To the moon and back
Eller mja... inte månen kanske... men till Göteborg i alla fall! Kl 09 i morse gick tuff-tuff-tåget till den stora staden på sveriges framsida. Förvånansvärt noga hälls tidsschemat (kors i taket för både SJ och mig) och lille bilen hämtades lite innan klockan ett på bilfriman. Han där imellan klämma in ett gäng suchibitar till lunch oxå. Mumma. Bilresan hem i den "lilla" bilen (är egentligen en gigantisk pick-up, på gränsen till att den är lastbil) gick fint förutom att jag råkade i luven på mig själv.
Jag hade nämligen lovat mig själv att inte köpa massa snacks på vägen hem. Man måste inte köpa smågodis på närmsta mack bara för att man ska åka bil i fyra timmar. Det är faktiskt inte alls nödvändigt. Jag tyckte dock att jag vist ville ha godis. Jag var ju tvungen att ha lite roligt där ibilen, plus att jag var tvungen att hålla mig pigg och vaken med lite socker. Principfast köpte jag ett äpple och en kaffe på macken där jag tankade. Nyttigt och bra, man blir både pigg och får fart på blodsockret. Samtidigt plockade jag även ner 9,99 kronors smågodis i en påse som jag betalade för på samma gång. Och jag som trodde jag själv var överäns?!? Eller?!??! Bråket var ett faktum. Väl i bilen började jag trottsigt med den nyttiga delen, äpplet, och gick sedan vidare in på kaffet, som ju sjääälvklart smarkar sååå mycket bättre med några små chokladbitar. Av bara farten knaprade jag i mig ett gäng sånna. Vad kan väll vara en härligare vardagslyx?
Tillsist (när jag var mätt och belåten av min choklad) blev jag ändå riktigt sur på jaget. Vardagslyx eller inte, snart är jag upp i samma viktklass som jag var när jag började min provdeff för snart ett halv år sen. Var i finns lyxen att unna sig dyra små torra socker klumpar som försöker föreställa godis? Något slags tvångsmässigt begär som träder in så fort jag tänker på det? Är faktiskt sällan nu mer som jag faktiskt har crawings på just choklad, bara det där att jag "vill ha" för sakens skull! Är det vardagslyx? Är det inte bara något slags j***a curlande för mig själv och min bortskämndhet som dessutom slår fruktansvärt fel? Jag är rastlös, trött, stressad eller, som det offtast är, att jag vill ha "bara för att". Att jag dessutom blir halvt skittso med tydliga personlighetsklyvingar i dessa lägen kan ju inte vara riktgt riktigt. Eller?? Nej, nu är det slut på sötsakscurlandet. Godis på lördagar. Punkt.
Jag, jag och curling.
