Fitmyself

Träningskläderna var nerpackde.
Planen var SATS Kista direkt efter jobbet.

När jobbet slutade regnade det ute. Mycket.
Jag ville inte cykla till Kista i regn. Jag ville cykla hem och byta om först.
Hem först och sen åka pendeltåg till SATS Kista i torra kläder.

När jag kom hem blev det tal om att åka till Barkarby så fort jag tränat.
Åka till Barkarby och äta på Pizza Hutt.
Bra idé efter träningen.

Sen kom vi på att vi inte skulle hinna båda.
Jag tänkte snabbträna på kvertesgymmet. Men så kom jag inte iväg.

Vips var vi i Barkarby. Och åt pizza.
Ibland gör man fel val. Ibland gör man helt rätt val.
Idag var pizza med pojkvän rätta valet.

♥

Älska att vara vuxen.
Älska att kunna göra som man vill.

Jupp, 26.32 det blev min tid på Vårruset. En realistisk tid med tanke på den sparsamma (men dock inte obefintliga!) löpträningen. Och troligen min bästa tid hittills! Minnet är som sagt lite så där gällande tidigare tider, men enligt Selma, som var med både i år och förra året så, sprang vi på runt 28 minuter förra året. En briljant idé av Johanna var ju att kolla upp blogginlägg från tidigare år för att hitta tidigare tider! Mycket smart. Jag letade, men jag hade tydligen inte skrivit ner tiderna. Men jag vågar nästan lova att jag inte sprungit fortare än så här på Vårruset tidigare. Och tänk då vad lite kvalitetsträning gör! I år har jag kört ett gäng intervallpass på rullband tidigare i år (dock inte mycket senaste veckorna) samt en backträning närmast i tiden. Och det har tydligen gjort mig rätt mycket bättre! Så tänk då vad ett par regelbundna intervallpass och en vända långpass i veckan kan göra? Hur snabb kan jag blir? Jag tror att mina knän skulle klara tre, i alla fall ett par löppass i veckan. Just nu mår de så klart lite dåligt, men då har större delen av loppet gått på assfalt, mjuk skog går mycket bättre! Kommer att prova hur det går att springa lite mer nu under sommaren. Känner att jag behöver lite ombyte från enbart styrka i gymmet för inspirationens skull - speciellt nu under de ljusa, härliga sommarmånaderna!

Har bra med spring i benen idag vilket känns helt rätt - Vårruset imorgon! Idag blir det till att vila sig i form. Jag hoppas på att få en bra uppvärmning, tycker alltid det är lite knepigt det där med uppvärmning innan löpning. I vanliga fall löper man ju just som uppvärmning, löper lite löpband innan gymmande, löper runt i salen innan boxning - och så vidare. Så innan löpning så... löper man? Då är kruxet hur långt man ska löpa för att bli lagom varm. En kilometer tror jag vore lagom. Men så måste man stanna innan starten. Då blir man kall igen? Eller så står man och hoppar upp och ner och blir trött innan men ens börjat?

Nja. Jag tror nog att jag tjänar mest på en ordentlig uppvärmning och sen stå och hoppa lite innan starten. Även om jag inte har så väldans mycket mil i benen så tror jag att kondisen är helt ok, bättre att värma lite för mycket än för lite. Sen för jag ofta lite taggade nerver innan lopp/tävling något som suger en del energi ur ben och lungor de första minutrarna. Som att kroppen jobbar dubbelt men ändå bara får ut normal effekt. Lustigt det när med nerverna. Hoppas som sagt på rekord på 5 km distansen i år - det gör jag varje år! Mins dock inte vad jag fick för tid förra året. Hm. Kan inte bli annat än bra detta.

Vårrus 2012 here we go....!

Fick till ett ... hm.. ja... ett märkligt benpass fredagkvällen till ära. Cyklade direkt från jobbet till SATS Kista, var ruggit varmt ute så skippade uppvärmningen och gick direkt på explosiva upphopp med 10 kg vikt i famnen. Efter det följde, knäböj, utfall, liggande bencurrl, sittande bencurrl, benpress och upphopp. Var ett märkligt såtillvida att jag tyckte jag hade bra kontakt och fick bra mjölksyra och även lite pump (brukar mycket sällan få det i benen), men ändå kände jag inte att benen hade fått jobba efter passet. Som att de inte hade jobbat riktigt rätt. Fast ändå var benen helt oanvändbara på cykeln hem. Trötta fast ändå inte trötta. Mycket märkligt. Misstänker att det kan vara så att jag är van att vara trött i famsida lår, men det här passet innehåller mycket baksida och då känns det anourlinda. Kanske.

Idag passar jag på att vila upp mig. Det är viktigt med vila både för kroppen och motivationen. Har jag hört. Så när såm på cyklingen till jobbet och en liten promenad tillsammans med Niklas så här i kvällsolen så har jag bara latat mig. Skönt på sitt sätt. Imorgon blir det dock träning igen. Då blir det fredagsfys för benen. Pumpa, pumpa!!

#%?¤##^^!! Tänk dig alla fula ord du kan komma på. Och så lägger du till några till. Och så glömmer du inte att ta med fula könsord. Riktigt fula. Då vet du precis hur jag tänkte efter varje intervall under gårdagens backträning.

Backen som jag sprang i ligger i Ursvikskogen, precis bredvid tunnelbanespåret som går mot Akalla. Det är en bra byggd backe som blir brantare och brantare ju högre upp man kommer, så lyckas man bara hålla jämn fart så blir det en ordentlig pulshöjjade. Och även om man inte håller jämn fart (vilket jag inte gjorde) så ligger pulsen runt 200 slag i minuten. Minst. Benen skakade redan efter första två intervallerna, då vet man att det kommer bli ett bra pass med ytterligare 8 stycken to go. Och jag svor för mig själv den sista biten av varje intervall. Mest svor jag i mitt huvud men då och så var jag tvungen att svära högt.

Benen kändes fräscha i början - den flacka delen av backen - och jag hade bra med tryck. Riktigt roligt! Ju högre jag kom ju mer brände låren och ju mindre luft fick plats i lungorna. Glädjen avtog. Jag tänkte att jag ville ge upp och gå hem. Räddade mig själv med att det nog inte var så långt kvar och lyfte blicken. Jag hade fel varje gång - det var långt kvar. Eller ja, så lång som en tredjedel av en 150 m (?) backe kan vara. Det var då svordomarna började komma. Sen svor jag som en borstbindare väll uppe på toppen. Svor lite mindre när jag vänt neråt och kommit ner en bit i backen. Halv vägs ner började det bli skönt i benen igen och de kändes nästan pigga. När jag var nästan nere kände jag mig fit for fight igen, pigg och glad. Så jag tog nya älgkliv upp för den flacka delen. Bra fart. Kom högre upp. Mjölksyra. Syrebrist. Svordomar. Vända. Svära lite mindre. Piggna till. Upp igen. Svära. Bli pigg. Svära igen. Och så höll det på totalt 10 intervaller. Ca 30 minuter tog hela härligheten.

Var mycket nöjd när jag kommit till toppen för tionde gången. Tills jag kom på att min tröja och vattenflaska var kvar längst ner i backen. Då svor jag lite till. Gick ner och hämtade grejerna och promenerade elfte och sista rundan upp. Gav bra puls bara det. Men svor inte. Så började jag småjogga vägen hem och fick en härligt skön känsla i kroppen. Underbara träning tänkte jag! Även fast jag viste att det var så långt i från vad jag tänkte när jag höll på. Jag ser underligt nog redan fram i mot nästa intervallpass. Tur att man glömmer fort!

Jag cyklar till jobbet i stor sett varje dag. En halvtimme dit, en halvtimme hem, en timme rörelse om dagen. Ibland om det är en speciell anledning så kan jag ta bilen eller promenera i stället. Men som regel cyklar jag. Jag cyklade till jobbet många veckor förra året och i år har jag cyklat ett par månader redan. Det är smidig, trevlig, tidseffektiv och gratis träning till mig - varje dag. Bonusträning utöver mina vanliga styrke- och konditionspass. Den är kanske inte av högsta kvalité då jag inte snörar på mig vare sig cykelskor eller tajt helkroppsdress för att minimera vindmotståndet. Jag ser det mer som en typ av promenad, fast på cykel. Lagomt med arbete för min kropp, lite svettig bli jag med inte så farligt att jag måste duscha när jag kommer till jobbet. Jag gör det lite halvdant skulle man kunna säga. Och det finns det folk som gör.

På mitt jobb har vi en större klick människor som tycker att vi tränar hyfsat seriöst. En av dessa undrade idag om jag "inte blev väldigt svettig av att cykla varje dag?" "Nä, det blir jag ju inte därför att jag tar det ganska lugnt", svarade jag. "Hm. Ja men om jag ska cykla till jobbet måste jag minsann göra det ordentligt" fortsatte min kollega och fortsatte berätta att han skulle cykla nästa måndag. Dessutom hade han cyklat till jobbet förra året - tre gånger. "Ja men så bra" sa jag utan att dra igång någon större diskussion. Men som så ofta fortsatte diskussionen inne i mitt huvud.

"Ska jag göra något ska jag minsann göra det ordentligt" få man höra både här och där i många olika sammanhang. Men resulterar inte det allt för ofta i att ingenting blir gjort? Eller vädligt lite i alla fall? Som i min kollegas fall man gör tre ordentliga cykelpass i stället för 100 halvdana. Att man försvarar sig med att inget gör beror på att man inte har tid/möjlighet att göra det till tvåhundaelva procent. Folk får helt enkelt inte fingrarna ur för att allt måste bli så himla rätt och bra hela tiden. Självklart tycker jag man ska satsa helhjärtat på vissa saker som man verkligen brinner för och i de tidpunkter som man har/skaffar motivationen för det. Men att låta bli att göra saker för att man inte tycker att man klarar att göra det upp till en viss nivå? Vissa saker kan man ju självklart bara strunta i, allt kan man ju inte göra. Men en sån sak som motion, vist är det väll tokmycket bättre att ta en promenad mycket bättre än ingen promenad? Att jogga en mil på 70 minuter så mycket bättre än att inte jogga en mil överhuvudtaget! Hur kan man dessutom förvänta sig att bli bättre på saker om man inte törs börja i någon ände? Man kan inte göra allt på top jämt. Man kan inte se det som ett misslyckande att göra något halvdant då och då. På många sätt är att försöka och inte helt nå målet mycket mindre att förlora, än att ge upp innan men ens har försökt. Nu kanske jag läste in väldigt mycket i en enda kommentar om cykling till jobbet.

Missförstå mig rätt, självklart ska man gå in för saker man gör. Det är jag en av de första att propagera för. Men. Jag vill bara att folk slutar använda "om jag ska göra något ska jag göra det ordentligt" som en ursäkt att inte göra något alls. Ffs - just do it!

Solen och sommaren har gjort entré på riktigt idag och jag kände verkligen inte för att stänga in mig själv in på gymmet. Istället blev det uteträning och jag passade på att köra ett program som jag knåpat ihop till ett par av mina vänner. Programmet är ett kortprogram som ska funka att klämma in även i familjelivet med barn och hemma fixande, ett relativt intensivt, cross fit-inspererat program. Jag har blandat stryka med kort vila för att få upp pulsen, vilket kan vara vettigt när man inte - som oss barnfria träningsfanatiker - lägger ett par timmar om dagen på träning. Ca en halvtimme till fyrtiominuter ska passet ta och det ska räcka med ett par pass i veckan, gärna i kombo med ett par vanliga promenader ytterligare en eller ett par dagar i veckan.

Kan inte säga att det gick något vidare för mig själv att köra programmet, om det berodde på att mina ben (och kropp?) var slitna från gårdagens cykelpuls, om det berodde på att jag smällt i mig en stor middag en halvtimme innan passet eller om det helt enkelt bara berodde på dålig motivation vet jag inte. Kände mig inte pigg och allt gick som i slowmotion kändes det som. Hur som helst tog jag mig igenom hela passet, på 50 minuter - ganska mycket längre tid än jag tänkt att passet skulle ta. Men det berodde mest på att jag löpte till och från gräsmattan i Ursvik där jag sen körde passet, en löpning som tog totalt 25 minuter, stället för totalt 10 minuter som det skulle vara. Så om man räknar bort de extra 15 min löpning så kan man säga att jag gjorde passet på 35 minuter. Nog om siffror och dagsform, så här ser passet ut:

Jag säger göööött! Och jag hade gärna ätit... jag menar kört.. lite till! Med detta känns som max vad man får plats med på en dag full av andra aktiviteter så som jobb, pendeltågsåkande och kvällsmat. ;)

Den sista helgen i juni drar jag och Johanna iväg på minisemester till Örebro! Semestern är av det aktivare slaget och istället för sol, bad och drinkar så blir det fokus på styrka, gym och kosthållning i regi av Eddie Bergkist.  Ska bli galet roligt! (Ja, jag vedt nu är vi där igen, inne på diskutionen om vad som är roligt egentligen) Vi ska träna, fördjupa oss och få ta del av nya kunskaper om både träning och kost. En insperationskick i sommartider!

Just i detta nu är jag ute och morgonpromenixar i morgonsolen. Oftast cyklar jag till jobbet, men då och då passar det bättre med en promenad. Förutom att det är perfekt promenadväder så här på försommaren så ska jag iväg på spinning med några jobbarkompisar direkt efter jobbet idag. För att slippa lämna cyklen på jobbet, allternativt trampa hem imellan (vilket jag förövrigt tror skulle ge mig en lätt överdos av cykling( så använder jag istället benen på ett annat sätt och knatar till jobbet idag. Tar ca 75-80 minuter, vilket är ungefär den tiden som behövs för att vakna till liv efter en hel natts sömn. ;)

Nu har det blivit alldeles för mycket socker på sista tiden. Jag måste säga att det är otroligt gott (speciellt i kombo med kakao!) men jag mår inget vidare av det, varken direkt efteråt eller under dagen, märker att jag blir trött och seg av allt socker. Hade ju ett längre uppehåll tidigare i vår, men så kom jag av mig där efter galdiatoruttagningen. Då skulle jag "fira" att det gått så bra med all intervallträning och alla chins och så tog jag en sockerdag. Och en till. Sen tog de där sockerdagarna aldrig riktigt slut. Så nu får det vara slutsockrat. Sockerfritt fram till midsommar. Efter det ska det bara bli någon dag i veckan.

Oh. Det här gick ju bra, nästan ingen träningsvärk efter torsdagens benpass med Jenny, tänkte jag i fredags. Var nästan orolig att jag hade jobbat för lite på passet. Var samtidigt glad för jag tänkte att jag kanske slapp träningsvärk den här gången för att jag avslutade passet med att jogga ca 1km till tunnelbanan, plus att jag gick av en hållplats tidigare och promenerade ytterligare ca 20 minuter innan jag var hemma. Minimalt med träningsvärk igår, ovant, lite oroande men samtidigt jäkligt skönt. Så var det dags att avsluta fredagen och gå och lägga sig. Då var allt som vanligt igen. Tärningsvärken was back. Det är sällan jag vaknar mitt i natten av träningsvärk men det gjorde jag alltså i natt. I alla positioner där baksida lår tvingades sträcka ut sig - dvs. så fort benen var raka, så vaknade jag och var tvungen att justera till en mer bolliknade position. Tror att mina muskler i baksida lår, b.la. biceps femoris, måste vara några av de kortaste som finns, addera lite träningsvärk på det och vips har jag tappat den mänskliga förmågan att gå upprätt.  Jag vet inte om jag blev glad eller inte för den osannolika träningsvärken, men helt missnöjd är jag inte - tänk vad bra passet tog i alla fall! Det är så sunt att styrketräna! ;)

Passet i alla fall innehöll en del tekikfokus, speciellt på benböj och utfall. Körde även dropset i liggande lårcurrl, sittande lårcurl, upphopp med vikt m.m. Näst sist körde jag superset med benpress och upphopp, var länge sen jag ahde så mycket mjölksyra i benen och började skratta högt i benpressen - mycket märkligt och jag kände mig inte helt frisk i huvudet. Men det är något komiskt med en sån smärta som mjölksyra ger och det absurda är att man gör det frivillig - komiskt helt enkelt - man måste skratta. Fast jag slutade rätt snart när jag fick konstiga blickar. Bra pump i benen i alla fall! Avslutade med benböj i smithen, skulle varit med fristång men den var upptagen så fick bli i smithen. Lite klurigt med tekniken där tycker jag så var bra att få köra igenom den med en gång extra.

Idag satsar vi på picknick i solen jag och min finaste.

Tada! Så var den här, nummerlappen som varje år runt den här tiden dimper ner i brevlådan. Tror jag är inne på sjätte eller sjunde året? Eller kanske ännu mer? Har missat att hålla räkningen men något sånt är det tror. Tredje året i Sthlm i alla fall. Glömer dessutom alltid vad jag får för tid. Smidigt på ett sätt, kan jag alltid slå rekord. Rekord siktar jag givetvis på i år med. Blir det under 25 ska jag jubla, blir det under 30 är det okej och andra allternativ finns inte. Hopaps jag. Hur som helst blir det picknickkorg. I år har vi lyckats samla ihop till två lag. Det är i alla fall rekord!

Skippar spinningen och en instängd, mörk sal med flåsande människor. Istället rullar jag ut min gröna fara i vårgräset. Gegga, ris och ros längsvägen kan inte stoppa mig. Jag överger en stel och stillastående spinningcykel och kastar mig upp på en vinglade, svajande, i nedförsbakcarna rusande, riktig cykel. Risk för punktering. Risk för skrubbsår. Oduvikligen dags för svett. Jag vägrar spinning i sommartider.

We define our selves by what we are not.

Vädret har varit underbart passade för träning idag! Soligt och glatt men ändå ganska svalt, perfekt för utomhusaktiviteter. Efter att har vart inne i gymmet i ca 45 minuter och tränar upp styrkan i armarna (med bra pump, speciellt i biceps!) hoppade jag upp på cykeln och virrade mig fram till Bromma och Selma. Kan tänka mig att det inte är vidare långt egentligen, men kör man fel både här och där tar det drygt en halvtimme. Vi fikade först kaffe och snörde sen på oss löpardojjorna och begav oss ut på en knappt 7km löptur, dvs. 4 varv runt en liten sjö som låg i närheten. Då var det så varmt att jag kunde springa i linne - premiär för det i år! Vi promenerade hem, jag tackade för mig och virrade hem på cyklen, tog knappt en halv timme då jag hittade aningen bättre hem. Avslutade utedagen med en promenad, strosade längs golfbanan här i Järva tillsammans med min finaste Niklas.

Nu sitter jag vid datorn och läser favoritbloggar och festar till det med vaniljkessela och solen skiner fortfarande utanför fönstret torts att klockan är en bra bit över åtta!

Idag ska jag ge mig ut på ett mindre träningsäventyr för att testa lite hur pigg jag är efter min förkylning. Känner mig pigg och glad men samtidigt känns det lite snuvigt, kanske inget att bry sig om eller så kastas jag tillbaka ner i snorträsket om jag skruvar på träningen igen. Som sagt, måste testa! Har vart tvungen att ställa in både Kungsholmen runt och ett PT-pass så är inte vidare sugen på att fortsätta vara sjuk nu. Testet kommer bli som följer. Blir först en kort cykling till Balance i Solna. Väl där blir det gymmande - tänkte satsa på armar ev. en gnutta rygg. Sen blir det en aningen längre cykeltur hem till Selma för att umgås och löpa en 5kmsrunda. Avslutningen blir att cykla hem igen. Det borde blir ett lagom program för att känna på kroppen.

Imorgon bjuder dagen på dubbla spinningpass så innan jag ger mig in på det vill jag gärna testa kroppen lite. Ingen mera sjukdom på hela sommaren har jag bestämt! ;) 

Vi har som bekant en del debatterade runt lunchbordet på lunchrasten på jobbet. Igår, fredag, inleddes samtalet väldigt neutralt med vad alla skulle hitta på i helgen. Jag berättade att två barndomsvänner, Jenny och Pinar, skulle komma över och vi skulle träna. "Men ska ni inte göra något roligt också?" klämmer en av ekonomitanterna ur sig.

Eh, jo, vi skulle ju träna på gymmet fortsatte jag och förklarade att det var extra roligt för att båda mina vänner är lite ovana med fria vikter och gymmande i allmänhet, så det skulle bli en ny träningsform för dem och jag tycker alltid det är roligt att träna med kompisar. "Ja men ska ni inte passa på att roa er också när de är i Stockholm?" fortsatte ekonomitanten. Hm. Först då trillade polletten i mitt huvud ner. Hon förstod alltså inte att det var träningen som faktiskt var det roliga. Jag förstår att alla inte tycker det är kul att springa på gym och lyfta skrot, det var rätt uppenbart att ekonomitanten inte tyckte det, men man måste väll inse att andra tycker det är kul? Vissa tycker ju till exempel att fotboll är roligt att bara stå och titta på, det tycker jag är märkligt - men jag förstår att andra kan tycka det är roligt. Roligt kan vara så många saker, en eller annan positiv känsla på ett eller annat sätt. Att få kombinera en känsla av att känna sig stark och få ge utlopp för fysisk energi tillsammans med goa vänner, vad kan vara mycket bättre? Men ekonomitanten insisterade på att vi var tvungna att göra något roligt också och frågade vidare "men ska ni inte gå ut på kvällen då och bara ta ett glas vin i alla fall?". Ja, jo, det skulle vi ju i och för sig också göra. "Ja, men då så" sa ekonomitanten och såg nöjd ut, konversationen var avslutad för hennes del. Jag var dock inte färdig och förklarade att vi skulle fortsätta umgås ute på någon trevlig krog, men det var ju inte själva huvudaktiviteten, även om ett glas vin i goda vänners lag givetvis är trevligt och roligt på sitt sätt det med. Tränandet och gymmandet var vad vi såg fram emot och planerade runt. Men ekonomitanten hade redan fått sitt svar och nickade bara frånvarande medan hennes blick gled iväg och hon hoppade in i ett annat samtal. 

Kvar var jag ensam i samtalet och fortsatte mina funderingar för mig själv. Vad är roligt egentligen? Bestämmer man själv vad som är roligt eller bara blir vissa saker kul? Kanske är det en blandning. Vissa saker får man kickar eller andra positiva känslor av direkt. I andra saker måste man leta för att hitta saker man gillar. Jag gillade inte gymmet första åren jag var där. Det var pest och pina och bara ett nödvändigt ont för att träna upp mina knän för att kunna köra karate som då var min stora passion. Jag såg inte mina framsteg utan tänkte bara på hur jobbigt och trögt allt gick, jag avskyr långsamt. Jag trodde på fullaste allvar att folk ljög eller möjligen lurade sig själva som sa att de tyckte det var roligt att gå till gymmet. Jag var precis som ekonomitanten. Idag kan jag knappt förstå hur jag inte kunde tycka gymmet var kul. Det ÄR ju jätteskoj att vara fysisk, få testa hur mycket man klarar, känna sig stark och oövervinnerlig! Få slåss och kriga med vikter och ibland vinna ibland förlora är triggande och man vill bara ha mer! Men kanske är det något jag jobbat undermedvetet för att hitta - just de känslor som jag tycker om och tycker är roliga. Vissa andra gymmar för att det är meditativt avkopplande, det är också roligt att känna fullt mentalt fokus. Och ytterligare andra är sociala, att vara en i gänget av rippade och starka på ett gym och gå runt att vara tjenis med alla kan också vara roligt för en del människor. Det som är roligt kan vara så olika! Det gäller bara att hitta det roliga delarna och fokusera på dem - det är då det blir roligt på riktigt och det är då man kan hitta motorn till sitt inre driv. 

Efter nästan en veckas frånvaro från gymmet så var det fantastiskt härligt att åter vara tillbaka bland skrotet i gymmet. Idag körde jag tillsammans med en kompis på Ballance i Solna och vi matade på med varannan bröst-, varannan magövning. Jag brukar sällan köra så nu för tiden, om jag inte kör superset, utan brukar köra en muskelgrupp i taget. Roligt att göra annorlunda än man brukar. På tal om annorlunda så körde vi även en helt ny bröstövning som jag aldrig kört förut. Vet inte vad den heter men är en omvänd lutande bänkpress. En ganska hett debatterad övning som jag själv tycker ser lite läskig ut. Men min kompis brukar köra den och han tycket att vi skulle ha med den i passet - så varför inte, passade ju varandra så klämrisken var liten. ;) Jag blev mycket positiv överraskad av övningen där man hängde och dinglade uppochner. Man inser att man inte har huvudet ner och fötterna upp vidare ofta, en mycket ovan känsla! Jag hade faktiskt svårt att veta åt vilket håll jag skulle pressa stången för att jag blev så snurrig av att trassla mig ner under stången på den lutande bänken. Mycket märkligt! Kändes även som att övningen förvirrade ballanssinnet på samma sätt som en karusell vilket var barnsligt roligt - jag fick lätt glädjefnatt av hela idéen. Galet. Vansinnigt rolig övning på ett mystiskt sätt! Som styrkeövning betraktat är jag dock tveksam. Jag tycker den känns ytterst osäker, det finns betydligt enklare sätt att komma åt undersida bröst - om det ens är en del som behöver vidare punktinsatser.

Då var det lilla halsontet som spirade i förra veckan (och då fick mig att ställa in Kungsholmen runt) är nu i full blom. Dumma hosta och dumma hals. Tycker jag är sjuk för jämnan nu mera. Dumma, dumma.

Jag var anmäld och taggad, men så hoppade den elaka förkylningen på mig. Så jag gav bort mitt startnumer till en vänn som fick tagga till på mindre än 24 timmar. Men det klarar han! En mil är en behaglig sträcka. Min nummerlapp ska springa tillsammans med några andra jobbarkompisar och jag själv ska placera mig vid sidan av loppet med ett gäng andra glada ur hejjarklacken. Så det blir ändå Kungsoholmen runt, fast från åskådarplats.

Idag lyckades jag med konststycket att ta mig till gymmet medans det fortfarande var öppet. Han precis lagom sladda in genom dörren innan instruktören låste dörren. Dom verkar tydligen göra så på Balance. Jag gillar principen med att alla ska vara i tid, även om det är en dålig grej för mig personligen som ofta är en av dem som gillar att tänja på minutrarna. Hur som helst så var det ett crossfitpass jag hade hoppat in på. Vilken grej!

Hade inga riktiga förväntningar alls egentligen, men blev ändå mycket positivt överraskad över att det var ett så himla skönt pass. Det var hårt och tungt, minimalt med vila fast ändå ingen tokhets eller gapande instruktör som piskade på. Jag gillar att mala på i min egen takt har jag märkt, det är då jag blir inspirerad att jobba lite extra. Om någon hetsar mig vill jag vara tvärtemot och lägga mig platt ner på golvet i ren protest. Oftast. Det finns en och annan instruktör, ofta spinninginstruktörer, som kan motivera även med skrik och gap, men de är få. Så detta, valfritt ös i ca 10 minuter (?) i stöten var underbart.  Första rundan var 5 chins, 10 armhävningar och 15 knäböj. Flest varv på den bestämda tiden vann. Hon som var grymmast gjorde 16 varv, jag har ingen aning hur många varv jag han är inte så mycket för det där med att hålla räkning på så många olika saker samtidigt. Räcker gott för mig att räkna repsen. Men ja, nästa gång ska jag räkna det ska tydligen ha någon slags relevans om man vill förbättra sig. Har jag hört. Andra rundan var kettelbels 15 st marklyft, något slags höft- och armstöt 10 st och sist 5 st axelpressar. Och så gick det runt. Var härligt tungt, svettigt men som sagt ändå med möjligheten att bara mala på, man behövde inte stanna och pausa utan kunde enkelt skruva ner hastigheten lite i takt med att man blev trött. Det som gav sig först var chinsen i första omgången, i andra var det greppet runt kettelbelsen som tog slut först, men det gick att hitta på knep för att rulla på ändå. Grymt kul träningsform hur som helst!

Avslutade själv inne på gymmet med lättare vikter i marklyft och raka marklyft, mest för att få in tekniken plus ett gäng latsdrag mest för skoj skull.

Så har jag kommit över ett tre-veckors-prova-på-kort på Balance, fick det av en jobbar kompis, himla bussigt av honom! Jag gillar Balance och har tränat där någon gång tidigare, är snyggt och frächt och om det inte vore för att jag redan hade två gymkort hade jag nog skaffat ett där för länge sen. Igår inledde jag mina tre veckor av testtid, for dit direkt efter gladiatoruttagningen då jag kände att jag hade massa laddning kvar i kroppen som jag var tvungen att göra av med. Blev ett superset axlar bestående av hantelflyes i upprätt position, hantelflyes med lätt framåtlutad possition och avslutade varje superset med axelpressar. Började första flyesen på supersetet hyfsat tungt och gick mot högreps till sista övningen av pressar. Vilade axlarna mellan seten med att köra hantelrod. Sen hoppade jag över till bänkpress, ganska lätt och med lite högre reps mest för att få till tekniken. Avslutade med att göra samma sak, fast benböj. Blev ett lite lagomt pass på ca 45 min totalt.

Idag började jag och min fina Niklas med att ge oss ut på en fyra kilometers runda innan lunch. Superhärligt väder och jag var mycket imponerad över min kille som sprang hela sträckan utan att vilja stanna en enda gång, starkt av någon som bara promenerat på över ett halvår! Starkt! Efter det sparade jag mig hela dagen och förberedde mig för att testa på Balances boxpass, eller kampsportspass som de kallar det, framåt sjusnåret. Jag var laddad. Tajmat in middagen perfekt ett par timmar innan. Jag hade stressat med tvätten för att hinna i tid. Jag var i god tid. Så var det givetvis stängt. Valborg kallas det vist..... Får satsa på morgondagen och istället prova på deras Crosfit pass!

Igår var det uttagning av utmanare till Gladiatorerna! Galtet roligt! Med startnummer 336 på ryggen hoppade jag runt bland andra taggade aspirander med siktet inställt på att längre fram få ge de rikiga Gladiatorerna en omgång. Inspererande och en rejäl motivationshöjare till att träna ännu mera!

Strax innan kl 8 kom jag upp från Stadions tunnelbanestation och hookade redan där upp med två andra tjejer som inte heller kund hitta rätt väg till uttagningen. Den ena, Lotta, var gammal simmerska och boxinstruktör, tyvärr förkyld och febrig och skulle därför senare komma att välja att kasta in handduken innan testerna. Den andra, Maria, var crossfit/boxare/fitness fivare osv. och var i grym form. Båda var säkert en och åttio och jag kände mig som en pyggmé, märklig kännsla då jag i vanliga fall är längre eller i alla fall lika lång som de flesta tjejer jag umgås med. Efter småpratande och uppvärming var det dags för testerna. Jag hade goglat loss dagen innan och var berädd på att magövningen hängandes i ringar och Harrestestet skulle vara nytt för mig. Men att hindren i Harrestestet skulle vara så höga hade jag helt missat! Fick hjärtat i halsgropen och tänkte att jag aldrig skulle klara hoppa dem utan att riva.

Jag var med i en av de första grupperna som fick gå ut och pröva lyckan och var dessutom först i min grupp. Harrestestet först. Vi skulle få två försök på denna så min plan var att köra första lugnt och fint och bara se till att göra kostaste vägarna, minimera extrasteg, försöka vända i luften över hindren osv. och så klart INTE riva. Men det gick förvånasvärt lätt, hindrena kändes inte så höga som de såg ut och de var absolut inte de som var de stora problemet, snarare att få runt den något otympliga kroppen fort nog. Så första varvet gick bra, men inte vidare snabt kan man tro. Försök två var jag taggad och viste ju precis vad det innebar och fick till en bra start tyckte jag, hoppkullerbytta, runda konen, hoppa över hindret, krypa under hindret, runda konen, hoppa, krypa.... sen fick jag släpp. Fick för mig att jag skulle höja blicken och se bortom sista hindret - så som man ska tänka vid hästhoppning - och inte rakt ner på det som jag gjort på alla andra hopp (som ju gått bra!) så började ändra fokus med ca en meter innan hoppet. Inte smart. Fick totalförvirring i luften och landade med ett ben på varje sida om hindret, som visserligen inte ger några avdrag men innan jag hade hunit trassla mig loss och var tillbaka på rätt kurs hade det gått många dyrbara sekunder och jag antar att min chans till att komma under den satta tiden för godkännt gick upp i rök.

Moment två var chins. Chins som jag tränat tills ryggen domnat den senaste vecka. Innan jag fick veta via mail att godkäntgränsen för chins låg på 8 st så hade jag som bäst klarat 2. Det blev en hård chins vecka och jag tackar Madde som tog sig tid att sätta upp ett schema som jag kunde luta mig mot för optimal effekt, körde chins varannan dag på hennes inrådan. Dock blev det ett gäng extra set än ordinerat - ups. Hurvida jag skulle klara gränsen på 8 stycken hade jag ingen aning om då jag fredagen innan gjort som bäst 7 st. Och jag hade ingen aning om hur kroppen skulle reagera i skarptläge, kanske den skulle bli helt matt och inte klara mer än kanske fem? Jag började i min grupp även med chinsen. En, två, tre .... åtta! Och niiio. Efter en kort hängvila kunde jag även sega upp nummer tio, elva och tolv!!! Tolvan blev dock inte godkänd. Men 11 st efter att ha maxat 2 st två veckor tidigare! Dessutom är jag fortfarande hyfsat tung på knap 68 kg. Jag var klart nöjd med min duktiga rygg.

Tredje stationen var att hängandes i rommerska ringar sparka upp båda fötterna så de nuddade/kom i samma höjd som känderna. Fällkniven sa någon, mig veterligen så ligger man på golvet i fällkniven men det gäller alltså inte för gladiatorutmanare. Det var både en lättare och lurigare övning än jag trodde. Innan jag greppade ringarna befarande jag att jag skulle klara max 1. Men på något sätt var det lättare än det såg ut och tyngre på samma gång. Lyckades sparka upp ca 15-16 stycken innan jag mer eller mindre gav upp, enligt hon som stod och antecknade skulle det vara en bit över godkännt och efter den här övningen var det dags för repklättrningen. Den har jag respekt för och ville vara lite taktisk och spara på kroppen, speciellt armarna, så därför tyckte jag att det räckte med att lägga sig en bit över godkännt. Och jag tror att det var nödvändigt så här med facit i hand på hur det gick i nästa gren.

Sista grenen var repklättrningen och jag var glad att jag sparat lite på armarna. Hade tokpump i underarmarna och de värkte ganska bra redan nere på marken. Jag var givetvis först upp även i repet och jag kände mig inte helt återhämtad från föregående övningar. Men det var bara att hoppa upp och köra. Man (läs jag) är så tuuung i ett rep, först gick det ganska bra armarna var hysat pigga, men sen sten dog dem. Jag hade viss hjälp av fötterna som jag försökt lära att hålla fast repet, men det var inte super bra på det och hasade ner rätt som det var. När jag ansåg mig vara uppe (halvvägs upp i repet vilket var godkännt för tjejer) gapade kotrolltjejen nere på marken att det var två decimeter kvar. What?! Jag klättrade i vad jag själv upplevde som en dryg kilometer, men kontrolltjejen var fortfarande inte nöjd. En decimeter till?! Jag trodde på riktigt inte att det skulle gå, men jag skrek något åt henne, kommer inte ihåg vad, och tjurade mig upp mitt livs längsta decimeter någonsin innan jag fick klartecken att det var godkänt. Att en decimeter kan vara så lång??

Hela spektaklet var i alla fall superkul och jag var nöjd med min kropp och prestation. Jag kände mig hyfsat grundtränad men hade inte det där lilla extra det förstod jag, så när namnen på de som gått vidare redovisades och jag inte var med så var det ganska okej ändå. Lite oklart dock hur de plockade ut folk, en tjej som gick vidare klarade bara 4 chins, men då gissar jag att hon kompenserade upp med att vara grym i något annat. Vet t.ex. att hon var ruggigt snabb i repet. Självklart är var det trist att inte få köra vidare, men jag kände mig o andra sidan långt ifrån form toppad. Nästa år då.... då ska jag göra som den min teamkompis Petra. Avsluta med att klättra hela vägen upp för repet, ta tag i stången där uppe i taken, göra en chins och sen klättra ner. Insane!! Jag såg ingen annan göra något liknade. Många av de mest vältränade hade till och med problem att ens få loss handen för att slå i plankan högst upp. Så hatten av för Petra och hoppas hon blir en av dem som får batla med Gladiatorerna.

Nu väntar en lite lugnare träningsvecka som avslutas med Kungsholmen runt på lördag.