Fitmyself

Vi har som bekant en del debatterade runt lunchbordet på lunchrasten på jobbet. Igår, fredag, inleddes samtalet väldigt neutralt med vad alla skulle hitta på i helgen. Jag berättade att två barndomsvänner, Jenny och Pinar, skulle komma över och vi skulle träna. "Men ska ni inte göra något roligt också?" klämmer en av ekonomitanterna ur sig.

Eh, jo, vi skulle ju träna på gymmet fortsatte jag och förklarade att det var extra roligt för att båda mina vänner är lite ovana med fria vikter och gymmande i allmänhet, så det skulle bli en ny träningsform för dem och jag tycker alltid det är roligt att träna med kompisar. "Ja men ska ni inte passa på att roa er också när de är i Stockholm?" fortsatte ekonomitanten. Hm. Först då trillade polletten i mitt huvud ner. Hon förstod alltså inte att det var träningen som faktiskt var det roliga. Jag förstår att alla inte tycker det är kul att springa på gym och lyfta skrot, det var rätt uppenbart att ekonomitanten inte tyckte det, men man måste väll inse att andra tycker det är kul? Vissa tycker ju till exempel att fotboll är roligt att bara stå och titta på, det tycker jag är märkligt - men jag förstår att andra kan tycka det är roligt. Roligt kan vara så många saker, en eller annan positiv känsla på ett eller annat sätt. Att få kombinera en känsla av att känna sig stark och få ge utlopp för fysisk energi tillsammans med goa vänner, vad kan vara mycket bättre? Men ekonomitanten insisterade på att vi var tvungna att göra något roligt också och frågade vidare "men ska ni inte gå ut på kvällen då och bara ta ett glas vin i alla fall?". Ja, jo, det skulle vi ju i och för sig också göra. "Ja, men då så" sa ekonomitanten och såg nöjd ut, konversationen var avslutad för hennes del. Jag var dock inte färdig och förklarade att vi skulle fortsätta umgås ute på någon trevlig krog, men det var ju inte själva huvudaktiviteten, även om ett glas vin i goda vänners lag givetvis är trevligt och roligt på sitt sätt det med. Tränandet och gymmandet var vad vi såg fram emot och planerade runt. Men ekonomitanten hade redan fått sitt svar och nickade bara frånvarande medan hennes blick gled iväg och hon hoppade in i ett annat samtal. 

Kvar var jag ensam i samtalet och fortsatte mina funderingar för mig själv. Vad är roligt egentligen? Bestämmer man själv vad som är roligt eller bara blir vissa saker kul? Kanske är det en blandning. Vissa saker får man kickar eller andra positiva känslor av direkt. I andra saker måste man leta för att hitta saker man gillar. Jag gillade inte gymmet första åren jag var där. Det var pest och pina och bara ett nödvändigt ont för att träna upp mina knän för att kunna köra karate som då var min stora passion. Jag såg inte mina framsteg utan tänkte bara på hur jobbigt och trögt allt gick, jag avskyr långsamt. Jag trodde på fullaste allvar att folk ljög eller möjligen lurade sig själva som sa att de tyckte det var roligt att gå till gymmet. Jag var precis som ekonomitanten. Idag kan jag knappt förstå hur jag inte kunde tycka gymmet var kul. Det ÄR ju jätteskoj att vara fysisk, få testa hur mycket man klarar, känna sig stark och oövervinnerlig! Få slåss och kriga med vikter och ibland vinna ibland förlora är triggande och man vill bara ha mer! Men kanske är det något jag jobbat undermedvetet för att hitta - just de känslor som jag tycker om och tycker är roliga. Vissa andra gymmar för att det är meditativt avkopplande, det är också roligt att känna fullt mentalt fokus. Och ytterligare andra är sociala, att vara en i gänget av rippade och starka på ett gym och gå runt att vara tjenis med alla kan också vara roligt för en del människor. Det som är roligt kan vara så olika! Det gäller bara att hitta det roliga delarna och fokusera på dem - det är då det blir roligt på riktigt och det är då man kan hitta motorn till sitt inre driv.