Fitmyself

Jag var för lite sedan och lysande på en föreläsning om retorik, närmare bestämt retorik i syfte att vinna folks motivation. Sälja in sina egna idéer helt enkelt och inte bara övertyga utan att få saker att faktiskt bli gjorda. Föreläsaren sa mycket tänkvärt och en hel del saker som för mig var nya, intressanta och delvis sådant som gick stick i stäv om sånt jag tidigare lärt mig.

Kanske blandar jag ihop begreppen motivation och retorik, men jag tycker ändå de nära varandra. Speciellt då retoriken i sammanhanget faktiskt syftar enbart till att motivera.

För att motivera sig och kunna ge järnet, komma till toppen på olika områden i livet, till ex. med sin träning, så har den prestationspsykologi jag tidigare lärt mig att det handlar om att se det positiva i allt som händer. Även då motvinden sliter dig i håret och du helst vill sätta dig vid sidan av och bara lipa åt allt du åtagit dig så måste du sätta dig ner och reflektera över vad du kan ändra och vara positiv i din inställning. Du måste alltid se framåt, se det positiva i målet som du strävar mot. Du ska utnyttja målet och din positiva målbild för att spränga gränser. Det har i alla fall jag fått lära mig både från hundträning, kampsporter och även från vetenskaplig litteratur inom både prestationspsykologi och ledarskap. Huvudmotivationen och positiva inre drivkraften och med denna kommer man längst. Men enligt föreläsaren på retorikföreläsningen var det inte hela sanningen.

Vi har alltid minst två motivationskällor. En negativ och en positiv. Piska och morot. Just det var kanske inget nytt, t.e.x. management by fear har vi väll alla hört talas om. Men denna typ av styrning ses som något gammalt och förlegat och fram för allt ineffektivt jämfört med mer positiva motivationssätt. Men enligt föreläsaren så är det generellt lättare att motivera folk med den negativa motivationen. Meningen var inte att gå så långt som till hot och driva folk till rädsla, men att bara kittla den negativa motivationen med korta kommentarer om vad som händer om man väljer att göra ingenting/göra på något annat sätt skulle tydligen göra susen för att få folk med sig. T.ex. "om vi inte satsar extra på personal hälsa hör på företaget så vi få fler sjukskrivningar och förlora viktig inkomst" är en mening som skulle fungera bättre än "genom att satsa på personal hälsa kommer vi få pigga och glada medarbetare som kan generera oss en högre inkomst här på företaget". Kan man även vrida till sin argumentation ytterligare får man ännu bättre effekt: "Utan satsning på personalhälsa kommer vi se många som blir utbrända, företaget tappar viktig kompetens och vi kommer att bli omsprungna av våra konkurrenter." Typ så skulle enligt föreläsaren vara optimalt.

Att lägga denna twist på sin retorik var i stort ett nytt grepp för mig. Något som jag delvis tycker mig kunna se men som jag samtidigt inte vill köpa helt. Tydligen så svarar de flesta människor bättre på den typen av argument. Jag gillar inte heller att använda negativa ord när det handlar om motivation. Men jag måste erkänna att när jag tänker efter så är det inte helt utan att jag kan hitta den här typen av retorik hos människor i min vardag. Jag känner till exempel egen företagare vars största motivation är att de "inte vill ha ett 8-5 jobb". Jag vet otaliga människor på både motions- och tävlingsnivå som tränar för att ´"inte bli en tjockis". Och så vidare. Den här ickemotivationen tycks jag även kunna se i fitness- och träningsvärlden. Man klagar ofta på andra, som inte tränar eller tränar för lite, och deras dåliga val för att indirekt visa att man själv inte är en sån. Genom att definiera vad man inte är vinner man sin egen identitet. Också en klassiker som funkar bra inom retoriken. Peka på utomstående, gärna grupper som inte har samma värderingar, för att stärka den egna identiteten och motivationen. Jag vet t.ex. folk som sätter upp bilder av sig själva på kylskåpet från somrar de misslyckats med sin beach-satsning det året i syfte att sköta kosten fram till nästa sommar. Och vem har inte klarat en stor tenta med enda motivation att man inte vill göra omtentan?

Men allt jag tidigare lärt mig då? Om glädje, inre driv och positiv glöd? Jag vill tro att de är vad som tar dig längst. Att man vist kan få fart på motivationen med att peka på negativa konsekvenser som smyger sig på om man gör motsatt vad som är tänkt kan jag köpa. Att det till och med kan vara nödvändig och bästa och kortaste vägen ibland. Den som ska sluta röka behöver ingen passion, det räcker så bra om han fattar att det slutar illa om han inte gör det. För att sparka sig ur soffan och ge sig ut på ett par löpturer i veckan, behövs kanske inte heller mer motivation än vad som räcker för att ta sig utanför tröskeln. Men hur bra blir det sen? Om man vill löpa fortare och längre? Bli starkare och snabbare? Jag tror att man kan pressa på bra och komma längre än många med motivation i form av negativa konsekvenser som jagar en i hälarna. Men jag vill tro att man måste hitta och vårda passionen inom sig för att komma riktigt långt. Eller...?  

Just här frös min tanke och jag lyckades nosa upp en teori som stödjer just detta. Det var en studie gjord på framgångsrika löpare och deras inställning. Vissa löpare ser ett gäng meter framför sig och "biter ihop" loppet igenom. Både deras faktiska blick och deras mentala tillstånd är här och nu i löpningen. Även om de inte sas något av att de drevs av negativ motivation kan man ändå anta att bara trycka undan smärtan i ben och lungor inte är den mest positiva källa till motivation man kan ha. Hur som helst var den här typen av inställning ett framgångsrikt koncept som visade sig ta många av dessa löpare långt upp i placeringslistan. I undersökningen fanns även en annan grupp. Där höjer löparen blicken och ser så långt fram de för mår, de har inte samma närvaro här och nu utan är snarare mentalt framme vid sitt mål. Målet och den tänkta vinsten är vad som driver den hör typen av löpare. De som tänkte på sitt positiva mål hamnade ofta högre på prispallen än sina kollegor som inte drevs av ett positivt mål. Man visade att de som blickade framåt och såg målet framför sig genom hela loppet faktiskt var överrepresenterade som vinnare i långdistanslopp, även om den andra guppen presterade ruggigt bra de också.

Så vad har vi kommit fram till? Att de lättaste och ibland bästa valet är att låta negativ motivation sparka igång de flesta projekt. Att det också funkar bra länge och kan ta dig långt på prestationsskalan. Men om du vill bli ditt max så ska du satsa på positiv inre motivation. Men om man inte vill ligga på max jämt och alltid då? Ja, då tycker jag ändå du ska använda ditt positiva inre glöd - bara för att livet bli så mycket roligare med morötter!

Lätt som en plätt med positivism!