Jag försöker vara lite sparsam med att ge folk tips, råd och idéer om mat till vardags - eller pekpinnar, tjat och gnäll som det ju riskerar att bli om man ständigt flikar in med sina åsikter så fort man tycker något om mat. Eller om vad som helst egentligen. Jag ligger säkert över den gränsen tycker vissa, men på jobbet försöker jag faktiskt hålla mig i skinnet. Oftast. Men ibland är det svårt. Som idag.
Idag var det riktigt svårt att bita sig i läppen, flera gånger faktiskt. Första öppningen kom strax efter lunch då jag sitter bredvid en tjej som jag nyligen hjälpt att lägga upp ett kostschema till. Ganska oavancerat med "vanlig" diet mat, dvs. både kolhydrater, fett och proetin i måttliga mängder. Och jag vet att det självklart inte ger mig rätt att lägga mig henne kosthållning. Eller jo. Jag tycker nog nästan det. Eller vad säger du? Om man lagt ner tid på någon och gjort en karta som man vet kommer hjälpa till rätt mål. Och så plötsligt springer personen åt andra hållet? HALLÅ!! Du måste vända! Fel håll!! Hur som helst. Tjejen som jag har lagt upp matschema till och som är så duktig på att komponera ihop sina matlådor petar helt obekymrat i sig tre kakor som "efterätt". HALLÅ!! Nu blev det fel va? Jag funderar först på om jag ska vara tyst, men bestämmer mig rätt snart för att jag måste lägga mig i och frågade hur hon tänkte där? "Ja, men de går ju ner så fort så" säger hon och petar glatt i sig sin tredje sista kaka. Hm. Intressant. Så ju fortare man äter ju mindre energi får man sig? Okej. Där ser man. Nästa episod var när en kollega som är frälst i LCHF kläcker ur sig att hans mat "till och med är nyttigare än hennes" och pekar på min mat. Okej, inga värderingar så långt. Men detta påstående baseras endast på det faktum att min mat skulle vara onyttig för att den innehöll kolhydrater i form av tre bakade potatishalvor. HALLÅ!! Som tur var fick jag snabbt medhåll av en annan hårt tränande tjej i mitt lilla utbrott där jag försökte att det inte är något onyttigt alls i en potatis - kolhydrater eller inte. Där ser du - bearnaisesåsmannen. Ne, men skämt och sido, men det fascinerande är att folk faktiskt tror på såna saker. Man tror att om man kan äta något fort så märks det inte. Antagligen är det samma sak om man äter det nattetid. Eller när ingen ser. Samma sak att man inte blir tjock av fett bara för att någon har hittat på en bantningsmetod som går ut på en förhållandevis hög andel fett. Om man tar en stor klick grädde, ja man kan i princip ha på hur mycket grädde som helst, så länge man håller sig till endast en liten bit av chokladkakan så är det ingen fara för att lägga på sig. HALLÅ!! Intressant. Jag har nog fel som trott att LCHF är en tämligen strikt och kunskapskrävande diet. Obegränsat fett och kolhydrater lite där det passar. Smidigt. Jag kan erkänna att jag också förvrider sanningar mer eller mindre medvetet ibland, men ibland blir moderna matsanningar väl absurda.
Varierad kost i måttliga mängder och lagom träning är bra för dig. Punkt. Sen hur lätt det är att hålla i praktiken är en annan sak. Men snälla se till att börja med att få ordning på logiken åtminstone! Mitt i matdebatten frågade en annan kollega som dittills hade hållit sig hyfsat utanför diskussionen "är du säker på att du själv har rätt då?". HALLÅ! JAA!! Svarade jag blixtsnabbt. Hm. Intressant. Skönt att åtminstone man själv kan vara så eftertänksam och klok.
Ibland få man helt enkelt ta
sig en funderare på livets sanningar
