Fitmyself

Just i detta nu är jag ute och morgonpromenixar i morgonsolen. Oftast cyklar jag till jobbet, men då och då passar det bättre med en promenad. Förutom att det är perfekt promenadväder så här på försommaren så ska jag iväg på spinning med några jobbarkompisar direkt efter jobbet idag. För att slippa lämna cyklen på jobbet, allternativt trampa hem imellan (vilket jag förövrigt tror skulle ge mig en lätt överdos av cykling( så använder jag istället benen på ett annat sätt och knatar till jobbet idag. Tar ca 75-80 minuter, vilket är ungefär den tiden som behövs för att vakna till liv efter en hel natts sömn. ;)

Nu har det blivit alldeles för mycket socker på sista tiden. Jag måste säga att det är otroligt gott (speciellt i kombo med kakao!) men jag mår inget vidare av det, varken direkt efteråt eller under dagen, märker att jag blir trött och seg av allt socker. Hade ju ett längre uppehåll tidigare i vår, men så kom jag av mig där efter galdiatoruttagningen. Då skulle jag "fira" att det gått så bra med all intervallträning och alla chins och så tog jag en sockerdag. Och en till. Sen tog de där sockerdagarna aldrig riktigt slut. Så nu får det vara slutsockrat. Sockerfritt fram till midsommar. Efter det ska det bara bli någon dag i veckan.

Oh. Det här gick ju bra, nästan ingen träningsvärk efter torsdagens benpass med Jenny, tänkte jag i fredags. Var nästan orolig att jag hade jobbat för lite på passet. Var samtidigt glad för jag tänkte att jag kanske slapp träningsvärk den här gången för att jag avslutade passet med att jogga ca 1km till tunnelbanan, plus att jag gick av en hållplats tidigare och promenerade ytterligare ca 20 minuter innan jag var hemma. Minimalt med träningsvärk igår, ovant, lite oroande men samtidigt jäkligt skönt. Så var det dags att avsluta fredagen och gå och lägga sig. Då var allt som vanligt igen. Tärningsvärken was back. Det är sällan jag vaknar mitt i natten av träningsvärk men det gjorde jag alltså i natt. I alla positioner där baksida lår tvingades sträcka ut sig - dvs. så fort benen var raka, så vaknade jag och var tvungen att justera till en mer bolliknade position. Tror att mina muskler i baksida lår, b.la. biceps femoris, måste vara några av de kortaste som finns, addera lite träningsvärk på det och vips har jag tappat den mänskliga förmågan att gå upprätt.  Jag vet inte om jag blev glad eller inte för den osannolika träningsvärken, men helt missnöjd är jag inte - tänk vad bra passet tog i alla fall! Det är så sunt att styrketräna! ;)

Passet i alla fall innehöll en del tekikfokus, speciellt på benböj och utfall. Körde även dropset i liggande lårcurrl, sittande lårcurl, upphopp med vikt m.m. Näst sist körde jag superset med benpress och upphopp, var länge sen jag ahde så mycket mjölksyra i benen och började skratta högt i benpressen - mycket märkligt och jag kände mig inte helt frisk i huvudet. Men det är något komiskt med en sån smärta som mjölksyra ger och det absurda är att man gör det frivillig - komiskt helt enkelt - man måste skratta. Fast jag slutade rätt snart när jag fick konstiga blickar. Bra pump i benen i alla fall! Avslutade med benböj i smithen, skulle varit med fristång men den var upptagen så fick bli i smithen. Lite klurigt med tekniken där tycker jag så var bra att få köra igenom den med en gång extra.

Idag satsar vi på picknick i solen jag och min finaste.

Tada! Så var den här, nummerlappen som varje år runt den här tiden dimper ner i brevlådan. Tror jag är inne på sjätte eller sjunde året? Eller kanske ännu mer? Har missat att hålla räkningen men något sånt är det tror. Tredje året i Sthlm i alla fall. Glömer dessutom alltid vad jag får för tid. Smidigt på ett sätt, kan jag alltid slå rekord. Rekord siktar jag givetvis på i år med. Blir det under 25 ska jag jubla, blir det under 30 är det okej och andra allternativ finns inte. Hopaps jag. Hur som helst blir det picknickkorg. I år har vi lyckats samla ihop till två lag. Det är i alla fall rekord!

Skippar spinningen och en instängd, mörk sal med flåsande människor. Istället rullar jag ut min gröna fara i vårgräset. Gegga, ris och ros längsvägen kan inte stoppa mig. Jag överger en stel och stillastående spinningcykel och kastar mig upp på en vinglade, svajande, i nedförsbakcarna rusande, riktig cykel. Risk för punktering. Risk för skrubbsår. Oduvikligen dags för svett. Jag vägrar spinning i sommartider.

We define our selves by what we are not.

Vädret har varit underbart passade för träning idag! Soligt och glatt men ändå ganska svalt, perfekt för utomhusaktiviteter. Efter att har vart inne i gymmet i ca 45 minuter och tränar upp styrkan i armarna (med bra pump, speciellt i biceps!) hoppade jag upp på cykeln och virrade mig fram till Bromma och Selma. Kan tänka mig att det inte är vidare långt egentligen, men kör man fel både här och där tar det drygt en halvtimme. Vi fikade först kaffe och snörde sen på oss löpardojjorna och begav oss ut på en knappt 7km löptur, dvs. 4 varv runt en liten sjö som låg i närheten. Då var det så varmt att jag kunde springa i linne - premiär för det i år! Vi promenerade hem, jag tackade för mig och virrade hem på cyklen, tog knappt en halv timme då jag hittade aningen bättre hem. Avslutade utedagen med en promenad, strosade längs golfbanan här i Järva tillsammans med min finaste Niklas.

Nu sitter jag vid datorn och läser favoritbloggar och festar till det med vaniljkessela och solen skiner fortfarande utanför fönstret torts att klockan är en bra bit över åtta!

Idag ska jag ge mig ut på ett mindre träningsäventyr för att testa lite hur pigg jag är efter min förkylning. Känner mig pigg och glad men samtidigt känns det lite snuvigt, kanske inget att bry sig om eller så kastas jag tillbaka ner i snorträsket om jag skruvar på träningen igen. Som sagt, måste testa! Har vart tvungen att ställa in både Kungsholmen runt och ett PT-pass så är inte vidare sugen på att fortsätta vara sjuk nu. Testet kommer bli som följer. Blir först en kort cykling till Balance i Solna. Väl där blir det gymmande - tänkte satsa på armar ev. en gnutta rygg. Sen blir det en aningen längre cykeltur hem till Selma för att umgås och löpa en 5kmsrunda. Avslutningen blir att cykla hem igen. Det borde blir ett lagom program för att känna på kroppen.

Imorgon bjuder dagen på dubbla spinningpass så innan jag ger mig in på det vill jag gärna testa kroppen lite. Ingen mera sjukdom på hela sommaren har jag bestämt! ;) 

Vi har som bekant en del debatterade runt lunchbordet på lunchrasten på jobbet. Igår, fredag, inleddes samtalet väldigt neutralt med vad alla skulle hitta på i helgen. Jag berättade att två barndomsvänner, Jenny och Pinar, skulle komma över och vi skulle träna. "Men ska ni inte göra något roligt också?" klämmer en av ekonomitanterna ur sig.

Eh, jo, vi skulle ju träna på gymmet fortsatte jag och förklarade att det var extra roligt för att båda mina vänner är lite ovana med fria vikter och gymmande i allmänhet, så det skulle bli en ny träningsform för dem och jag tycker alltid det är roligt att träna med kompisar. "Ja men ska ni inte passa på att roa er också när de är i Stockholm?" fortsatte ekonomitanten. Hm. Först då trillade polletten i mitt huvud ner. Hon förstod alltså inte att det var träningen som faktiskt var det roliga. Jag förstår att alla inte tycker det är kul att springa på gym och lyfta skrot, det var rätt uppenbart att ekonomitanten inte tyckte det, men man måste väll inse att andra tycker det är kul? Vissa tycker ju till exempel att fotboll är roligt att bara stå och titta på, det tycker jag är märkligt - men jag förstår att andra kan tycka det är roligt. Roligt kan vara så många saker, en eller annan positiv känsla på ett eller annat sätt. Att få kombinera en känsla av att känna sig stark och få ge utlopp för fysisk energi tillsammans med goa vänner, vad kan vara mycket bättre? Men ekonomitanten insisterade på att vi var tvungna att göra något roligt också och frågade vidare "men ska ni inte gå ut på kvällen då och bara ta ett glas vin i alla fall?". Ja, jo, det skulle vi ju i och för sig också göra. "Ja, men då så" sa ekonomitanten och såg nöjd ut, konversationen var avslutad för hennes del. Jag var dock inte färdig och förklarade att vi skulle fortsätta umgås ute på någon trevlig krog, men det var ju inte själva huvudaktiviteten, även om ett glas vin i goda vänners lag givetvis är trevligt och roligt på sitt sätt det med. Tränandet och gymmandet var vad vi såg fram emot och planerade runt. Men ekonomitanten hade redan fått sitt svar och nickade bara frånvarande medan hennes blick gled iväg och hon hoppade in i ett annat samtal. 

Kvar var jag ensam i samtalet och fortsatte mina funderingar för mig själv. Vad är roligt egentligen? Bestämmer man själv vad som är roligt eller bara blir vissa saker kul? Kanske är det en blandning. Vissa saker får man kickar eller andra positiva känslor av direkt. I andra saker måste man leta för att hitta saker man gillar. Jag gillade inte gymmet första åren jag var där. Det var pest och pina och bara ett nödvändigt ont för att träna upp mina knän för att kunna köra karate som då var min stora passion. Jag såg inte mina framsteg utan tänkte bara på hur jobbigt och trögt allt gick, jag avskyr långsamt. Jag trodde på fullaste allvar att folk ljög eller möjligen lurade sig själva som sa att de tyckte det var roligt att gå till gymmet. Jag var precis som ekonomitanten. Idag kan jag knappt förstå hur jag inte kunde tycka gymmet var kul. Det ÄR ju jätteskoj att vara fysisk, få testa hur mycket man klarar, känna sig stark och oövervinnerlig! Få slåss och kriga med vikter och ibland vinna ibland förlora är triggande och man vill bara ha mer! Men kanske är det något jag jobbat undermedvetet för att hitta - just de känslor som jag tycker om och tycker är roliga. Vissa andra gymmar för att det är meditativt avkopplande, det är också roligt att känna fullt mentalt fokus. Och ytterligare andra är sociala, att vara en i gänget av rippade och starka på ett gym och gå runt att vara tjenis med alla kan också vara roligt för en del människor. Det som är roligt kan vara så olika! Det gäller bara att hitta det roliga delarna och fokusera på dem - det är då det blir roligt på riktigt och det är då man kan hitta motorn till sitt inre driv. 

Efter nästan en veckas frånvaro från gymmet så var det fantastiskt härligt att åter vara tillbaka bland skrotet i gymmet. Idag körde jag tillsammans med en kompis på Ballance i Solna och vi matade på med varannan bröst-, varannan magövning. Jag brukar sällan köra så nu för tiden, om jag inte kör superset, utan brukar köra en muskelgrupp i taget. Roligt att göra annorlunda än man brukar. På tal om annorlunda så körde vi även en helt ny bröstövning som jag aldrig kört förut. Vet inte vad den heter men är en omvänd lutande bänkpress. En ganska hett debatterad övning som jag själv tycker ser lite läskig ut. Men min kompis brukar köra den och han tycket att vi skulle ha med den i passet - så varför inte, passade ju varandra så klämrisken var liten. ;) Jag blev mycket positiv överraskad av övningen där man hängde och dinglade uppochner. Man inser att man inte har huvudet ner och fötterna upp vidare ofta, en mycket ovan känsla! Jag hade faktiskt svårt att veta åt vilket håll jag skulle pressa stången för att jag blev så snurrig av att trassla mig ner under stången på den lutande bänken. Mycket märkligt! Kändes även som att övningen förvirrade ballanssinnet på samma sätt som en karusell vilket var barnsligt roligt - jag fick lätt glädjefnatt av hela idéen. Galet. Vansinnigt rolig övning på ett mystiskt sätt! Som styrkeövning betraktat är jag dock tveksam. Jag tycker den känns ytterst osäker, det finns betydligt enklare sätt att komma åt undersida bröst - om det ens är en del som behöver vidare punktinsatser.

Då var det lilla halsontet som spirade i förra veckan (och då fick mig att ställa in Kungsholmen runt) är nu i full blom. Dumma hosta och dumma hals. Tycker jag är sjuk för jämnan nu mera. Dumma, dumma.