Pulled Knäck

Läste för ett tag sen om recept på "pulled pork", alltså typ "dragen gris" på Svenska. Eller kanske "draget fläsk" om man ska vara petig. Tyckte det lät så himla skoj. Själva receptet bygger på att man drar i sär det redan möra kokta eller stekta fläsket så det blir en slags väldigt grov flisig färslikande konsistens. Nu har jag kommit på att man kan göra "pulled knäck" också. Enkelt. Bara ta vanlig knäck och låt den stelna precis så mycket att du inte bränner dig och dra den till långa sega trådar och låt den sjuka ner på bakplåtspapper för att stelna helt. Perfekt när man klickat ut den mesta knäcken i formar och det är en seg ofoglig massa kvar i kastrullen. Dra ut den!
 

Pulled knäck - och vanlig knäck.
 

Supertips inför deff!

"Varför har jag inte kommit på det tidigare?" skrev Madelenie i sin blogg. Och jag kunde inte annat än att hålla med! Varför har inte jag heller kommit på det tidigare? Och vad är det nu man ska göra då som är så fantastiskt? Jo, dricka varm funlight! Det värmer gott och smakar sött och gott, perfekt när sötsugen pockar på och man inte kan släppa tanken på sött. Vanlig funlight är väll bra, men lite trist. Att dricka den varm är mer spännande. Jag har provat varm jordgubssmak, himla najs. Även smaken Appear är god varm och men en liten gnutta kanel blir det extra gott. Man har inte provat allt förens man har provat allt!

Testat Pro Feel

Det var extrapris på Valios nya "Pro Feel naturell yogurt" på lokala Hemköp och självklart är det ett gyllene tillfälle att testa produkten! Liten förpackning av en väldigt god yoghurt. Hela Valios nya serie Pro Feel har mer protein än vanliga proteindrycker,   Protein innehållet för Pro Feel Naturell Yoghurt är cirka 7,6 %, vilket är ungefär hälften av kesella som innehåller 12%. Vanlig yoghurt innehåller ca 3-4 % protein.
 
Jag var positivt överraskad av denna lilla burk! Dels var den himla krämig, fin konstisens och hade en god helt vanlig yoghurtsmak. Jag föredrar lätt yoghurt framför kessella smak! Även om jag naturligtvis äter båda... Dessutom blev jag ganska "mätt" på en liten burk. Eller, mja. Den mättade mycket bättre än vad till exempel en yoggi eller risifrutti hade gjort. Dock inte i närheten av att bli middagsmätt, men tillsammans med lite nötter och en banan kan den säkert funka som mellisfika. Minus ändå för priset, nu på extrapris för 10 kronor skulle den kunna funka då och då, men 16 kronor för de 300 gram (två små förpackningar) som man får är lite väl mycket för lite extra protein. En liter vanlig yoghurt kostar ju till och med mindre än det. 
 
Så, sammanfattningsvis kan jag säga att det var en trevlig liten yoghurt men bara goda sidor förutom priset som var alldeles för högt för att vara värt det som var bra med den. Den får därför endast 2 hantlar av 5 möjliga.
 
 
Testad. Här med några smulor müsli och en kopp tee.
 

Periodisk fasta

Det här med periodisk fasta har kommit upp som en mer och mer populärt dietupplägg. Jag har gillat idén ett tag nu, det jag gillar att den känns relativt avslappnad och inte knuten till diverse radikala idéer så som t.ex. LCHF eller GI. Med periodisk fasta är det mest fokus på när du äter och inte så mycket vad. Så vad är det för period det gäller då kan man undra? Det kan variera utifrån vem man frågar, men det vanligaste just nu inom styrkekretsar är att man "fastar" 16 timmar om dygnet. T.ex. lägger du alla måltider mellan kl 12 - 20 så har du ett upplägg med periodisk fasta. Men det är ju bara att hoppa över frukosten så blir det periodisk fasta?! Ja, precis, det är det som gör det så enkelt.
 
En tanke med upplägget är att med ett mindre "måltidsfönser" hinner du inte peta i dig så mycket onödigt. Det känns även som att man får äta mer när man väl äter, vilket ju blir logiskt när man äter några få måltider istället för flera små.  Lite intressant efter allt detta sunda förnuft som säger att man ska äta lite och ofta. (Vad är egentligen sunt förnuft??) Personligen så kan jag tycka att det är lite jobbigt att äta ofta. Efter att ha duttat runt med upp till 8 måltider per dag under min senaste deff så upplevde jag dels att jag aldrig blev riktigt mätt, plus att det är ganska meckigt att gå till jobbet med 5-6 matlådor, livet blir väldigt omständligt inte minst socialt. Som med alla dieter så funkar det naturligt vis inte om du äter mer än du totalt förbrukar under de här 8 timmarna, även om vissa envisas med att tro att det kan dricka litervis med grädde under den här perioden och ändå rasa i vikt. Det funkar inte så, inte med periodisk fasta, inte med "svensson-LCHF". Men som sagt är det ett upplägg som rent mentalt gör det lite svårare att få i sig för mycket på en dag. De som säger att det ska även vara "väldigt svårt" att få i sig ett kcal-överskott om man bara äter 8 timmar om dagen tror jag inte på, då har de aldrig träffat någon med talang för mat. Ytterligare en fördel för oss som vill vara stora och starka är att kroppen lättare ska spara på muskler och öka fettförbränningen med den här metoden, exakt vad som händer i kroppen är lite oklart, men det visar sig att upplägget är gynnsamt för de tillväxthormoner i kroppen som just ökar förbränning och ökar muskeluppbyggnad. Det ska alltså vara lättare att omfördela kroppsvikten från fett till muskler samt att hålla den så. En metod som passar oss som styrketränar alltså.
 
För att göra ett så bra upplägg som möjligt är det bra att satsa på att lägga de största måltiderna efter träning, just för att kroppen ska kunna ta hand om energin och byggstenarna så bra som möjligt. Plus att det är gött att ha den stora goda måltiden att se fram i mot i slutet av dagen. Det är inget hokuspokus med att man inte får få i sig en enda liten kalori under fastan, ett par laddningar med aminosyror eller en kopp kaffe med liten skvätt mjölk innan lunch är inget som pajar hela upplägget.
 
Jag tycker det här känns enkelt, hyfsat sunt och praktiskt upplägg. Just därför ska jag testa det fram till jul för att se vad det kan tänkas bli för resultat. Om ni vill läsa mer om periodisk fasta på ett överskådligt sätt tipsar jag om styrkelabbet.se där de berättar lite mer ingående. 
 
Utvärdering följer...! ;)
 

Bild lånad av Cecilia Folkesson
 

Gofika

Fruktsallad med vanlijkesella smakar smaskens efter en frisk höstprommenix. Och så lite kaffe till så klart, min fina Niklas gör godaste latten med riktigt fluffig mjölk. Banan, äpple, apelsin, russin, hasselnötter, passionsfrukt och en klick vanliljkesella - gott och en riktig vitaminbomb! Fast det där med en klick vanlijkesella var väll inte riktigt sant.... snarare en burk x) Nu är jag i alla fall laddad för gymmet och mera rehab.
 
Somrigt inslag som rekommenderas varmt i höstrusket.
 
 

Grönsaksförbud

"Men Herreguuuuud" sa min kära pojkvän när han letade efter något viktigt i frysen här om dagen. "Det är ju heeeelt fullt har inne" fick han han fram i upprörd ton och fortsatte "och det är ju BARA grönsaker". Helt sant var det väll inte för jag vet att det ligger en hel del kött, kyckling och fisk där inne också. Och även ett par burkar kakor, muffins och hemgjord glass ska det finnas vet jag bestämt. Men det var tydligen mycket grönsaker som låg överst i alla hyllor. "TVÅ stora påsar broccoli" fortsatte Niklas och slet fram en stor grön påse. Hm, ja, jo, det är ju så jag gör mina matlådor, häller i lagomt med broccoli och sen på med den lagade maten alternativt en burk tonfisk. "Och tre påsar wookgrönsaker!!" Hm, ja, jo, det stämde nog. Kanske det hade räckt med en när jag tänker efter. Jag hamstrar mer än gärna. Det är få saker som jag blir så stressad över som när det är slut på mat. Man kommer t.ex. hem efter jobbet och behöver akut fylla på magen och så är det slut! Det händer i och för sig aldrig här hemma.... men tänk om! Jag håller dessutom på att träna mig i att inte flippa ut så snart jag blir hungrig. Funkar faktiskt bättre än jag trodde. Nu kan jag till och med träna på tom mage och ändå få till bra pass. "Meeeen, nu får du inte köpa mer grönsaker förns detta är slut" suckade Niklas och avslutade med "nu får du grönsaksförbud gumman". Så kan det gå när man hamstrar lite för mycket ;)
 

Inga nya påsar med sånna här på ett tag.
 
 
 

Sockerfri

Den här helgen har jag gjort något som jag tänkt så många gånger men som sällan blivit av. Jag har inte ätit massa lördagsgodis och nu - dagen efter kvällen före - är det så otroligt skönt att slippa sötsuget.
 
Normalt sett försöker jag hålla mig ifrån godis och kakor i veckorna, men satsa desto större på lördagar. Ett beprövat koncept som funkar - delvis. Problemet med att peta i sig ganska stora godismängder en dag i veckan är inte att det sätter sin på magen, utan att det sätter sig på hjärnan. Kroppen är snabb på att lära sig och på söndagen tar hjärnan för givet att det blir mera socker och suget är för onödigt stort. Söndagar brukar därför vara en mental kamp. Och det brukar dessutom ta en så där fem dagar att få bort suget, alltså lagom tills nästa lördagsgodis med andra ord. Igår åt jag inte något smågodis alls, några småkakor till fikat på dagen och sen bananasplit på kvällen, det var allt i sockerväg. Det var uppenbarligen inte tillräckligt för att väcka sockerråttan till liv. Fantastiskt skönt. 
 
Viktig ingrediens i bananasplit.
 

Mormors köttbullar

Husmanskost när den är som bäst - mormors godaste köttbullar!

 
 

Nom-nom.

 

Nam-nam.

 

Slut!

 

Förvånade gott

Oftast älskar jag att laga mat. Till andra eller bara till mig själv - båda är kul fast på olika sätt. Till andra är det en utmaning att få maten att smaka "som det är tänkt" och att smakerna gillas av alla runt bordet. Till mig själv är det kul för att jag kan ta ut alla svängar precis hur mycket jag vill och jag vet precis vad jag gillar så då är det bara att ösa på. Men ibland händer det att inspirationen faller till botten. Jag är inte sugen på något, vilket krånglar till det avsevärt då jag vanligtvis lagar just det jag är sugen på - eller det jag blir sugen på efter att ha diskuterat med övriga som ska sitta till bords (läs Niklas). Igår var en sån dag när jag inte var sugen på något alls. Möjligen chokladglass, men det kändes inte riktigt okej på en onsdag. Så jag funderade. Funderade på att åka och handla något spännande på ICA, vad jag ville löningsdagen till ära - men jag kom inte på en enda grej jag ville ha. Borde vara hungrig efter att ha vart en timme på gymmet och sedan cyklat hem. Men icke. I brist på inspiration slölagade jag min matlåda till morgondagen - oinspirerad pannbiff med tomatsås och kikärtor. Och så vips kom jag på dagens rätt. Kikärtsomelett! Kikärtor kryddade med vitlök, basilika och andra "grekiska kryddor", hade i lite soltorkade tomater och hällde sen på äggvita (äggulan gick åt till glassen i helgen) och tada omeletten var klar. Bara tomatkross med oliver som tomatsås. Var ett tag lite orolig att det inte skulle bli ätbart - men var faktiskt gott!
 

Omelett med tillbehör lagat på en spik. Typ.

I stora lass

Nu mera bor vi fyra stycken i vår lilla lägenhet. Förutom Niklas, Jag och Husmusen finns nu mera även Glassmaskinen. Man kan kalla den vår nya kärlek. I en vecka har den fått stå ensam i frysen - man ska minsann inte göra glass på vardagar har jag haft som manta. Vem vet var det slutar om man börjar med det. Men nu till helgen har den påpassligt nog fått visa vad den går för. Den går helt klart bra. Mycket bra. Jag har velat haft en länge -  man kan ju både göra goglass men även skojjiga proteinvarianter med kesella eller keso, eller sorbet med bara frukt och fun light, osv. Men trodde att glassmaskiner var stora, dyra och krångliga så därför har det inte blivit av. Jag gjorde väll ingen vidare research heller om jag ska vara ärlig. Men i förra veckan sprang vi på vår nya lilla vänn inne på Jula, tvåhundra kronor och lagom stor att trycka ner i ett frysfack. Hittat!
 
Första satsen blev en vanlig, klassisk gameldags vanlijglass, hittade ett bra recept på Kryddburken.se som jag följde på ett ungefär. Det där med att följa recept, eller intruktioner i allmänhet, till punkt och pricka är inte min grej riktigt - till min pojkvänns stora förfäran. Men gott blev det! Senare idag ska jag vara kreativ med ett par chokladglassrecept. Kan inte bli annat änn bra ;)
 
 
 
 
 
 
 
G. L. A. S. S. S. glassen heter Glasssss....!
(sjung med Blossa julglöggs melodi)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Smarrigt, smart och snabbt

Nåja, inte så vidare snabbt kanske. Men definitivt smarrigt och smart nyttigt! Varm potatissallad med fransyska i ugn rekommenderas. Till potatissalladen skippas allt vad olja, majonnäs och andra konstiga cremé-fraicheröror heter, istället blandas potatissalladen med kessella (vad annars?), solmogna tomater och annat gott. Somrigt!



Krämig, somrig och intelligent potatissallad!
ca 3 portioner (middag för två + en matlåda)

Blanda ett par matskedar kessella med
ca 1/2 tsk Dijion senap (eller efter behag) i en skål
ha i salt och peppar
Hacka i en halv gul lök
Tina ett par bollar hackad spenat och ha i
Rör runt alltsammans till en krämig röra

Ta ca 5-6 varma, nykokta potatisar och tärna
Hacka ruccola sallad och tärna solmogna tomater
och blanda försiktigt runt och rör ner i röran

Tada - servera med valfritt tillbehör, gärna fransyska och skivad tomat med flingsalt på!



Sockerfritt

Nu har det blivit alldeles för mycket socker på sista tiden. Jag måste säga att det är otroligt gott (speciellt i kombo med kakao!) men jag mår inget vidare av det, varken direkt efteråt eller under dagen, märker att jag blir trött och seg av allt socker. Hade ju ett längre uppehåll tidigare i vår, men så kom jag av mig där efter galdiatoruttagningen. Då skulle jag "fira" att det gått så bra med all intervallträning och alla chins och så tog jag en sockerdag. Och en till. Sen tog de där sockerdagarna aldrig riktigt slut. Så nu får det vara slutsockrat. Sockerfritt fram till midsommar. Efter det ska det bara bli någon dag i veckan.


Bajbaj suggar...!


Nom-nom

Jag provade göra Matildas Ostkaka i förgår. Otålig och glupsk som man är började jag äta av den direkt efter att den hunnit svala så pass att man inte brände sig på den. Då var den bara okej. Men idag efter att den stått i kylen och gottat till sig - var den himelsk! Riktigt, riktigt übergod. Toppade med lite bär och hackad mandel. Skulle aldrig ha trott på att den är så nyttig/proteinrik som den är om jag inte gjort den med mina egna händer.  Därför vill jag nu frälsa resten av världen med denna goda och nyttiga ostkaka. Ägg, keso och proteinpulver - den kan man ju äta varje dag om man vill! Dessutom en mycket välkommen nyhet för någon som petat i sig alldeles för mycket kvarg med funlight i sina dagar. Se så, se nu till att testa denna i helgen.



Matildas Ostkaka

180g äggvitor (ca 6st)
100g hela ägg (ca 2st)
600g keso 4% *
50g proteinpulver vaniljsmak**
Ev 2 msk socker alt sötningsströ.
Ev smör /oljatill form

Vispa vitorna hårt
Ev om socker används vispa ihop socker och ägg.
Blanda i keso, pulver.
Vänd ner vitorna
Smöra en form eller använd en teflonform, häll i smeten
Grädda på 175 grader i cirka 20 minuter, till kakan har blivit gyllenbrun och lätt lossnat från kanterna.


Per portion, ca 150g
185kcal
25g protein
8,8g kolhydrater
6,5g fett


* Här använde jag minikeso, funkade fint
** Jag blande slowprotein och vanligt pulver med cockies-and-creamsmak. Blev precis lagom sött och gott. För min del behövs inte något socker eller sötningströ. Men smaken är klöven, så som....!



Matcoachad

Hm. Det något underliga är att jag gått och skaffat mig en privat matcoach, eller kostrådgivare kanske man ska säga. Jag tycker jag har bra koll på min mat med matlådor, planering och ett hyfsat begränsat intag av sötsaker. Jag har koll. Jag har inga problem. Men tydligen finns det människor i ens omgivning som är mer uppmärksamma än en själv. Tydligen så har jag ont i magen ganska ofta. Inget jag själv reflekterat över men detta har fått en person i min omgivning att reagera. Så, min matcoach utämde sig själv. Någon som satte stopp för några av mina käraste ovanor. Någon som handgripligen stoppar mig i vardagen. De största förändringarna är indragning av kaffe. Tydligen så är inte 7-8 koppar om dagen häslosamt. Tydligen ska det vara en anledning till att jag var och varanan dag börjar få lätt magknip framåt eftermiddagen. Min coach är påläst. Dessutom har mitt periodiska missbruk av tuggumi fått stryka på foten. Jag har fått stränga order om att inte knapra i mig ett paket om dagen. Inte ens om det bara händer en dag i veckan. Just för att inte heller tuggumi är magens bästa vänn. Min matcoach är där i mot min bästa vän.

Min matcoach är min älskade sambo.    


Sanningen?

Jag försöker vara lite sparsam med att ge folk tips, råd och idéer om mat till vardags - eller pekpinnar, tjat och gnäll som det ju riskerar att bli om man ständigt flikar in med sina åsikter så fort man tycker något om mat. Eller om vad som helst egentligen. Jag ligger säkert över den gränsen tycker vissa, men på jobbet försöker jag faktiskt hålla mig i skinnet. Oftast. Men ibland är det svårt. Som idag.

Idag var det riktigt svårt att bita sig i läppen, flera gånger faktiskt. Första öppningen kom strax efter lunch då jag sitter bredvid en tjej som jag nyligen hjälpt att lägga upp ett kostschema till. Ganska oavancerat med "vanlig" diet mat, dvs. både kolhydrater, fett och proetin i måttliga mängder. Och jag vet att det självklart inte ger mig rätt att lägga mig henne kosthållning. Eller jo. Jag tycker nog nästan det. Eller vad säger du? Om man lagt ner tid på någon och gjort en karta som man vet kommer hjälpa till rätt mål. Och så plötsligt springer personen åt andra hållet? HALLÅ!! Du måste vända! Fel håll!! Hur som helst. Tjejen som jag har lagt upp matschema till och som är så duktig på att komponera ihop sina matlådor petar helt obekymrat i sig tre kakor som "efterätt". HALLÅ!! Nu blev det fel va? Jag funderar först på om jag ska vara tyst, men bestämmer mig rätt snart för att jag måste lägga mig i och frågade hur hon tänkte där? "Ja, men de går ju ner så fort så" säger hon och petar glatt i sig sin tredje sista kaka. Hm. Intressant. Så ju fortare man äter ju mindre energi får man sig? Okej. Där ser man. Nästa episod var när en kollega som är frälst i LCHF kläcker ur sig att hans mat "till och med är nyttigare än hennes" och pekar på min mat. Okej, inga värderingar så långt. Men detta påstående baseras endast på det faktum att min mat skulle vara onyttig för att den innehöll kolhydrater i form av tre bakade potatishalvor. HALLÅ!! Som tur var fick jag snabbt medhåll av en annan hårt tränande tjej i mitt lilla utbrott där jag försökte att det inte är något onyttigt alls i en potatis - kolhydrater eller inte. Där ser du - bearnaisesåsmannen. Ne, men skämt och sido, men det fascinerande är att folk faktiskt tror på såna saker. Man tror att om man kan äta något fort så märks det inte. Antagligen är det samma sak om man äter det nattetid. Eller när ingen ser. Samma sak att man inte blir tjock av fett bara för att någon har hittat på en bantningsmetod som går ut på en förhållandevis hög andel fett. Om man tar en stor klick grädde, ja man kan i princip ha på hur mycket grädde som helst, så länge man håller sig till endast en liten bit av chokladkakan så är det ingen fara för att lägga på sig. HALLÅ!! Intressant. Jag har nog fel som trott att LCHF är en tämligen strikt och kunskapskrävande diet. Obegränsat fett och kolhydrater lite där det passar. Smidigt. Jag kan erkänna att jag också förvrider sanningar mer eller mindre medvetet ibland, men ibland blir moderna matsanningar väl absurda.

Varierad kost i måttliga mängder och lagom träning är bra för dig. Punkt. Sen hur lätt det är att hålla i praktiken är en annan sak. Men snälla se till att börja med att få ordning på logiken åtminstone! Mitt i matdebatten frågade en annan kollega som dittills hade hållit sig hyfsat utanför diskussionen "är du säker på att du själv har rätt då?". HALLÅ! JAA!! Svarade jag blixtsnabbt. Hm. Intressant. Skönt att åtminstone man själv kan vara så eftertänksam och klok.

 



Ibland få man helt enkelt ta
sig en funderare på livets sanningar

 

 


Dagens låda!


Akta Pepsi!

Jahapp, då har jag och alla andra Pepsi Max/Cola/Cola light-beroende människor fått en konkret anledning att sluta med överkonsumtionen. Igår på nyheterna upplystes nämligen Sverige om att genom att dricka läsk, oavsett om den inne höll socker eller inte, ökade fettlagringen i levern. Vilken normalbegåvad person som helst kan ju gissa sig till att en dryck som är konstgjort svart, skrikigt gul eller annan överdimensionerad färg och dessutom bara innehåller substanser som mer eller mindre är odefinierbara kemiska substanser inte är helt naturligt att dricka. Men nu finns det svart på vitt. Läsk ger fet lever, som i sin tur är en bra grogrund för diabetes och skrumplever.  

Ytterligare en anledning för mig att skära ner ytterligare på intaget av Pepsi Max. Tyvärr.



Slut på det roliga.

 


Kroppens mest effektiva cell

Det har hänt något konstigt med min känsla för mat. Tidigare var jag vist sockersugen ibland, det ska jag inte argumentera om, men jag har ändå inte varit någon storförbrukare av sötsaker. Mer det att jag ville ha något litet för att få bort suget. Choklad kunde jag visserligen äta ganska mycket av ibland, men annars kände jag mig ganska snart mätt på socker efter ett några bitar lösgodis, ett par skedar glass eller vad det nu var. Minns även när jag var liten och min syster blev upprörd över att jag sparade mitt godis flera dagar utan att äta upp allt. Jag sparade större delen och tog en bit ur påsen då och då. Jag är (var?) en sparare och småätare. Av sötsaker vill säga. Mat, chips och annat salt och gott har jag sällan känt att jag inte vill ha för att jag fått för mycket av. Nu saknar jag dock helt sockerspärren. Efter en lördag med god mat och efterrätter kunde jag tidigare ofta känna att "usch, nu vill jag faktiskt inte ha mer" och gladeligen gå över till att äta en magrare kost dagen efter. Så känner jag inte nu. Jag känner inte att jag får nog. Alls. Aldrig. Jag var ett tag lite orolig att jag förstört mig själv och mitt matsug inför all framtid i samband med tävling och deff. Men att döma av andra som kört hårda deffar inför tävling verkar detta inte vara en helt ovanlig känsla och som tur är brukar den gå över efter några veckor. Men några veckor är en ganska lång tid om man äter som en tok. Kroppen är fantastiskt snabb. Fettcellerna är fantastiska på att göra sitt jobb! Jag kan inte komma på en bättre fungerande cell i kroppen. Tänk om muskelcellerna kunde svälla lika fort? Då skulle man kunna köra en uppbyggnadsperiod på sex till åtta veckor och se ut som Arnold Schwarzenegger. Och om sen fettcellerna var lika långsamma som muskelcellerna är idag så... hm, ja, hade det tagit ännu längre tid att deffa bort dem. Hm, just det, det går åt båda håll. Det tar ändå inte mer än ca fyra, fem veckor att få bort knappt två kilo. Dock kan man gå upp fem kilo på samma tid. Och det vill man inte. Det som man skulle vilja ändra, om man kunde, är alltså på att de rackarns felltcellerna är så snabba på att fylla på sig! Man skulle vilja kunna stänga av den funktionen efter behov. Då vore världen komplett.

Jag funderar nästan på om man skulle börja med triathlon? Bara för att få mer utrymme för livets små och söta glädjeämnen. Nu är det i alla fall snart jul, får ta tag i det där efter julens härligheter.



Arnold tar sig en bit sötsak.




Den som väntar på motivationen

Jag verkar ju uppenbarligen gå igång på det här med utmaningar, ju omöjligare desto bättre. Men den här balanserade vardagen är inte lika lätt. Och speciellt inte efter månader av strikt dietande. Även om jag precis fick veta att det gick en ordentlig magsjuka bland många av de tävlande under LuciaPokalen så misstänker jag att även om det var det jag hade så blev det inte bättre av att så fort jag mådde bara lite bättre så petade jag i mig en pepparkaka. Och sen satt jag på toa ganska precis efter en timme. Och så mådde jag lite bättre. Och tog en pepparkaka till. Tillbaka till toan och så vidare. Så dumt. Ja. Men jag kan säga att jag förstår människor som t.ex. röker, vet om alla riskerna och hur äckligt det är men ändå inte kan sluta. Man har inte motiverat sig själv till tillräckligt. Man "kan inte" - skulle man kunna säga. På pappret kan man tycka att en timme på toa direkt efter intag av pappakakor borde vara en större motivation att inte ta en pepparkaka än vad en tävling tolv veckor bort borde vara. Men det är inte så uppenbarligen. Det handlar om inställning. Så klart. Som alltid. Rökaren som rökt i tio år utan att lyckas sluta kan plötsligt fimpa sin sista cigarett. Samma människa. Samma cigarett. Jag förstår hur man kan fimpa den sista. Precis som jag förstår hur man ibland "inte kan" så förstår jag hur man gör när man "kan" och faktisk gör det. Hur man kan motivera sig själv till något som tidigare varit omöjligt. Samma människa diet. Eller inte diet. Det är motivationen som är avgörande, den inre motivationen. Argument varför man ska göra si eller så kan man rabbla till förbannelse. Man får cancer av cigaretter. Man får diarré delux av pepparkakor. Det spelar ingen roll så långe den inre motivationen inte finns där. Argumenten är jättebra för att stärka en redan hittad motivation - men utan motivation är de tandlösa. Man måste helt enkelt först hitta motivationen. Antingen bara bestämma sig för att gå åt ena hållet. Eller hitta en trigger som får en att gå åt ena hållet. Om man nu vet vad man går igång på - det är inte det lättaste alla gånger. Jag har en liten aning om hur en av mina egna triggers funkar. Omöjliga saker. Eller i alla fall saker som folk - eller jag själv - säger att jag inte kan. Eller att jag inte får. Därför blir det så paradoxalt att förbjuda t.ex. en viss sorts mat. Nu har jag ju visserligen gjort det och det visade sig inte vara omöjligt inför en tävling. Ett stort mål. Men i vardagen? När "en liten pepparkaka spelar väll ingen roll" ringer som ett mantra i huvudet. Det är egentligen först då det är svårt. Ehm. Ja, det var ju inte helt lätt lätt innan även fast man hade tävlingen heller. Men just nu behöver jag verkligen ett stopp på denna pepparkaksfrossa. Så pepprar på och stärker upp min inre motivation med yttre argument! Och efter som jag verkar gå igång på saker som verkar omöjliga så säger jag bara: Det kommer säkert inte att gå!

Så. Ny utmaning. En vardags utmaning. Inte äta socker på en vecka (undantag ev. efterrätt på julbordet med jobbet på måndag). Inte direkt socker i alla fall. Inga pepparcockies. Ingen choklad. Inget småätande av knäcken jag just kokat. Ingen sötad yoghurt. Få stopp på sockerråttan. Få upp lite sug innan jul. Dessutom undvika att få samma magomfång som Tomten själv på julafton. När jag satt min fot i Katrineholm dagen före dagen för dopparedagen får jag ta min första knäck. En julutmaning i lussebullarnas land! Vem är med mig?


Den som väntar på något gott!

 

 


Snuvad på konfekten?

Just nu känner jag mig lite snuvad på all den goda maten som jag inte kan äta tack vare magkrångel. Dessutom har jag börjat inse att något normalläge, dvs. hur det var i januari när jag började resan så smått, kommer jag inte att kunna gå tillbaka till på ett bra tag om jag inte pressar ner maten i magen de kommande veckorna. Varför jag nu skulle vilja göra det? Jag vet inte hur jag tänkte men jag trodde verkligen att allt skulle bli som "vanligt" på måndagen efter tävlingen. Vist var det röster som sa att det skulle bli svårt att gå tillbaka till hur det var innan, men jag tänkte att det var mentalt dem menade. Att man skulle vilja fortsätta räkna kalorier och mäta mat. Det kändes som jag skulle kunna låta bli. Lätt. Men magen är ju helt ihopkrymt! Som om jag gjort en sån där operation där dom klipper bort magsäcken. Okej, jag är dålig i magen men jag blir ändå mätt av en Activia yoghurt! Hallå!?

Jag vet inte om någon kunnat missat det men jag är ett stort fan av mat. Alla sorters mat i stort sätt - god mat, nyttig mat och ibland tycker jag även att äcklig mat är god. Jag tyckte t.ex. översaltad torsk med potatis under tömningen var gudomligt gott. Någon som kommenterade ett inlägg om just det frågade om hon (han?) inte kunde ana viss ironi i min glädje över lite salt torsk - från ett märke som tydligen skulle ha den torraste och tråkigaste fisken på marknaden. Men nej. Mat är mat och mat är gott. Jag gillade det. Nu är det kanske inte just det jag suktar efter idag, men där och då var det vad som bjöds och jag lät mig väl smaka! Jag är med andra ord ingen som kräver gräddsåser, flottiga potatisgratänger och verkligen inte pizza på tisdagskvällen, men jag vill kunna äta hyfsat vad jag känner för. Jag uppskattar att kunna äta en rostad macka med ost, ha fruktmüsli med russin och nötter i min yoghurt, kunna äta hyfsat obegränsat med frukt, dricka ett par glas mjölk utan att slippa tänka på att jag borde valt något annat. Brödförbud, mjölkrestriktioner och att inte änns kunna ha vitt mjöl i redningen till min köttfärssås gör att det känns som att jag missar något. Jag missar en bit av livet om jag håller på för länge med sådant. Misstolka mig inte, jag har verkligen lärt mig massor av fitnessresan och skulle absolut inte vilja ha den ogjord - det har varit en otroligt spännande och lärorik resa! Och det är inte alls omöjligt att jag någon gång kastar mig in i leken igen. Men fitnesslivet har också fått mig att fundera på vad som är viktigt för mig gällande kost och träning. Mat är för mig en livspassion - njutning, glädje och ofta gemenskap. Träningen får även den mig att känna livet ut i fingerspetsarna. Man ska träna så att det gör åtminstone lite ont - då vet man att man lever! Det är en underbar känsla! Men jag tränar också för att kunna leva fullt ut på annat håll. För att orka mer. För att kunna fokusera bättre t.ex. på jobbet. För att hålla immunförsvaret på topp. Och inte minst - för att kunna äta mer.

Att ha fitnessmålet framför mig har varit strålande för motivationen, spänningen i utmaningen och det har definitivt gjort mig mentalt starkare och fått mig i en bättre fysisk form än jag ens hade drömt på utan målet. Men en fitnessatsning består av minst 50% kostvanor skulle jag säga. Träning i all ära, men sköter du inte kosten kan du glömma scenen, formen och hela idéen med tävling rinner mellan fingrarna. Nu behöver jag få freestyla lite med min mat och då även med min träning. Jag kommer skissa lite på ett upplägg på träning där jag kan känna mig vild och levande - få blodsmaken i munnen, jobba stenhårt och bli stark utan att fundera på vad som bygger mest muskler. Inga restriktioner i konditionsträning för att det hämmar musklernas uppbyggnad. Jag vill bli så där härligt slut som man blir av t.ex. ett MMA-pass eller ett boxpass. Jag vill bli starkare! Jag vill ta en kaka ibland och jag vill äta bröd, baka kakor och ha smör på klyftpotatisen på fredagkvällen. Jag vill inte svälla upp tjugokilo på pasta och choklad, men jag vill känna att jag lever även på matfronten! Jag vill låta smaklökarna dansa! Jag vill baka mitt eget hemgjorda bröd! Jag vill ha både russin, äpplemos och mjölk till min gröt! Jag vill ha en muffins till söndags fikat - även fast det inte är "ätardag"! Jag vill att maten ska få komma i första rummet nu ett litet tag och träningen får se till att hålla jämna steg. Jag vill bli stark, frisk och glad! Inte för jag på något sätt känner mig svag, sjuk eller ledsen nu, men jag vill leva med alla mina sinnen!

Nu ska jag sova mig i form, imorgon ska jag till jobbet igen. Och på måndag börjar mitt egenkomponerade decemberupplägg - skapat bara för att passa mitt sinne, själ och matglädje!



Någonting att äta - någonting att älska!

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0