Fitmyself

Eller kanske mer som en liten ponny. Känner mig som en sån just nu. Allt detta petande med maten, väga ris här, väga tonfisk där plussa på med en frukt, fast inte vilken frukt som helst och osv. Den regelbundna träningen som jag inte bara envetet går till varje dag, utan som jag dessutom lärt mig tycka om, behöva och sakna när den uteblir. Tycker att det är aningen extremt när det gäller människor. Men när jag tänker tillbaka på de mer än tio år av mitt liv då jag så gott som bodde i stallet på kvällar och helger så var det ju precis så alla hästarna hade det.  Mortionen var ytters nogran, varje häst skulle få sin dagliga dos motion, regelbundenhet var a och o. Dessutom var vilodagarna viktiga. Vi mätte och vägde noggrant deras mat, lite för mycket havre till en redan pigg och glad häst och hon blev totalt omöjlig att hantera och rida. Man fick mixta lite. Ge Lilla Gubben mindre hö än Polly, därför att  han blev alldeles för rund om magen annars. Korn i stället för havre vissa perioder till Star Light för att råda bot på hans dåliga mage. Allt var tvunget att vara på millimetern, det viste man, för annars kunde det gå tokigt ganska omgående. Just så gör jag med mig själv nu, tar tid på träning, väger min mat och mixtrar fram och tillbaka. Har t.ex. en plan på att köra kvällsmålet på jobbet precis innan jag går hem istället för efter träningen senare på kvällen. Känner mig väldigt rund just nu, men vill(/får) samtidigt inte skära ner mer på maten, så att ändra tiden på maten är alternativet som är kvar. Även om min kropp inte svarar lika fort som en häst, så blir det ändå små skillnader. Och känns faktiskt inte alls långt ifrån de där dagarna i stallet, nu när jag står med matlådan i ena handen och decilitermåttet i den andra och mäter upp morgondagens portion.