Fitmyself

Idag har jag kört ett Boxpass med en jobbarkompis. Var ett bra pass även om jag nu i efterhand förstår att det inte är optimalt att maxa i bänkpress dagen före ett boxpass. Lätt bortdomnad i bröstmusklerna bara en bit in på passet. De som säger att träning hjälper mot träningsverk vet inte vad de pratar om. Grymt - hur som helst, gött att känna att man lever! ;)

Idag var jag och min bästa halva ut i vårsolen på en promenad. Supermysigt att promenixa men oj, vad is det var! Tror inte jag sett så mycket is på en gångbana någonsin. Gick i Hagaparken ett par stenkast från Ulriksdal där vi bor och i princip hela vägen längs sjön var som en olympisk rodelbana. Illa luktade isen också. Det var nyheter för mig, trodde inte is kunde lukta något! Men efter att gladeligen kastat mig ner på rumpan för att åka kana ner för en backe så märkte jag att isen luktade urk. Precis som hela jag som bokstavligen gnuggat in lukten i jackan och på händerna. Inte helt orimligt när man tänker på att isen legat där i ett par månader och är full med diverse löv, gegga och andra oidentifierbara saker. Man lär sig. Blev till att tvätta när vi kom hem. Totalt blev promenixen drygt 5 km.

Idag när större delar av teamet är på äventyr i Gbg, är jag kvar i Sthlm och har bland annat stylat till håret på Wendy's! Blev superfint och känns härligt med frärcht, nyklippt hår. Investerade även i en ny hårboll (sån lätt tonande inpackning från Revlon) i en lite mörkare nyans än jag har idag. Som grädde på moset fyndade jag en ny outfit, brallor, tröja och kofta för endast 260 kr. Make over med andra ord! :)

Slänger ut en fiskelina och hoppas att någon nappar, vet någon om och i så fall hur man synkar Funbeat med SATS? Vill ha in alla mina klasser som jag kör på SATS in på min sida på Funbeat. Någon...?

Jag skulle behöva en kalender. Eller så här. Jag har en kalender. Jag skulle bara behöva använda den. Pepp, pepp, pepp inför dagen box. Släpat med mig träningsväska, laddat med inför-träning-mattsäck och dessutom tagit kollektivtrafik till jobbet i stället för bilen. (Jaja, jag vet, jag ska men cykla, men det är väglag à-la-ishockeyrink ute just nu.) Hur som helst mötte jag min tränings- och jobbarkompis i korridoren väl framme på jobbet och bubblade över med peppade glada rop och pladder om box ikväll. "Men det är väll imorgon?" svarade hon.

Mhe! Wtf?! Mjahaaa... Fel dag. Damn. Vist, man kan ju träna annat också, men idag ville jag ju booooxas. Kändes som jag fick uppvaknandet på fel sida och vägrade därför gymmet idag i ren protest. Bojkottade även kollektivtrafiken i samma protestanda. Vardagsmotionen fick i stället ta plats och det blev en drygt 8 km lång promenix hem från jobbet. I vanliga fall tycker jag att så långa promenader är tidsödslande och ineffektiva i förhållande till mängden motion man faktiskt får. Men när man tänker efter är det en promenad från jobbet himla smart, även om det inte är någon hårdträning direkt. Att lägga 1,5 timme på en hemfärd- och motionskombo är faktiskt tidseffektiv om man jämför med de ca 3 timmar som det tar att åka hem i bilen, byta om, åka till gymmet, gymma, åka hem, byta om, duscha. Så idag vill jag hylla vardagsmotionen! Men imorgon blir det till att döda några mittsar. ;)

Senaste tiden har jag kört en del pass i stället för att lyfta skrot på egen hand. Skönt med omväxling och roligt på många sätt. Slippa tänka och planera, baka boka in sig och glida med. Men vissa pass har verkligen fått mig att tappa hakan av SATS val av instruktörer. De finns de som hävdar att för att vara en bra tränare behöver man inte vara vältränad själv. Kanske. I vissa sporter kan det fungera med en tränare som inte är på sin egen fysiska topp så länge personen är grymt duktig och sanslöst pedagogisk. En hockeytränare behöver inte själv ha spelat i NHL och jag tror inte att Anja Pressons pappa/coach någonsin har åkt störtlopp ens hälften så bra som Anja själv. Det är sant att bästa utövaren är inte alltid de bästa läraren. Men oavsett detta så vill man alltid ha någon som man litar på när man ska lära sig nytt eller peppas till saker. En som lyckats någorlunda med det som de ska lära ut eller få en att göra. I synnerhet någon som jobbar med träning och hälsa.

Själv har jag har otrolig svårt att lyssna på någon som inte verkar kunna mycket mer än jag själv eller som är sämre tränad än jag själv. Jag måste få något slags bevis på att personen är trovärdig för att kunna lyssna. Om någon ser ut att vara i sämre skick än medel-Svensson blir det därför på sudd på omöjligt att ta personen på allvar - även när det kommer till en så enkel sak som ett spinningpass. Sist jag var på spinning var det en man årgång trettio plus någonting och även närmare trettio plus gällande överflödiga kilo. Vist man ska inte döma någon efter hur de ser ut. Men om man går ut för att vara spinninginstruktör och kommer in i salen med spagettiarmar matchat med påtaglig dubbelhaka och högt midjemått - så kan jag inte låta bli att tycka att man har bra mycket att bevisa när man kommer upp på cykeln. Man måste glänsa! Inspirera! Gjorde kille det då? Ne! Karl'n blev andfådd bara av att klättra upp på sin spinningcykel. Eh... Inte heller hade han några krav eller mål med passet utan tyckte vi skulle trampa på och "lära känna vår puls" genom att snegla på pulsklockorna då och då. Hm. Jag gå till ett pass för att jag vill bli peppad, motiverad och framför allt inspirerad till att ta i det lilla extra. Trampa på i behaglig takt på eget bevåg kan jag göra när jag cyklar till jobbet. Var hittade SATS den killen?

Man undrar ju vad SATS vill uppnå med sina pass egentligen? Att folk ska tro att de vart duktiga även fast de inte varit mycket till utmaning. När de i själva verket har kört ett bekvämlighets pass likvärdigt en rask promenad?

Nästa pass där jag tappde hakan var på senaste boxpasset. In studdsar en något rund, men ändå hällsosam dam en bit över fyrtio. Här var jag faktiskt beredd på att jobba rumpan av mig, tanter i den ålder som syslar med träning brukar vara hysat hårda - för att inte säga stenhårda (fördommar, ja jo, men inte sällan som de stämmer!). Men inte denna dam. Hon var bara glad - vilket givetvis var trevligt - men där var det stopp. Ingen super energ i vare sig tekik och slag eller utstrålning. Många av box-kombinationerna hon hade satt ihop saknade flyt. Och jag undrade även en del över hennes tekniktips. Ingen glöd eller inspiration som sporrade till att öka, inte heller några klockrena tips om bättre teknik. Vad var det tänkt att vara för pass egentligen? Ett kom-och-rör-lite-på-dig-pass. Inte mer än så.

Vad är det för mysträning? Det är som så mycket annat, massor med socker i "hälsomuslin" för att vi konsumenter ska tro att gör något som vi egentligen inte gör. Vi tror att vi äter bra fast vi äter konstigheter. Vi tror att vi tränar bra fast vi bara rör lite på oss. Varför denna mellanmjölk? Vist eget ansvar till både mig och andra, men t.ex. när man går på pass så är det ett sånt tillfälle när man med flit lägger mycket i andras händer och vill då att det är en kunnig och duktig person som ger en ett genomtänkt och bra pass. Inget ont egentligen om tränarna som inte vet bättre, men hur kan ett så stort företag som SATS inte ha bättre koll på kvalitén av tränare? Tre veckors PT-utbildning räcker inte långt om man inte har djupa kunskaper sedan tidigare.

Men allt är givetvis inte svart. Det också grymma SATS instruktörer, en kille som heter Keyvan kör Box på bl.a. Stadshagen som är galet bra. Han vet vad han gör, bygger pass och övningar så att det flyter grymt bra och man är helt slut i kroppen efter de korta knappa femtio minuter som han har på sig att köra livet ur oss som vågar vara med. Även min grymma coach inför Lucia Pokalen 2011, Adelie Giertta, var SATS instruktör (nu jobbar hon dock på ett annat gym) och en av de absolut vassaste och mest vältränade tjejer som jag har träffat.

SATS har alltså även många bra tränare, men kvalitén är oerhört ojämn och det är skrämmande att det finns så många som brister på så många områden. Hur tänker SATS när de rekryterar sina PT, tränare och instruktörer? Varför är det så svårt att säkerställa en rimlig lägsta nivå?

Ikväll blir det hårt arbete med Gladiatormentalitet.
Tunga lyft, fokus på teknik och blick mot sommarens tävlingar.
Köra hårt med att trimma kropp och psyke.
Min kropp är mitt vapen.
SATS är min arena.
Fokus.
Teknik.
Mål.

Jag har fått lite mental dille på morgonträning just nu. Känner inte alls för att stressa runt som en toss efter jobbet. Multitaske delux på jobbet, skynda sig hem och fara till träning, hem från träning, äta mat, laga matlåda, dusch, skynda sig att sova för att hinna med lagom med sömn. Stress, stress. Nej. Jag säger bestämt nej. Men på morgonen där i mot. Då känns allt lugnare. Och samtidigt blir min kväll lugnare. Morgon träning är ganska smidigt, man använder en tid som man ändå inte skulle göra något vettigt på. Vist är det väll inte så att man studdsar upp - har aldrig varit någon ybermorgonmänniska - men det är faktiskt lika jobbigt att gå upp klockan sju som klockan sex. Och man blir rätt pigg av att starta på gymmet. Och så blir frukosten ännu godare. Plus igen att man hinner med två frukostar. Mycket, mycket stort plus. Att cykla till jobbet är också en himla smidig form av träning på en tid som man ändå inte använder till något vettigt. Men nu är det så kallt. I morse var det 13 minus. Hujeda mig. Två grader ifrån den gräns på 15 grader då det faktiskt kan bli lite farligt för luftrören om man tränar i. Hu. Så jag väljer att åka bil i min tjocka varma vinterjacka i stället. Och väljer gymmet framför cykeln på morgonen.

Nu har det dragits igång en gemensam Beach 2012. Typ. Eller en mer mjukt uttryckt "kom iform efter dina egna mål". Ehm. Hälsosamt i grupp. I brist på bättre namn kallas senvinterns vitsatsning för "Biggest Loser". Fyndigt va? Kom på det helt själv! :p Nja, nästan i alla fall. Hur som helst så kan man inte bli utröstad i vår egna variant. Man ska bara se till att losa sin vikt ner till de mål man satt upp för sig själv. Invägning varje fredag morgon innan frukost. Enkelt. Bara att tuta och köra. Vi som tävlar mot oss själva är bland annat Johanna, en ur hennes familj, ett par ur min familj, en jobbarkompis och så jag. Någon mer som vill vara med så är det givetvis bara att hojta till. ;)

Så, vi är ett alltså gäng som vill ner ett par hekto. Någon kör på LCHF för att komma tillbaka till en mer hälsosam trivselvikt. En har verkligen Beach 2012 som mål. Någon annan vill få på sig favoritjeansen igen. Och själv vill jag i första hand komma ner i en stabil vikt som jag trivs med. Sen kommer jag köra lite till för att komma i tävlingsform inför sommarens och vårens utmaningar! Oavsett anledning så har vi samma mål. Alltid bra att känna lite grupptryck/stöd inför saker som man gärna smiter undan ifrån. Nu är det slut på cholkladfrossan - nu blir det andra bullar, keso och bär som kvällsfika igen. Maten kommer att likna den under deffen, men inte riktig lika strikt. Målet är 4 kg ner. Jag siktar på att köra detta projekt i 10 veckor. Tror jag blir lagomt för mig. Men som sagt alla har olika mål och vissa kommer hålla på längre, andra kortare tid. Oavsett hur länge det ska bli så börjar vi idag!

Ikväll ska jag köra ett grymt pass med den här träningsgalna bruden. Annelise är även hon med i TeamPurefitness och tränar inför att debutera i Atletic Fitness. Himla roligt att träna tillsammans. Bröst och axlar blir det ikväll, grymt skoj och hårt ska det bli! :D