Oj, oj, vad vara detta? Med dessa små godingar kan jag köra oerhört knävänlig konditionsträning. Fattas bara. Bindningar. Sen är det bara att kör! Nästan. Stavar måste man ju ha. Men sen är det bara att susa framåt över marken. Eller? Bara en grej till. Pjäxor. Ibland kan jag vara lite snabb har jag märkt. Nu har jag ett par skidor, men kan inte åka på dem förens nästa månad när jag har råd med alla tillbehör. Att du inte kollar upp mer innan!? får jag höra av vissa. Ja jo, jag tycker att kolla upp är bra. För vissa saker. Ska man köpa ett nytt hus, börja en ny utbildning eller något annat viktigt så är det nödvändigt och jag kan gärna gräva ner mig i veckor, månader eller ännu längre. Jag vet hur man researchar. Jag vet hur man velar, inte kan bestämma sig och gör långa listor på saker för att göra ett bra val. Men ibland är det mest i vägen. Jag har tänkt att göra en klassiker. Någon gång om inte allt för många år. Det är säkert skit jobbigt och kräver sjukt mycket träning. Dock långt ifrån omöjligt, massa Svensson-nissar gör det varje år. Men för en som inte är van blir det en uppförsbacke. Det jobbiga med uppförsbackarna är egentligen inte just backen utan den vånda som man har när man ser den framför sig. Därför ska man inte tänka för mycket på vissa saker man ger sig in på. Man får tuta och köra och ta uppförsbackarna när, och om, det kommer. Jag köper ett par rullskidor, försöker åka själv, kommer säkert komma på att jag behöver hjälp med tekniken. Det är inte så farligt när jag väl kommer dit, men om jag nu innan jag har börjat radar upp alla möjliga uppförsbackar så kanske jag inte ens kommer så långt som till att ens köpa ett par stavar. Tävla Body Fitness, till exempel, hade jag nog inte varit så snabb att hoppa på om jag hade fattat vad det innebar direkt. Fast nu efteråt tycker jag att det var en grym upplevelse som jag inte skulle vilja ha ogjord. Så därför tänker jag lite efter principen att cykla med förbundna ögon är bra. Man har inte en chans att ojja sig förens man är mitt i uppförsbacken och då finns ingen tid att våndas, bara tid att bita ihop och köra. Eller jo, man kan ju alltid gå av mitt i backen och svära lite, sparka i gruset och sen hoppa upp och köra vidare. Så funkar jag nog mest.
Hur som helst, nu ska jag börja med att ta mig upp på vägen med mina nya små, blå vänner.
