Och hur går rehaben då?

Nu är jag inne på sista månaden av första etappen. I slutet av december har jag kört mina tre månader och jag kommer att göra en återträff med Daniel på Spinalbalans för att följa upp hur det går och få tips på hur jag går vidare. Hur jag ska tänka med min benträning framöver, vilka övningar som är bra för mig och om det finns några som jag ska undvika. Så ska jag ta det l-u-g-n-t. Inte börja tok springa eller lassa på vikter i gymmet direkt. Så brukar jag göra. Har så enormt svårt med att vara ballanserad ibland. För några veckor sen skulle jag "testa" om knäna var okej med att cykla lite igen och drog en runda på två mil på ganska backiga vägar. Klart som fan det gjorde ont dagen efter. Hur tänkte jag? Jo, det jag berätta, jag tänkte att nu skulle det allt testas ordentligt! Fast jag vet - när jag tänker efter - att en lugn upptrappning med kanske 20 minutersnuttar i flack terräng under några veckors tid hade varit mycket mer passande, så är det som att alla såna förnuftiga tankar helt enkelt inte får någon luft. Jag brukar bortförklara en förändring, till ett mer moget sätt att resonera, tar död på min motivation. Att jag måste få vara just så fri och nyckfull för att inspireras. Det är faktiskt superkorkat. Om jag nu vill träna långsiktigt måste jag vara smart och låta kroppen växa in i det den ska göra. Motivera mig får jag vackert göra en annan dag, ibland är det disciplin och att hålla sina hästar som är det vettigaste. Dags att växa upp.
 
 
Rehabbens bästa vän


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0