Fitmyself

Det är en hårfin gräns mellan kunskap, harmoni och galenskap som verkar behövas för att fixa en tävlingssatsning i Body Fitness. Eller? Läser titt som tätt om folk som hoppar av sina tävlingssatsningar och omprioriterar sina rutiner. Många orkar helt enkelt inte. En lika stor del som styrkelyftande och kosten är minst sagt att hålla huvudet kallt. 

Jag måste självklart hålla med om att det behövs en stark motor för att fixa en grej som detta, eller vilken grej som helst egentligen. För att få till det använder folk lite olika metoder, vissa använder motivation andra kallar det starkt psyke, vissa säger disciplin eller passion. Det är alla mer eller mindre olika sidor av samma mynt. För det är inte så man råkar gå till gymmet och råkar pressa sina muskler till max 4-5 dagar i veckan. Man väger inte sin mat av bara farten och man kör inte 10 cardiopass per vecka för att det bara blev så. Man väljer själv och ser till att det bli gjort med hjälp av motivation, starkt psyke, disciplin, passion eller något annat. I bland vill man inte heller, inte alls, men man gör det ändå. Att hålla sin låga vid liv är enormt viktigt de dagar men bara vill gräva ner sig, men jag tycker inte man ska överanvända dem.

Jag tror att det är otroligt slitigt att alltid vara "diciplinerad" även om det kanske är något som alltid ligger i botten. Att få in en vardagsrutin där man presterar och jobbar hårt utan att tänka för mycket på det tror jag är viktigt för att koppla av. Många (inklusive mig själv) har en förmåga att nojja över både det ena och det andra, speciellt träning och mat, det är en stress som tär på en och som man måste försöka koppla bort. Även om det är kroppen som lyfter, springer och pressar så är det nästan alltid huvudet som säger i från först. Dels måste man lära sig att inte lyssna för mycket på sådana ge-upp-känslor, men samtidigt måste man lära huvudet att vila. Köra sina pass fokuserat och hårt varje dag, varje vecka, men ändå hålla sinnet i balans och bara tuffa på. Att ständigt banka huvudet i väggen och använda sin disciplin och trotsa allt med sitt starka psyke som vapen är att göra det onödigt svårt för sig. Jag tror att många som hoppar av på vägen just för att det inte orkar längre är för att de har slagits för hårt mot fel saker. Det är inte vikterna som är för tunga eller cardiopassen som är för långa, utan det är andra mer osynliga saker.

Måste jobba med sig själv och underlätta för sig själv så gott det går. Jag säger absolut inte att man ska slöa sig igenom allt, men att välja vägar som passar en själv tror jag underlättar enormt. Och att hålla sig till en planering (så länge den fungerar naturligtvis) så att man blir trygg i sig själv och sin strategi. Försöker lägga upp min egen strategi är lite så, inte stressa upp mig, ta en dag i taget och plocka fram min motivation och målbild bara då jag verkligen behöver. De dagar jag känner för att vara hemma målar jag upp Lucia pokalen i december för mitt inre, hur jag ska se ut då, hur stark jag kommer vara etc. Men andra dagar tar jag bara automatiskt väskan med träningskläder, går till gymmet, sätter i hörlurarna i öronen och lyfter, lyfter och lyfter. I vardagens rutiner kan jag vila och fokusera på samma gång.