Tre små damer...
... hoppade i skogen - alla blev trötta och alla var nöjda. Nja, vi hoppade kanske inte direkt runt i skogen, likande väll mer vanlig, klassisk joggning. Nöjda var vi dock alla tre! Jenny, Punnar och jag tog oss runt ca 5km i skogen utan för Jennys gård. Var en härlig runda, var extra kul att springa i riktigt skog bland stockar och stenar på en slingring sitg, och inte på ett tillrättalagt motionsspår. Vädret var precis perfekt - efter en solig dag hade solen precis hunnit gå ner bakom trädtopparna och luften var härligt frisk utan att för den skullen vara kall.
Mina vänner har precis tagit upp det här med löpningen så tempot var lugnt till en början men skuvades upp aningen efter ett par kilometer in i löpturen. Jag var imponerad över hur envisa de var att springa vidare i samma tempo även fast det syntes att de var bra trötta mot slutet. Envishet är i många fall mer användbart än starka ben. Dagens kombination av båda medförde att vi tog rekord och slog varvtiden med råge! Med hela fyra minuter kortades varvtiden ner med! Bra jobbat tjejer!
Själv var jag extra nöjd med att jag kände mig pigg och fräsh genom hela rundan och hade ordentlig sprutt i den sista spurtt-snutten av löpturen. Känns om att konditionen inte helt har förvinat under midsommar trotts allt! Visserligen var det ett ganska lugnt och behagligt pass, men jag spurtade längre än vanligt och kände mig stark i benen hela sista biten. Benen liksom rullade fram över marken av sig själva och ville bara springa fortare! Andingen kunde dessutom öka ordetligt och med stadig i ryttm under tiden, utan att drabbas av akut andningsnöd. Ska nog köra lite intervaler nästa pass, bara för att kolla hur mycket energi som egentligen går att mjölka ut ur de där benen. Men det blir på Koster det. Imorgon blir det ridning på Ferrari för hela slanten (mamman red idag i stället, så blev en liten rokad i schemat där).
Long live the summer!
