Fitmyself

It burns!

För första gången i mitt liv gjort ett seriöst försök till att köra ett pass i utegym. Att jag inte provat det tidigare! (Känns som jag säger det ofta nu för tiden.) Grymt skönt att det är så kyligt ute! Jag tror att jag har något fel på min inre termostat, jag svettas rellativt lite och det gör att jag inte kyls av vidare efektivt när jag tränar, så att köra ute så här års var perfekt! Dessutom väldigt lite folk i det lilla utegymmet. Ett klart plus att slippa trängas och vänta på vikter, att köra superset var inga problem. Men ändå trevlig med folk, liv och rörelse runt omkring då det lilla utegymmet låg precis berdvid en tennishall och en väl trafikerad promenadstig.

Jag lekte runt ganska oplanerat bland "makinerna" vilket resulerade i följande övningar (alla med okända vikter): bänkpress, axelpress, finnen, raka marklyft, chins, fällkniven och sittups över en kant så ryggen aldig kunde ta i marken. Så slet jag även lite i ett däck som var fast kjedjat i ett träd, men viste inte riktigt vad jag skulle göra med det så la n som var er det ganska fort. Fans även ett gäng andra underliga träställningar som jag inte riktigt viste hur jag skulle använda. Men med lite fantasi ska jag nog kunna ge mig på dem också! Avslutade passet med att ta även promenadsitgen och promenixa ca 50 minuter.

Mera utegym till folket!

Hm. Det något underliga är att jag gått och skaffat mig en privat matcoach, eller kostrådgivare kanske man ska säga. Jag tycker jag har bra koll på min mat med matlådor, planering och ett hyfsat begränsat intag av sötsaker. Jag har koll. Jag har inga problem. Men tydligen finns det människor i ens omgivning som är mer uppmärksamma än en själv. Tydligen så har jag ont i magen ganska ofta. Inget jag själv reflekterat över men detta har fått en person i min omgivning att reagera. Så, min matcoach utämde sig själv. Någon som satte stopp för några av mina käraste ovanor. Någon som handgripligen stoppar mig i vardagen. De största förändringarna är indragning av kaffe. Tydligen så är inte 7-8 koppar om dagen häslosamt. Tydligen ska det vara en anledning till att jag var och varanan dag börjar få lätt magknip framåt eftermiddagen. Min coach är påläst. Dessutom har mitt periodiska missbruk av tuggumi fått stryka på foten. Jag har fått stränga order om att inte knapra i mig ett paket om dagen. Inte ens om det bara händer en dag i veckan. Just för att inte heller tuggumi är magens bästa vänn. Min matcoach är där i mot min bästa vän.

Min matcoach är min älskade sambo. ♥   

Gladiatorerna 2013

Vågar du?

Igår hade jag lite tajt med tid till träningen och drog därför en joker ur Jenny Adolfsons träningshatt..! En special som Jenny på sin blogg själv kallar för "on the minute" (se inlägg här). Övningen ska syfta till att öka maxstrykan och uthålligheten i en speciell övning. I Jennys exempel gällde det knäböj, men jag körde bröst och hantelpress i stället. Måste ju funka samma för alla muskelgrupper tänker jag! Övningen går ut på att köra 5 rep per minut i 20 minuter. Vikten bör ligga på 50-60 % av RM (RM = Repetition Maximum, dvs. den vikt man klarar endast en reps på). Jag tyckte det var lite lurigt att välja en rätt vikt. Körde först på 16 kgs hantlar. Men märkte att tekniken blev lidande rätt snart och bytte ner till 14 kgs hantalrna. Efter 10 set började tekniken svaja igen och efter en snabb överläggning med mig själv valde jag åter att prioritera teknik för bästa kontakt. Jag gick då ner på 12 kg hantlarna de sista 10 seten. Jag var helt klart mör i bröstet efter 20 minuter, men vill ändå justera ett par saker till nästa pass med övningen.

Nästa gång ska jag se till att ta rätt vikt från början och inte hatta runt bland olika vikter. Som bäst har jag maxat på 26 kgs hantlar, men tror att en riktigt bra dag skulle jag kunna ta 28 kgs. Kanske. Eller i alla fall 27 om det fanns sånna hantlar. Så om vikten ska ligga på 50-60% av den vikten så skulle jag landa på mellan 13,5 - 16,2kg, alltså verkar det rimligt att börja på 14kgs. Ska jag ligga där alla 20 seten får jag nog tumma lite på tekniken mot slutet. Men det kanske det som är poängen? Att köra slut på muskeln, vara lite vinglig men ändå fortsätta? Jag kör på det nästa gång i alla fall.

Så var det 20 minuter helt dedikerat till bröst. Efter det hade jag några minuter över och körde flyes för axlarna resten av tiden. Supersettade kanske 6-8 set, räknade inte så noga. Brände bra i alla fall - drop set is tha shit för axel flyes!!

Lyssnade på vägen hem från jobbet, uppflugen på min cykel, på ett avsnitt av BODY Radio. I avsnittet fick doktoranden i näringslära Ola Wallengren totalt nörda ner sig i mat och dess eftekter på kroppen. Otroligt intersant! Varför har jag inte börjat lyssna på BODY Radio förens nu?! Ola hade minst sagt testat det mesta med sin egen kropp. Pga. det aningen oetiska i att testa olika konstiga dieter på andra använde han helt enkelt sig själv som försökskanin. T.ex. hade han kört en ultrabulk och gått upp 18 kg muskler på 20 veckor. Är så galet att jag fortfarande inte vet om jag ska riktigt tro på det? Samma man hävdar på vetenskaplig grund att han lyckts med konststycket att bygga muskler på ynka 900 kcal per dag. Även inför det påståendet ploppade samma osanolikhets känsla upp i mitt huvud. Kan det verkligen vara sant? Grymt ändå med någon som verkligen vet vad han gör och som har ordentliga belägg. Inte massa lösryckt svamel där inte. Jag har även hunnit att börjat lysna på avsnittet med Jannika Larsson (gladiatorn Hyper), en tjej som jag gillar skarpt sen innan. Jag gillar fram för allt hennes lite annorlunda sätt att träna och leva fitness. Sen verkar hon trevlig och allmänt vettig. Efter att ha lysnat lite på BODY podden så fick även hon mig att häpna. Viste ni att tjejen ligger på 3000 kcal under d-i-e-t...? Det är mer än de flesta fitness tjejer ligger på off season! Fitness kanske är mer out of the box än man kan tro? Det kommer deffenitivt bli mer BODY radio för mig!

Efter nästan en veckas sjukdom, maginfulensa tätt följt av halsont, så har jag nu åter tjuvstartat med en promenad så här på kvällskvisten. Var en härlig kväll och nästan ljumet i luften! Blev lite drygt en timme och nästan 7 km. Halsen gör fortfarande ont så jag tog det lugnt och försiktigt, oavsätt tempo så blir man riktigt lycklig av att få komma ut och röra på sig efter så många dagar av total inaktivitet! Komsi, komsi våren! :D

Imorgon blir det jungfrutur till jobbet på min nya träningskompis...!

Träningskompis!

Jag var för lite sedan och lysande på en föreläsning om retorik, närmare bestämt retorik i syfte att vinna folks motivation. Sälja in sina egna idéer helt enkelt och inte bara övertyga utan att få saker att faktiskt bli gjorda. Föreläsaren sa mycket tänkvärt och en hel del saker som för mig var nya, intressanta och delvis sådant som gick stick i stäv om sånt jag tidigare lärt mig.

Kanske blandar jag ihop begreppen motivation och retorik, men jag tycker ändå de nära varandra. Speciellt då retoriken i sammanhanget faktiskt syftar enbart till att motivera.

För att motivera sig och kunna ge järnet, komma till toppen på olika områden i livet, till ex. med sin träning, så har den prestationspsykologi jag tidigare lärt mig att det handlar om att se det positiva i allt som händer. Även då motvinden sliter dig i håret och du helst vill sätta dig vid sidan av och bara lipa åt allt du åtagit dig så måste du sätta dig ner och reflektera över vad du kan ändra och vara positiv i din inställning. Du måste alltid se framåt, se det positiva i målet som du strävar mot. Du ska utnyttja målet och din positiva målbild för att spränga gränser. Det har i alla fall jag fått lära mig både från hundträning, kampsporter och även från vetenskaplig litteratur inom både prestationspsykologi och ledarskap. Huvudmotivationen och positiva inre drivkraften och med denna kommer man längst. Men enligt föreläsaren på retorikföreläsningen var det inte hela sanningen.

Vi har alltid minst två motivationskällor. En negativ och en positiv. Piska och morot. Just det var kanske inget nytt, t.e.x. management by fear har vi väll alla hört talas om. Men denna typ av styrning ses som något gammalt och förlegat och fram för allt ineffektivt jämfört med mer positiva motivationssätt. Men enligt föreläsaren så är det generellt lättare att motivera folk med den negativa motivationen. Meningen var inte att gå så långt som till hot och driva folk till rädsla, men att bara kittla den negativa motivationen med korta kommentarer om vad som händer om man väljer att göra ingenting/göra på något annat sätt skulle tydligen göra susen för att få folk med sig. T.ex. "om vi inte satsar extra på personal hälsa hör på företaget så vi få fler sjukskrivningar och förlora viktig inkomst" är en mening som skulle fungera bättre än "genom att satsa på personal hälsa kommer vi få pigga och glada medarbetare som kan generera oss en högre inkomst här på företaget". Kan man även vrida till sin argumentation ytterligare får man ännu bättre effekt: "Utan satsning på personalhälsa kommer vi se många som blir utbrända, företaget tappar viktig kompetens och vi kommer att bli omsprungna av våra konkurrenter." Typ så skulle enligt föreläsaren vara optimalt.

Att lägga denna twist på sin retorik var i stort ett nytt grepp för mig. Något som jag delvis tycker mig kunna se men som jag samtidigt inte vill köpa helt. Tydligen så svarar de flesta människor bättre på den typen av argument. Jag gillar inte heller att använda negativa ord när det handlar om motivation. Men jag måste erkänna att när jag tänker efter så är det inte helt utan att jag kan hitta den här typen av retorik hos människor i min vardag. Jag känner till exempel egen företagare vars största motivation är att de "inte vill ha ett 8-5 jobb". Jag vet otaliga människor på både motions- och tävlingsnivå som tränar för att ´"inte bli en tjockis". Och så vidare. Den här ickemotivationen tycks jag även kunna se i fitness- och träningsvärlden. Man klagar ofta på andra, som inte tränar eller tränar för lite, och deras dåliga val för att indirekt visa att man själv inte är en sån. Genom att definiera vad man inte är vinner man sin egen identitet. Också en klassiker som funkar bra inom retoriken. Peka på utomstående, gärna grupper som inte har samma värderingar, för att stärka den egna identiteten och motivationen. Jag vet t.ex. folk som sätter upp bilder av sig själva på kylskåpet från somrar de misslyckats med sin beach-satsning det året i syfte att sköta kosten fram till nästa sommar. Och vem har inte klarat en stor tenta med enda motivation att man inte vill göra omtentan?

Men allt jag tidigare lärt mig då? Om glädje, inre driv och positiv glöd? Jag vill tro att de är vad som tar dig längst. Att man vist kan få fart på motivationen med att peka på negativa konsekvenser som smyger sig på om man gör motsatt vad som är tänkt kan jag köpa. Att det till och med kan vara nödvändig och bästa och kortaste vägen ibland. Den som ska sluta röka behöver ingen passion, det räcker så bra om han fattar att det slutar illa om han inte gör det. För att sparka sig ur soffan och ge sig ut på ett par löpturer i veckan, behövs kanske inte heller mer motivation än vad som räcker för att ta sig utanför tröskeln. Men hur bra blir det sen? Om man vill löpa fortare och längre? Bli starkare och snabbare? Jag tror att man kan pressa på bra och komma längre än många med motivation i form av negativa konsekvenser som jagar en i hälarna. Men jag vill tro att man måste hitta och vårda passionen inom sig för att komma riktigt långt. Eller...?  

Just här frös min tanke och jag lyckades nosa upp en teori som stödjer just detta. Det var en studie gjord på framgångsrika löpare och deras inställning. Vissa löpare ser ett gäng meter framför sig och "biter ihop" loppet igenom. Både deras faktiska blick och deras mentala tillstånd är här och nu i löpningen. Även om de inte sas något av att de drevs av negativ motivation kan man ändå anta att bara trycka undan smärtan i ben och lungor inte är den mest positiva källa till motivation man kan ha. Hur som helst var den här typen av inställning ett framgångsrikt koncept som visade sig ta många av dessa löpare långt upp i placeringslistan. I undersökningen fanns även en annan grupp. Där höjer löparen blicken och ser så långt fram de för mår, de har inte samma närvaro här och nu utan är snarare mentalt framme vid sitt mål. Målet och den tänkta vinsten är vad som driver den hör typen av löpare. De som tänkte på sitt positiva mål hamnade ofta högre på prispallen än sina kollegor som inte drevs av ett positivt mål. Man visade att de som blickade framåt och såg målet framför sig genom hela loppet faktiskt var överrepresenterade som vinnare i långdistanslopp, även om den andra guppen presterade ruggigt bra de också.

Så vad har vi kommit fram till? Att de lättaste och ibland bästa valet är att låta negativ motivation sparka igång de flesta projekt. Att det också funkar bra länge och kan ta dig långt på prestationsskalan. Men om du vill bli ditt max så ska du satsa på positiv inre motivation. Men om man inte vill ligga på max jämt och alltid då? Ja, då tycker jag ändå du ska använda ditt positiva inre glöd - bara för att livet bli så mycket roligare med morötter!

Lätt som en plätt med positivism!

Uteträning i stan

Idag vaknade jag en dryg timma innan klockan skulle ringa av en minst sagt rumlande mage. Min fösta tanke var att magen var pigg och glad igen efter dagar av magproblem och att den rumlade högljutt därför att den var totalt uttömd och därför hungrig till max. Snällt gick jag upp och hälde i mig två glas fil. Det skulle jag tydligen inte ha gjort. Det var inte alls vad magen menade utan rumlade om möjligt ännu mer efter denna tidiga frukost. Awmwen!! Blir till att stanna hemma och hålla sig på lämpligt avstånd till toaletten även idag. Dumma, dumma mage.

Livet är som en bergochdalbana ibland. Hissnade fart tar en upp på toppen och lika fort ner i en mörk tunnel. Eller, ja, känns i och för sig inte som någon krachlandning, bara trist att vara sjuk. Kände lite på mig att allt inte var riktigt hundra i tisdags men tänkte att det skulle gå fint att bara tuta och köra på - funkar ibland. Och ibland inte. Den här gången gjorde det inte det. Men nu efter en och en halv dag nerbäddad i sängen med avstickare till soffan, känner jag att jag kommer vara tillbaka på banan igen imorgon. Ska skippa träningen imorgon och bara promenixa lite så att kroppen får vila upp sig.

Nu blir det lite mera te och soffhäng.

Idag har det blivit galet mycket träning, promenix till jobbet på knappt en och en halv timme, en timme på gymmet och femtiofem minuter box! Gött! Ja, jag ska väll erkänna att det inte enbart är för att det är så gött att känna att man lever utan även pga. en träningstävling som dragit igång på jobbet. Passar mig utmärkt att dra igång träningen på allvar inför vårens kommande lopp och sommarens andra utmaningar. Jag tycker kroppen är fantastisk och hur den njuter av att träna och känna sig frisk och stark! Idag kände jag mig extra peppad av lördagens löprunda, nu när den gick så bra betyder det ju att jag har bra med kondition att träna med trotts att jag inte tränat vidare mycket senaste månaderna. Kände mig grym på både gymmet och på boxen. Fult ös och jämn nivå på trycket! Jag älskar att känna mig grym. Who doesn't? ;)

Löpt på 9,44 km idag. Gick inte superlätt men inte heller så jag gick under av smärta. Lite besviken över att det inte riktigt blev en mil först, men sen kom jag på att jag ju inte är någon människa som vältrar mig i statistik och vars värld rasar samman vid ett par hundra meter hit eller dit. Men jag blev en kort stund väldigt upprörd. Precis efter jag med andan i halsen - sekundrarna efter att ha avslutat rundan - slitit upp mobilen med löpappen ur fickan insåg att jag inte alls sprungit på i snitt 10 km i timmen. Meeen. Hur kunde det gå så dåligt? Jag hade ju bara snittat på 11 km/h..?!? En halv sekund senare gick glädjeljuset upp för mig - det var ju en bättre hastighet! Glädjefnatt mitt i förvirringen...!

Nästa helg blir det lopp på riktigt och då ska 11km/h hållas hela milen. :)

Nu så. Händerna är fläckiga av ingnodd olja och verktyg och muttrar, tätringar och annan bråde på en vaxduk på golvet. Och just det, en cykel uppochner i mitten av allt sammans. Nu är årets andra byte av ett pukterat bakdäck ur värden. Sist kostade det 300 denna gången endast 39 kr + en timmes svärande och mekande. Fortfarande inte helt säker på vad som är mest prisvärt, tid eller pengar?

8,8 blev det på isgata och lera i en härlig vårblandning, 55 minuter gick det på - tänker att det är hyfsat bra med tanke på geggan jag sprang i. Det var precis lagom varmt, ca 7 grader, och sol hela vägen. Nu är jag underbart grisig om både skor, strumpor (!) och byxorna ända upp till knäna. Älska våren!

Idag är stora delar av pure Fitness på plats här i Sthlm för att ta snygga formbilder med Binniam Enskender. Efter deras fotosession blir det middag tillsammans. Ska bli himla skoj att träffa alla! Linda från teamet har sovit över här inför fotograferingen. Väldigt glad och trevlig tjej! Alltid roligt att kunna prata fitness med någon som tycker det är lika roligt som en själv. =)

Innan kvällens mat tänkte jag ge mig ut på en sväng löpning. Ska försöka få till en mil som är hyfsat platt där jag kan trycka på och se lite hur fort det kan gå. Ska ju köra lopp om ett tag... ett gäng veckor... eller... hm... om 14 dagar!! Vad tiden rusar iväg!

Tjingeling

Jag har aldrig känt mig så vimmelkantig efter ett löppass. Eller efter någon typ av pass eller träning när jag tänker efter. Jag trodde jag skulle ramla omkull eller kanske kräkas lite. Nu gjorde jag inte det som tur var, jag han lägga mig raklång på hotellsängen och peta i mig en mindre mängd russin för att inte avlida på fläcken Idag har jag löpt. Löpt i ordets rätta bemärkese. Inte joggat, inte småsprungit, utan löpt. Tillsammans med en jobbarkompis som är ca två meter lång, smal, långa ben och vars största intresse är att löpa har jag tagit mig en mil i minst sagt backig teräng. Ett Lidingöloppet-light kan man säga. Lagom sa han, maxat sa jag. Även om det inte gick i någon svindlande fart i uppförsbackarna så låg tempot hela tiden snäppet över vad jag trodde jag klarade av. Var riktigt grymt just när vi sprang! Var förvånad över att jag inte var mer sliten ändå. Rent mentalt svävade jag faktiskt fram vissa bitar. Kände mig oövervinnelig stundtals. Nemos problemos! Det var inte förens vi var tillbaka i hotellobbyn som tröttheten ramlade över mig. Suddigt för ögonen, lätt illamående och jag var inte helt säker på om jag skulle kunna avstyra att svimma. För att inte verka allt för osocial så hängde jag mot väggen ett kort tag och mumlade mycket snart något om att vi ses imorgon, innan jag i en dimma ramlade bort till mitt rum och däckade på sängen. Spännande känsla minst sagt. Mycket märkligt att det kom efter själva träningen. Hm.

Nu ska jag knoppa och vila upp mig till imorgon. Blir gym innan hotell (!) frukosten. Gottigott.

Natti

Helgen har varit en riktig promenadfest. Igår var det prima vår väder och jag han med en massa olika sorters promenader både en kort 30 minuters innan frukost, 40 minuter med pojkvännen till och från Mölndals centrum plus en på 50 minuter mot Göteborg. Idag var vädret okej och jag och Niklas tog oss iväg på en totalt 100 minuter på drygt 1 mil med fikapaus hemma hos Niklas pappa. Härlig helg! Har dock inte blivit någon annan träning, som t.ex. gymmet eller löpning - får ta igen det senare! Idag blir det ingen mer träning, nu är det kvällsmat och vila som prioriteras.

Imorgon i ottan bär det av till Borås för jobb. Hoppas ni haft en fin helg :)