaskinen och körde tre set i väntan på att skivstången skulle bli ledig. Idag kan jag knappt stå - som små, ömmande bölder är mina vader idag. Så går det när man tränar för lite. Då får man ont. Så lär dröja ett tag till nästa vadträning. ;)

Idag var jag stark minsann! Igen! Förra veckan tog jag nytt person bästa på 55 kg i bänkpress. Dessutom en tvåa! Mycket nöjd och dessutom helt utan pass. Missade tyvärr att skriva om det i bloggen då jag var på jobbäventyr och sov borta hela veckan. Men, men ni får ju veta nu i stället! ;) Så idag tänkte jag att jag skulle försöka mig på ännu ett rekord. På måndagar är det oftast ett gäng jobbarkompisar som tränar tillsammans på SATS Stadshagen, man är med när man kan och folket varierar lite men oftast är det någon där som man känner. Perfekt dag att planera in att maxa då pass finns att tillgå med andra ord. Min tanke var att klara 57 kg på stången. Men vid närmare eftertanke var det lättare sagt än gjort att hitta rätt vikter för att få till just 57 kg. Mattematiken är inte direkt på topp när man är i gymmet och har fokus på helt andra saker. Så jag fick nöja mig med att hänga på totalt 58 kg på stången. Värmde upp med lite lättare vikter först och sen var det dags. Super med pass, men att ha 3 personer man känner som står och hetsar nästa lyft gör mig faktiskt lite nervös. (Eller peppad?) Hur som helt gick det galant! 58 kg och nytt rekoooord! Kändes förvånansvärt lätt dessutom. Visserligen lyckades jag inte med en tvåa, men med lite vila är jag ganska säker på att en etta på 60 kg hade funkat. Men det sparar jag på till nästa vecka. Då ska det bli nya rekord tänkte jag. Fick dessutom till 6 dips på raken vilket jag är nöjd med med tanke på dagens vikt.

 

Nu blir det lax i lödkully utan lis.

 

Bänkpress för ett par-tre år sen.

 

 

 

 

• Träningsbrallor från MXDC
• Shaker, smakprov på recovery-drink från Olimp plus penna, block och nyckelband
• Smakportion av Carbonox, kolhydratspulver
• Nanox proteinbar

I helgen ordnar Madde och Stina en bloggträff nere i Göteborg. Temat är så klart träning. Det känns inte som man vill missa att se vad som kommer att hittas på och dessutom träffa ett gäng glada bloggare - så jag tar mitt pick och pack och susar ner till Gbg för att vara med. Ska blir superkul. Resten av veckan tillbringas nere på västkusten med blandannat jobb i Borås m.m. men det skriver jag mer om sen. Nu går snart tåget, måste skynda mig. ;) 

"Styrketräning är inte jobbigt" sa en bekant idag, som själv är spinningfantast. "Man bara går där och lyfter lite och vilar en massa". Den bekanata fortsatte även med "och de som har mobilen med sig och hörlurar i öronen kan ju knappast fokusera speciellt bra". Jag bubblade över och argumanten haglade.

 

"Nej, det är inte jobbigt att styrketräna om man använder för lätta vikter. Nej, det är inte jobbigt att styrketräna om man totalt förbiser att lära sig något alls om rätt teknik - så man aldrig någonsin kan höjja vikterna. Nej, det är inte jobbigt att styrketräna om går i grupp om tre till gymmet och alltid insisterar på att köra samma övningar, samma antal set, reps och står och där i mellan står och stirrar på varandra. Nej, det är inte jobbigt att styrketräna om man saknar hörlurar så man istället pratar med kompisen om allt som har hänt under dagen samtidigt som man lyfter. Nej, det är inte jobbigt att styrketräna om man aldirg utsätter sig för att maxa. Nej, det är inte jobbig att styrketräna om man aldrig utmanar sig själv med nya upplägg som t.ex. droppset, cirklar eller superset. Nej, det är för allt i världen inte jobbigt att befinna sig på gymmet om man bara står rakt upp och ner på golvet och ser sig omkring. Nej-nej-nej, för all del, det är verkligen inte jobbigt att styrketräna!"

 

Mitt huvud bubblade över - men jag sa inget. Inget mer än att "det beror nog på hur man lägger upp sin styrketräning". Min bekanta tittade på mig, pausade kort och hänvisade sen en sista gång om att spinning ändå var den verkligt ultimata träningsformen. Sen gled vi mjukt över på ett annat samtalsämne.  

 

 

Utfallsgång med sandsäck. Inte jobbigt?

 

 

 

 

Idag blir det vilodag. Endast en timme cykling till och från jobbet. Och lite rehab för knäna. Annars är jag bra mör i överkroppen från igår. Mest ryggen så klart. Imorgon blir det träning efter jobbet, bröst och axlar tror jag att det står på schemat.

 

Idag har jag införskaffat en ny fin dator. Eller ja, den är ny för mig - begangnad är den. Men den är hel, utblåst och portabel - vilket man inte direkt kan säga att min nuvarande laptop är. Varje gång jag fäller ihop den eller flyttar den från dess plats på köksbordet riskerar jag att den inte startar igen. Startknappen på högersidan är minstsagt glapp och efter att redan en gång lagt ut en tusenlapp på så är det inte värt att laga den igen. Vädligt roligt det här med att byta dator då det innebär att man samtidigt går igenom gamla bilder, dokument och filmer som ska föras över till den nya datorn.  

 

Vinter i Göteborg för några år sedan.

Eller mja, snarare 2 timmars träning senare. Dagen började med cykling till jobbet - för första gången på en evighet kändes det som. Förra veckan var jag sjuk i början av veckan och det blev inte bättre än endast en cykeltur till jobbet. Det var 30 uppfriskande minuter, men kan väll inte riktigt kallas träning, var i behaglig takt och i samma kläder som jag senare jobbade i. Nu ikväll blev det mera åka av! Speedcyklade till gymmet i Stadshagen - cykelbrallor och hjälmen på huvudet. En dryg timme senare hade ryggen fått jobba ordentligt. Provade bland annat maxa chinsen, blev i alla fall tre stycken på en maxvikt av mig 74 kg. Inte helt strålande men inte helt förfärligt heller med tanke på att jag är minst 12 kg i från tävlingsvikt. Jag ser det lite som att jag har en 12 kgs-vikt hägande i ett bälte under mig.

 

Vi har en liten tävling på jobbet som startades idag, om vem som kan förbättra sig som mest på 13 veckor, i chins och löpning 2 km. Löpningen får jag skippa med tanke på den pågående rehaben för mina knän. Men chinsen ska jag fixa. Sa tidigare på fikat att jag skulle öka med 500% tills nästa tillfälle om tretton veckor. Då tänkte jag mig att jag skulle orka 1 max 2 st... 10 st strikta chins om drygt tre månader verkade rimligt. 15 strikta chins om på samma tid känns som en rejäl utmaning........ hm....... får försöka klura ut något så det blir möjligt. Träna mycket kanske, det ska ju vara en bra grej. Har jag hört. Jag han träna en del själv också och det blev bald annat marklyft där jag tappat en del sedan sommaren, minst sagt. Dessutom lite förvirrad när jag lassade på vikter tydligen. Jag brukar försöka öka lite i taget iför varje set så det blir som en trappa, smyga på 5-10 kg per set innan jag är uppe i arbetsset och då köra ett par till fyra set på den vikten. Idag ville jag dock ha stora viktplattor direkt för att jag skulle slippa böja mig så mycket (har man små viktplattor i ändarna blir det ju så låååångt till golvet). Så efter att ha kört en gång med små tior på varje sida, letade jag upp tyjugorna och bände på. Tvärstopp. Orkade bara 4 reps första setet. Men, wtf?! Tänkte mig att jag lyfte en 4 på 40kg!?! Försökte igen aningen nedslagen och kom då upp i 5 reps. Var lite ledsen ett par minuter innan jag kom på att det ju vist var i alla fall 60 kg jag höll på med. Fortfarande långt i från nöjd, men inte alls samma katastrofkänsla i kroppen. Efter ett par set lyckades jag i alla fall få till en 6:a. Sen var jag trött. Körde några andra övningar innan det var dags för att cykla hemåt igen. 

 

 

Ingen superman idag. Men med mera träning så vet man aldrig vad som händer.
(bild från segelsemester sommaren 2011)

 

 

   

 I helgen föddes min systers andra lilla pojke! Ett sanslöst sött knytte som fortfarande saknar namn. Under systers och hennes Andrews vistelse på BB för få den lilla att känna sig hemmastad i den nya världen så har jag och Niklas agerat standin på hemmaplan och tagit hand om, inte längre så lilla, Liam. Med två år på nacken är man liten i nästan alla sammanhang - utom när man blir storebror! En helt klart spännande helg och det har gått väldigt bra med Liam även utan mamma och pappa. Längtade lite så klart, men med studsmattor, sandlådor och även en timmes gymnastik med massa andra barn i gympasalen vid skolan så gick tiden nog trots allt ganska fort för honom. Idag fick vi äntligen komma och hälsa på det lilla miraklet. Väldigt liten, trött hela tiden och fantastiskt söt. Inte alls vidare skrynklig, tyst och snäll. Även aningen lik E.T. med sina stora ögon och långa smala hals. Sötast i stan!

 

Några andra som har hoppat, studsat och aktiverat sig hela helgen lång är hela Team Pure Fitness. Jag fick vackert stå över den här helgen, men gänget ser ut att ha haft det riktigt bra och haft ett riktigt späckat intressant schema. Klicka här (lördag) och här (söndag) för att kolla på deras äventyr.

 

Lilla No-name powernappar i farbror Niklas trygga famn.

 

 

Jag har funderat på lite olika delar med det här med deff. Några saker kommer jag göra annorlunda nu när jag får trixa som jag vill. Till att börja med vill jag ballansera upp hela karusellen en aning genom att försöka hålla nere volymen på maten nu till en början. I stället för att fylla ut med massa  lull-lull så som sallad, broccoli, gurka och annat som tar upp plats för att fylla ut magen så tänker jag inte köra på sånt alls nu i början. Bara rent rakt upp och ner det jag ska ha. Lite broccoli eller morötter så klart för att få lite variation och olika näringsämnen. Men jag tänker spara lull-lullet till senare, tills dess det verkligen börjar bli lite på tallriken. Jag vill ha en ballanserad deff som inte är så vansinnigt mycket tuffare mot slutet. En smart deff. Tro det eller ej, och det här säger jag inte ofta. Men. Jag vill vara ute i god tid. Det största problemet med förra deffen (efter att jag förstått att det gällde att verkligen sköta maten) så var det mitt humör. Inte kul för omgivningen. Och inte kul för mig. Dessutom berodde mycket av humörsväningarna på att jag kände mig stressad över deffandet och tog ut det på allt annat. Den här gången ska det inte bli någon stress. Jag satsar på att fixa deffen på ca 6 månader - dvs. 30 veckor. Totalt har jag nästan nio månader på mig innan det är tävlingsdags. Det ska inte vara någon stress. Och om det mot förmodan blir stressig - ja, då skiter jag i det. Då kan jag vänta ett halvår eller ett år. Jag vägrar må dåligt över något så trivialt som en deff. Jag vägra känna mig stressad av min egen valda hobby. Jag vägrar låta andra delar av mitt liv dras med i skiten på grund av stress. Jag vägrar låta mig våndas över min kropp. Jag vägrar!! Speciellt då jag inte alls tror det är nödvändigt, ressultatet blir inte bättre för att jag stressar. Snarare tvärt om. En glad gris är en god gris.

 

Jag kommer att vara en godaste grisen av alla några månader efter jul!  

Idag startar jag på 73,4 kg och ska under vintern jobba min neråt mot 60 kgs gränsen. Huvudmålet är att vara i fin form för Fitness Five 2013, men kanske kan det bli en del annat längs vägen. ;) Den som läser får se! Jag kommer nu i början lägga fokus på proteinet, minst 2 gram, men helst 3 gram, per kg kroppsvikt om dagen. I början kommer jag ligga runt totalt 2000 kcal, vilket är relativt mycket mat, så jag kommer inte lägga så mycket energi på att planera intaget av kolhydrater eller fett, det som slinker ner slinker ner. Dock prioriterar jag ändå kolhydrater framför fett, och det kommer att märkas mer och mer ju längre in i deffen jag tar mig - då totala kcal kommer att minska och det blir viktigare vad som kommer in i kroppen. Jag har en plan för vardagar och en för helger, dock räknar jag i efterhand vilket gör det möjligt att ändra lite som det passar dagen.

 

 

Here we go again

 

 

De senaste månaderna har det gått utför för mina knän och det har varit enormt frustrerande. Tidigare så tycker jag mig kunnat hålla knäna i hyfsad balans och det har varit en hanterbar smärta som har kommit och gått lite beroende på hur jag tränat. Aldrig har hade de heller varit svullna eller varma. Men senaste tiden har det alltså blivit mer och oftare. Irriterande med tanke på att jag försökt få fart på benen - lägga på mer vikter, fokusera mer på bas övningar så som t.ex. knäböj osv. Jag tycker att benen svarat lite grand och visat sig större, men då med mer smärta som följd. Kulmen var i somras efter träningslägret hos Eddie Bergqvist då jag för fösta gången fick vatten i ena knät och det även svullnade. Efter det gick det inte ens att cykla utan att känningarna kom tillbaka. Jag har tidigare varit hos sjukgymnaster och läkare och då fått lite varierande resslutat, men inget som funkat i längden och jag har låtit det vara som det är - dels lite slentrianmässigt, dels för att jag tyckt det varit en okej nivå och även lite för att jag tvivlat på att det skulle gå att göra något åt då jag redan försökt utan resultat. Men nu kändes det som jag inte hade något val, utan det var dags igen. 

 

Så i onsdags var jag på Spinal Balans och träffade Daniel Andréasson för en koll av knäna. Det var mycket intressant när han som naprapat bad mig spänna knäna, tryckte lite här och där och vips hade han en idé om dels var problemet låg och hur det skulle kunna fixas. Nu har jag naturligtvis knappt mer än startat rebträningen, men förklaringen var logisk och förklarad på ett mycket pedagogiskt sätt. Troligen är den yttre lårmuskeln (framför allt vastus lateralis) som tagit över och blivit dominerande medan jag "lärt mig" att knappt använda den inre lårmuskeln (vastus medialis) alls. I och med den obalansen dras knäskålen lite utåt varje gång jag spänner låret. När knäskålen dras bara lite ur sin position och samtidigt trycks mot benet så irriteras brosket runt om kring knäskålen som då kommer i kläm. Ju starkare den yttre lårmuskeln har blivit, ju mer obalans i knäet. Vilket också verkar logiskt för mig då knäna blivit snarare sämre ju mer jag tycker mig kunna se av utsida lår. För styrka teorin om obalansen provar man t.ex. trycka in knäskålen i redan spänt läge - och gör det ganska så ont så stämmer det troligen. Det var intressant då jag aldrig testat det innan! Och ja, det var sjukt obehagligt. Dessutom testades hur glapp knäskålen var i avspänt läge. Båda knäskålarna var glappa, mest den högra dock, och det tydde på att den inre lårmuskeln var slapp. Den yttre däremot var spänd som en fiolsträng och även där blev det mycket obehagligt om man testade trycka med fingrarna. Efter den genomgången fick jag verkligen förklarat för mig vilka muskler som skulle aktiveras under rebahtränigen - så nu har stora förhoppningar på att det ska bli så gott som helt bra!

 

Ett par till tre månader kommer jag lägga på rehaben till att börja med och efter det ska man kunna se resslutat. Så från och med nu blir det bara rehab för benen, inget annat. Ingen styrka, igen löpning. Men sen - då blir det lyfta av! Förhoppningen är att benträningen kommer revolutioneras efter dessa tre månader ;) 

 

Då har jag tagit mig igenom första träningsveckan på mitt egen komponerade höstschema. Det har varit en uppstartsvecka med råge, konditionen är som bortblåst och jag har inte gått för fullt på styrkan heller. Inget konstigt egentligen - efter totalvila i nästan tre veckor, sommarsemester och några glada glas vin längs vägen är det klart att man inte toppar formen, men ändå blir man lika förvånad varje gång. Va? Orkar jag inte det här som brukar gå så bra? Toppen var under måndagens cykelpass när jag efter halva tiden och en fjärde del av sträckan (mot vad jag tidigare kört) fick svår andnöd, skakningar i benen och totalt slut på motivation och då kastade in handduken och cyklade hem i stället. Inte heller cyklingen till jobbet kändes särskilt underbart, mest flåsigt. Men det bästa med kondisen är att den tar sig himla fort ändå, om ett par veckor är jag till baka på banan! Styrkepassen har gått ganska bra, känner mig dock ordentligt tung och chins och dips är rätt tufft nu. Men det ska det bli ändring på! Mer info om höstens deffperiod kommer senare. Simningen var veckans sista schemalagda pass och var riktigt härligt om än flåsigt det med. Satsade på crawl-intervaller i lite olika tempon, bra tempo första 10 minuterna, sen behövde jag varva med bröstsim de sisa 20 minuterna. Tanken är att köra 40 minuter totalt och då enbart olika crawl-intervaller. Idag avslutade jag simningen med lek och plask tillsammans med syster och lill skrutten Liam. Himla kul att bada med någon som uppskattar minsta lilla våg, plask eller bubbel i vattnet!

 

Upplägget på träningen känns fortfarande bra och jag kommer inte göra några större ändringar på det, förutom att jag helt kommer att plocka bort benträningen och ersätta den med rehabträning. Mer om det lite senare. Nu blir det det lördagsmys med hemlagad pizza!