Fitmyself

Idag har jag kört ett Boxpass med en jobbarkompis. Var ett bra pass även om jag nu i efterhand förstår att det inte är optimalt att maxa i bänkpress dagen före ett boxpass. Lätt bortdomnad i bröstmusklerna bara en bit in på passet. De som säger att träning hjälper mot träningsverk vet inte vad de pratar om. Grymt - hur som helst, gött att känna att man lever! ;)

Hm.. Verkar vara lite strul med de inlägg som jag gör med mobilen, dessa går inte att kommentera! Inte hjälper det att jag är på och pillar på inställningen "gör kommenterbar" inne i blogg.se appen. Har mailat till blogg.se och hoppas att de kan göra något för att ställa det till rätta. Under tiden får ni bara läsa utan att kunna kommentera, jätte trist då det alltid är supreskoj med kommentarer! :)

För övrigt är jag helt förstörd i benen efter gårdagens löprunda, dagens lilla löprunda och kvällens spinningpass. Sjuuukt. Ska nog låta bli att använda dem på en vecka, vore lagomt tror jag. På spinningen jagade jag maxpuls och var som bäst uppe i 188 slag per minut. Jag beräknar det vara ca 92 % av maxpuls, räknar med att jag har 205 som maxpuls. Tycker det är lagom, tror inte jag lagt den för lågt vilket är det viktiga tycker jag - det viktiga är ju att man hela tiden jagar max utan att nå den.  

Körde även styrka i ca 50 min innan spinningpasset och där blev det till att sätta REKORD i bänkpress! Svensk Emma rekord xD Jag tycker bänkpress är lite knepigt och svårt med tekniken, även speciellt svårt att maxa när man är själv. Man känner starkt behov av pass så man inte slutar med en ihoptryckt bröstkorg. Så illa kanske det inte blir... men att fastna med stången strax över bröstet, sakta tvingas rulla ner stången över kroppen bara för att kunna ta sig upp i sittande ställning, klämma låren osv. kan åsamka relativt stor skada på den lilla stolthet man har efter att ha bommat ett max försök. Hur som helst, idag hade jag pass och kunde köra fullt ös! Körde först ganska många reps på olika vikter och gav mig sen efter lite övertalning på att prova maxa på 45 kg. Gick fint! 3 stycken rena reps klarade jag själv och möjkade sen ur musklerna det där extra med pass på samma vikt. Efter det provade jag maxa på 50 kg (kors i taket då jag sällan provat mer än 40 kg tidigare!) och det gick näääääästan. Skulle tippa på att jag lyfte i alla fall 47 kg själv :D Tror att det hade funkat med 50 kg om jag inte kört slut på mig innan med andra vikter. Ska prova maxa 50 kg nästa måndag. Grymt ska det bli.

Nu är det natti-natti...!

Idag var jag och min bästa halva ut i vårsolen på en promenad. Supermysigt att promenixa men oj, vad is det var! Tror inte jag sett så mycket is på en gångbana någonsin. Gick i Hagaparken ett par stenkast från Ulriksdal där vi bor och i princip hela vägen längs sjön var som en olympisk rodelbana. Illa luktade isen också. Det var nyheter för mig, trodde inte is kunde lukta något! Men efter att gladeligen kastat mig ner på rumpan för att åka kana ner för en backe så märkte jag att isen luktade urk. Precis som hela jag som bokstavligen gnuggat in lukten i jackan och på händerna. Inte helt orimligt när man tänker på att isen legat där i ett par månader och är full med diverse löv, gegga och andra oidentifierbara saker. Man lär sig. Blev till att tvätta när vi kom hem. Totalt blev promenixen drygt 5 km.

Idag när större delar av teamet är på äventyr i Gbg, är jag kvar i Sthlm och har bland annat stylat till håret på Wendy's! Blev superfint och känns härligt med frärcht, nyklippt hår. Investerade även i en ny hårboll (sån lätt tonande inpackning från Revlon) i en lite mörkare nyans än jag har idag. Som grädde på moset fyndade jag en ny outfit, brallor, tröja och kofta för endast 260 kr. Make over med andra ord! :)

Slänger ut en fiskelina och hoppas att någon nappar, vet någon om och i så fall hur man synkar Funbeat med SATS? Vill ha in alla mina klasser som jag kör på SATS in på min sida på Funbeat. Någon...?

Jag skulle behöva en kalender. Eller så här. Jag har en kalender. Jag skulle bara behöva använda den. Pepp, pepp, pepp inför dagen box. Släpat med mig träningsväska, laddat med inför-träning-mattsäck och dessutom tagit kollektivtrafik till jobbet i stället för bilen. (Jaja, jag vet, jag ska men cykla, men det är väglag à-la-ishockeyrink ute just nu.) Hur som helst mötte jag min tränings- och jobbarkompis i korridoren väl framme på jobbet och bubblade över med peppade glada rop och pladder om box ikväll. "Men det är väll imorgon?" svarade hon.

Mhe! Wtf?! Mjahaaa... Fel dag. Damn. Vist, man kan ju träna annat också, men idag ville jag ju booooxas. Kändes som jag fick uppvaknandet på fel sida och vägrade därför gymmet idag i ren protest. Bojkottade även kollektivtrafiken i samma protestanda. Vardagsmotionen fick i stället ta plats och det blev en drygt 8 km lång promenix hem från jobbet. I vanliga fall tycker jag att så långa promenader är tidsödslande och ineffektiva i förhållande till mängden motion man faktiskt får. Men när man tänker efter är det en promenad från jobbet himla smart, även om det inte är någon hårdträning direkt. Att lägga 1,5 timme på en hemfärd- och motionskombo är faktiskt tidseffektiv om man jämför med de ca 3 timmar som det tar att åka hem i bilen, byta om, åka till gymmet, gymma, åka hem, byta om, duscha. Så idag vill jag hylla vardagsmotionen! Men imorgon blir det till att döda några mittsar. ;)

En träningsgalen facebooksida ställde frågan om vad folk har för träningmotton. Svaren folk kom med resulterade i störtskön läsning när man behöver tagga till. Jag samlade på mig några favoriter, stal dem och lämnar dem här på bloggen för beskådan. Grymt pepp för att ta sig de där extra metrarna!

Train or remain the same.

Champions train - Loosers complain

Do it hard or do it twice.

Pain is temporary. Quitting lasts forever.

You never become a failure, until you fail to try.

I'm not telling you it's going to be easy, I'm telling you it's going to be worth it.

Excellence is not a skill, it is an attitude.

Senaste tiden har jag kört en del pass i stället för att lyfta skrot på egen hand. Skönt med omväxling och roligt på många sätt. Slippa tänka och planera, baka boka in sig och glida med. Men vissa pass har verkligen fått mig att tappa hakan av SATS val av instruktörer. De finns de som hävdar att för att vara en bra tränare behöver man inte vara vältränad själv. Kanske. I vissa sporter kan det fungera med en tränare som inte är på sin egen fysiska topp så länge personen är grymt duktig och sanslöst pedagogisk. En hockeytränare behöver inte själv ha spelat i NHL och jag tror inte att Anja Pressons pappa/coach någonsin har åkt störtlopp ens hälften så bra som Anja själv. Det är sant att bästa utövaren är inte alltid de bästa läraren. Men oavsett detta så vill man alltid ha någon som man litar på när man ska lära sig nytt eller peppas till saker. En som lyckats någorlunda med det som de ska lära ut eller få en att göra. I synnerhet någon som jobbar med träning och hälsa.

Själv har jag har otrolig svårt att lyssna på någon som inte verkar kunna mycket mer än jag själv eller som är sämre tränad än jag själv. Jag måste få något slags bevis på att personen är trovärdig för att kunna lyssna. Om någon ser ut att vara i sämre skick än medel-Svensson blir det därför på sudd på omöjligt att ta personen på allvar - även när det kommer till en så enkel sak som ett spinningpass. Sist jag var på spinning var det en man årgång trettio plus någonting och även närmare trettio plus gällande överflödiga kilo. Vist man ska inte döma någon efter hur de ser ut. Men om man går ut för att vara spinninginstruktör och kommer in i salen med spagettiarmar matchat med påtaglig dubbelhaka och högt midjemått - så kan jag inte låta bli att tycka att man har bra mycket att bevisa när man kommer upp på cykeln. Man måste glänsa! Inspirera! Gjorde kille det då? Ne! Karl'n blev andfådd bara av att klättra upp på sin spinningcykel. Eh... Inte heller hade han några krav eller mål med passet utan tyckte vi skulle trampa på och "lära känna vår puls" genom att snegla på pulsklockorna då och då. Hm. Jag gå till ett pass för att jag vill bli peppad, motiverad och framför allt inspirerad till att ta i det lilla extra. Trampa på i behaglig takt på eget bevåg kan jag göra när jag cyklar till jobbet. Var hittade SATS den killen?

Man undrar ju vad SATS vill uppnå med sina pass egentligen? Att folk ska tro att de vart duktiga även fast de inte varit mycket till utmaning. När de i själva verket har kört ett bekvämlighets pass likvärdigt en rask promenad?

Nästa pass där jag tappde hakan var på senaste boxpasset. In studdsar en något rund, men ändå hällsosam dam en bit över fyrtio. Här var jag faktiskt beredd på att jobba rumpan av mig, tanter i den ålder som syslar med träning brukar vara hysat hårda - för att inte säga stenhårda (fördommar, ja jo, men inte sällan som de stämmer!). Men inte denna dam. Hon var bara glad - vilket givetvis var trevligt - men där var det stopp. Ingen super energ i vare sig tekik och slag eller utstrålning. Många av box-kombinationerna hon hade satt ihop saknade flyt. Och jag undrade även en del över hennes tekniktips. Ingen glöd eller inspiration som sporrade till att öka, inte heller några klockrena tips om bättre teknik. Vad var det tänkt att vara för pass egentligen? Ett kom-och-rör-lite-på-dig-pass. Inte mer än så.

Vad är det för mysträning? Det är som så mycket annat, massor med socker i "hälsomuslin" för att vi konsumenter ska tro att gör något som vi egentligen inte gör. Vi tror att vi äter bra fast vi äter konstigheter. Vi tror att vi tränar bra fast vi bara rör lite på oss. Varför denna mellanmjölk? Vist eget ansvar till både mig och andra, men t.ex. när man går på pass så är det ett sånt tillfälle när man med flit lägger mycket i andras händer och vill då att det är en kunnig och duktig person som ger en ett genomtänkt och bra pass. Inget ont egentligen om tränarna som inte vet bättre, men hur kan ett så stort företag som SATS inte ha bättre koll på kvalitén av tränare? Tre veckors PT-utbildning räcker inte långt om man inte har djupa kunskaper sedan tidigare.

Men allt är givetvis inte svart. Det också grymma SATS instruktörer, en kille som heter Keyvan kör Box på bl.a. Stadshagen som är galet bra. Han vet vad han gör, bygger pass och övningar så att det flyter grymt bra och man är helt slut i kroppen efter de korta knappa femtio minuter som han har på sig att köra livet ur oss som vågar vara med. Även min grymma coach inför Lucia Pokalen 2011, Adelie Giertta, var SATS instruktör (nu jobbar hon dock på ett annat gym) och en av de absolut vassaste och mest vältränade tjejer som jag har träffat.

SATS har alltså även många bra tränare, men kvalitén är oerhört ojämn och det är skrämmande att det finns så många som brister på så många områden. Hur tänker SATS när de rekryterar sina PT, tränare och instruktörer? Varför är det så svårt att säkerställa en rimlig lägsta nivå?

Hm. Veckan invägning i fredags blev lite si och så. Johanna och John missade dessutom sin invägning pga. att det inte hade någon våg där de var. Så kan det gå. Jag och en till deltagare som vägde in oss hade till och med gått upp i vikt. Hm. det var ju inte rikigt meningen. Fast jag inte förvånad för min egen del, jag har helt enkelt inte skött mig. Men 1,6 kg upp sedan förra veckan var väll ändå lite väl tyckte jag. Elaka våg. Eller omotiverade jag kanske är mer rätt. Har vart lite gnällig och sur på all snö och kyla, upprörd över överfulla gym och knökade klasser som alla satt käppar i hjulet för mig. Jag har satt mig på tvären och mysat ner mig i soffan istället. Bara 4 pass denna veckan, om man räknar med idag och imorgon också. Dessutom är det ju så gott med fika och en lite kaka kan väll inte göra någon skillnad? Eller en semla? Det är väll bara att åter inse att man själv har ansvaret, man själv måste anstränga sig och ta tag i saker för att få dem att hända och bla, bla... Japp. Så är det. Nästa vecka ska det bli till att sköta sig igen.

Om en timme är det dags för 75 minuter box på Sats Stadshagen. Ska bli superskoj!  75 minuter är lagomt, blir det ungefär en timmes träning och sen uppvärmning och stretch utöver det. Köra man 55 minuters passen blir det ynkligt lite effektiv träningstid. Och senare ikväll blir det melodifestivalen tillsammans med härligt sällskap!

Ikväll blir det hårt arbete med Gladiatormentalitet.
Tunga lyft, fokus på teknik och blick mot sommarens tävlingar.
Köra hårt med att trimma kropp och psyke.
Min kropp är mitt vapen.
SATS är min arena.
Fokus.
Teknik.
Mål.

Proteinpulver kan vara så sagolikt gott. Eller så grotteskt äckligt. Jag har ännu inte hittat min solklara favorit, utan hoppar runt och provsmakar lite olika. Nu har turen kommit till One Whey, Finessgurus eget märke.

Först, innan jag köpte burken, tilltalades jag av att det känns som ett ekologiskt och miljömedvetet alternativ. Den rena vita designen förstärker den tanken. Men nu när jag ska läsa mer om produkten i research syfte så inser jag att det faktiskt inte verkar finnas särskilt mycket miljötänk överhuvudtaget. "Det bättre alternativet" använde Finessguru som slogan. Men det har kanske inget att göra med miljön? Hm. Lurad? Eller är det bara min egen fantasi som skenat iväg i jakten på miljömedvetna alternativ? Hur som helst har jag provat smaken Choklad Hasselnöt. En ganska söt historia men ändå med bra autentisk smak. Det smakar verkligen både choklad och ett påtagligt inslag av hasselnöt. Än så länge tycker jag om den men är ändå glad att jag bara köpte ett kilo. Tror att risken är över hängande att jag tröttnar på den efter några veckor. Den söta smaken gör sig dock otroligt bra tillsammans med kaffe! Blir som kaffe med hasselnötsyrup! Jag som gammal latte-yankee tycker detta är strålande. Kommer definitivt kunna köpa samma smak igen bara därför. Ett annat plus är att den blandar sig otroligt lätt med vatten/mjölk. Provade t.ex. att röra ner en skopa i bara ett par teskedar mjölk för att få en sån där härligt kletig konsistens, något som inte går med alla proteinpulver, men detta funkade fin fint. Dock var det ingen hitt att äta den så pga. den söta smaken. Priset är också helt ok med de knappa 150 kronorna som burken kostade.    

Kort kan One Whey Choklad & Hasselnöt sammanfattas genom att säga att det känns som ett pulver med bra kvalité och trevlig smak, men tyvärr alldeles för söt för daglig användning. Ett minus även för att den inte alls är så ekologisk som den verkar. Plus för den snygga utstrålningen eller förpackningen och imagen som reklamen för produkten förmedlar - för, ja, jag äter även med ögonen. Totalt får den godkänt med 3 av 5 hantlar, hade kunnat bli mycket mer utan den söta smaken.

Vecka 1 Måndag: 66 kg
Vecka 1 Fredag: 65 kg
Totalt: 1,53 % ner



Av omtanke av de andra tävlande så vill jag inte lägga upp allas resslutat här på bloggen,
men jag kan säga så mycket som att det har gått bra för alla deltagare som hittills vägt in sig :D

Vissa dagar är man mer glupps än andra.

Jag försöker vara lite sparsam med att ge folk tips, råd och idéer om mat till vardags - eller pekpinnar, tjat och gnäll som det ju riskerar att bli om man ständigt flikar in med sina åsikter så fort man tycker något om mat. Eller om vad som helst egentligen. Jag ligger säkert över den gränsen tycker vissa, men på jobbet försöker jag faktiskt hålla mig i skinnet. Oftast. Men ibland är det svårt. Som idag.

Idag var det riktigt svårt att bita sig i läppen, flera gånger faktiskt. Första öppningen kom strax efter lunch då jag sitter bredvid en tjej som jag nyligen hjälpt att lägga upp ett kostschema till. Ganska oavancerat med "vanlig" diet mat, dvs. både kolhydrater, fett och proetin i måttliga mängder. Och jag vet att det självklart inte ger mig rätt att lägga mig henne kosthållning. Eller jo. Jag tycker nog nästan det. Eller vad säger du? Om man lagt ner tid på någon och gjort en karta som man vet kommer hjälpa till rätt mål. Och så plötsligt springer personen åt andra hållet? HALLÅ!! Du måste vända! Fel håll!! Hur som helst. Tjejen som jag har lagt upp matschema till och som är så duktig på att komponera ihop sina matlådor petar helt obekymrat i sig tre kakor som "efterätt". HALLÅ!! Nu blev det fel va? Jag funderar först på om jag ska vara tyst, men bestämmer mig rätt snart för att jag måste lägga mig i och frågade hur hon tänkte där? "Ja, men de går ju ner så fort så" säger hon och petar glatt i sig sin tredje sista kaka. Hm. Intressant. Så ju fortare man äter ju mindre energi får man sig? Okej. Där ser man. Nästa episod var när en kollega som är frälst i LCHF kläcker ur sig att hans mat "till och med är nyttigare än hennes" och pekar på min mat. Okej, inga värderingar så långt. Men detta påstående baseras endast på det faktum att min mat skulle vara onyttig för att den innehöll kolhydrater i form av tre bakade potatishalvor. HALLÅ!! Som tur var fick jag snabbt medhåll av en annan hårt tränande tjej i mitt lilla utbrott där jag försökte att det inte är något onyttigt alls i en potatis - kolhydrater eller inte. Där ser du - bearnaisesåsmannen. Ne, men skämt och sido, men det fascinerande är att folk faktiskt tror på såna saker. Man tror att om man kan äta något fort så märks det inte. Antagligen är det samma sak om man äter det nattetid. Eller när ingen ser. Samma sak att man inte blir tjock av fett bara för att någon har hittat på en bantningsmetod som går ut på en förhållandevis hög andel fett. Om man tar en stor klick grädde, ja man kan i princip ha på hur mycket grädde som helst, så länge man håller sig till endast en liten bit av chokladkakan så är det ingen fara för att lägga på sig. HALLÅ!! Intressant. Jag har nog fel som trott att LCHF är en tämligen strikt och kunskapskrävande diet. Obegränsat fett och kolhydrater lite där det passar. Smidigt. Jag kan erkänna att jag också förvrider sanningar mer eller mindre medvetet ibland, men ibland blir moderna matsanningar väl absurda.

Varierad kost i måttliga mängder och lagom träning är bra för dig. Punkt. Sen hur lätt det är att hålla i praktiken är en annan sak. Men snälla se till att börja med att få ordning på logiken åtminstone! Mitt i matdebatten frågade en annan kollega som dittills hade hållit sig hyfsat utanför diskussionen "är du säker på att du själv har rätt då?". HALLÅ! JAA!! Svarade jag blixtsnabbt. Hm. Intressant. Skönt att åtminstone man själv kan vara så eftertänksam och klok.

Jag har fått lite mental dille på morgonträning just nu. Känner inte alls för att stressa runt som en toss efter jobbet. Multitaske delux på jobbet, skynda sig hem och fara till träning, hem från träning, äta mat, laga matlåda, dusch, skynda sig att sova för att hinna med lagom med sömn. Stress, stress. Nej. Jag säger bestämt nej. Men på morgonen där i mot. Då känns allt lugnare. Och samtidigt blir min kväll lugnare. Morgon träning är ganska smidigt, man använder en tid som man ändå inte skulle göra något vettigt på. Vist är det väll inte så att man studdsar upp - har aldrig varit någon ybermorgonmänniska - men det är faktiskt lika jobbigt att gå upp klockan sju som klockan sex. Och man blir rätt pigg av att starta på gymmet. Och så blir frukosten ännu godare. Plus igen att man hinner med två frukostar. Mycket, mycket stort plus. Att cykla till jobbet är också en himla smidig form av träning på en tid som man ändå inte använder till något vettigt. Men nu är det så kallt. I morse var det 13 minus. Hujeda mig. Två grader ifrån den gräns på 15 grader då det faktiskt kan bli lite farligt för luftrören om man tränar i. Hu. Så jag väljer att åka bil i min tjocka varma vinterjacka i stället. Och väljer gymmet framför cykeln på morgonen.