Fitmyself

Solen och sommaren har gjort entré på riktigt idag och jag kände verkligen inte för att stänga in mig själv in på gymmet. Istället blev det uteträning och jag passade på att köra ett program som jag knåpat ihop till ett par av mina vänner. Programmet är ett kortprogram som ska funka att klämma in även i familjelivet med barn och hemma fixande, ett relativt intensivt, cross fit-inspererat program. Jag har blandat stryka med kort vila för att få upp pulsen, vilket kan vara vettigt när man inte - som oss barnfria träningsfanatiker - lägger ett par timmar om dagen på träning. Ca en halvtimme till fyrtiominuter ska passet ta och det ska räcka med ett par pass i veckan, gärna i kombo med ett par vanliga promenader ytterligare en eller ett par dagar i veckan.

Kan inte säga att det gick något vidare för mig själv att köra programmet, om det berodde på att mina ben (och kropp?) var slitna från gårdagens cykelpuls, om det berodde på att jag smällt i mig en stor middag en halvtimme innan passet eller om det helt enkelt bara berodde på dålig motivation vet jag inte. Kände mig inte pigg och allt gick som i slowmotion kändes det som. Hur som helst tog jag mig igenom hela passet, på 50 minuter - ganska mycket längre tid än jag tänkt att passet skulle ta. Men det berodde mest på att jag löpte till och från gräsmattan i Ursvik där jag sen körde passet, en löpning som tog totalt 25 minuter, stället för totalt 10 minuter som det skulle vara. Så om man räknar bort de extra 15 min löpning så kan man säga att jag gjorde passet på 35 minuter. Nog om siffror och dagsform, så här ser passet ut:

Jag säger göööött! Och jag hade gärna ätit... jag menar kört.. lite till! Med detta känns som max vad man får plats med på en dag full av andra aktiviteter så som jobb, pendeltågsåkande och kvällsmat. ;)

Den sista helgen i juni drar jag och Johanna iväg på minisemester till Örebro! Semestern är av det aktivare slaget och istället för sol, bad och drinkar så blir det fokus på styrka, gym och kosthållning i regi av Eddie Bergkist.  Ska bli galet roligt! (Ja, jag vedt nu är vi där igen, inne på diskutionen om vad som är roligt egentligen) Vi ska träna, fördjupa oss och få ta del av nya kunskaper om både träning och kost. En insperationskick i sommartider!

Just i detta nu är jag ute och morgonpromenixar i morgonsolen. Oftast cyklar jag till jobbet, men då och då passar det bättre med en promenad. Förutom att det är perfekt promenadväder så här på försommaren så ska jag iväg på spinning med några jobbarkompisar direkt efter jobbet idag. För att slippa lämna cyklen på jobbet, allternativt trampa hem imellan (vilket jag förövrigt tror skulle ge mig en lätt överdos av cykling( så använder jag istället benen på ett annat sätt och knatar till jobbet idag. Tar ca 75-80 minuter, vilket är ungefär den tiden som behövs för att vakna till liv efter en hel natts sömn. ;)

Vädret har varit underbart passade för träning idag! Soligt och glatt men ändå ganska svalt, perfekt för utomhusaktiviteter. Efter att har vart inne i gymmet i ca 45 minuter och tränar upp styrkan i armarna (med bra pump, speciellt i biceps!) hoppade jag upp på cykeln och virrade mig fram till Bromma och Selma. Kan tänka mig att det inte är vidare långt egentligen, men kör man fel både här och där tar det drygt en halvtimme. Vi fikade först kaffe och snörde sen på oss löpardojjorna och begav oss ut på en knappt 7km löptur, dvs. 4 varv runt en liten sjö som låg i närheten. Då var det så varmt att jag kunde springa i linne - premiär för det i år! Vi promenerade hem, jag tackade för mig och virrade hem på cyklen, tog knappt en halv timme då jag hittade aningen bättre hem. Avslutade utedagen med en promenad, strosade längs golfbanan här i Järva tillsammans med min finaste Niklas.

Nu sitter jag vid datorn och läser favoritbloggar och festar till det med vaniljkessela och solen skiner fortfarande utanför fönstret torts att klockan är en bra bit över åtta!

Idag ska jag ge mig ut på ett mindre träningsäventyr för att testa lite hur pigg jag är efter min förkylning. Känner mig pigg och glad men samtidigt känns det lite snuvigt, kanske inget att bry sig om eller så kastas jag tillbaka ner i snorträsket om jag skruvar på träningen igen. Som sagt, måste testa! Har vart tvungen att ställa in både Kungsholmen runt och ett PT-pass så är inte vidare sugen på att fortsätta vara sjuk nu. Testet kommer bli som följer. Blir först en kort cykling till Balance i Solna. Väl där blir det gymmande - tänkte satsa på armar ev. en gnutta rygg. Sen blir det en aningen längre cykeltur hem till Selma för att umgås och löpa en 5kmsrunda. Avslutningen blir att cykla hem igen. Det borde blir ett lagom program för att känna på kroppen.

Imorgon bjuder dagen på dubbla spinningpass så innan jag ger mig in på det vill jag gärna testa kroppen lite. Ingen mera sjukdom på hela sommaren har jag bestämt! ;) 

Efter nästan en veckas frånvaro från gymmet så var det fantastiskt härligt att åter vara tillbaka bland skrotet i gymmet. Idag körde jag tillsammans med en kompis på Ballance i Solna och vi matade på med varannan bröst-, varannan magövning. Jag brukar sällan köra så nu för tiden, om jag inte kör superset, utan brukar köra en muskelgrupp i taget. Roligt att göra annorlunda än man brukar. På tal om annorlunda så körde vi även en helt ny bröstövning som jag aldrig kört förut. Vet inte vad den heter men är en omvänd lutande bänkpress. En ganska hett debatterad övning som jag själv tycker ser lite läskig ut. Men min kompis brukar köra den och han tycket att vi skulle ha med den i passet - så varför inte, passade ju varandra så klämrisken var liten. ;) Jag blev mycket positiv överraskad av övningen där man hängde och dinglade uppochner. Man inser att man inte har huvudet ner och fötterna upp vidare ofta, en mycket ovan känsla! Jag hade faktiskt svårt att veta åt vilket håll jag skulle pressa stången för att jag blev så snurrig av att trassla mig ner under stången på den lutande bänken. Mycket märkligt! Kändes även som att övningen förvirrade ballanssinnet på samma sätt som en karusell vilket var barnsligt roligt - jag fick lätt glädjefnatt av hela idéen. Galet. Vansinnigt rolig övning på ett mystiskt sätt! Som styrkeövning betraktat är jag dock tveksam. Jag tycker den känns ytterst osäker, det finns betydligt enklare sätt att komma åt undersida bröst - om det ens är en del som behöver vidare punktinsatser.

Då var det lilla halsontet som spirade i förra veckan (och då fick mig att ställa in Kungsholmen runt) är nu i full blom. Dumma hosta och dumma hals. Tycker jag är sjuk för jämnan nu mera. Dumma, dumma.

Så har jag kommit över ett tre-veckors-prova-på-kort på Balance, fick det av en jobbar kompis, himla bussigt av honom! Jag gillar Balance och har tränat där någon gång tidigare, är snyggt och frächt och om det inte vore för att jag redan hade två gymkort hade jag nog skaffat ett där för länge sen. Igår inledde jag mina tre veckor av testtid, for dit direkt efter gladiatoruttagningen då jag kände att jag hade massa laddning kvar i kroppen som jag var tvungen att göra av med. Blev ett superset axlar bestående av hantelflyes i upprätt position, hantelflyes med lätt framåtlutad possition och avslutade varje superset med axelpressar. Började första flyesen på supersetet hyfsat tungt och gick mot högreps till sista övningen av pressar. Vilade axlarna mellan seten med att köra hantelrod. Sen hoppade jag över till bänkpress, ganska lätt och med lite högre reps mest för att få till tekniken. Avslutade med att göra samma sak, fast benböj. Blev ett lite lagomt pass på ca 45 min totalt.

Idag började jag och min fina Niklas med att ge oss ut på en fyra kilometers runda innan lunch. Superhärligt väder och jag var mycket imponerad över min kille som sprang hela sträckan utan att vilja stanna en enda gång, starkt av någon som bara promenerat på över ett halvår! Starkt! Efter det sparade jag mig hela dagen och förberedde mig för att testa på Balances boxpass, eller kampsportspass som de kallar det, framåt sjusnåret. Jag var laddad. Tajmat in middagen perfekt ett par timmar innan. Jag hade stressat med tvätten för att hinna i tid. Jag var i god tid. Så var det givetvis stängt. Valborg kallas det vist..... Får satsa på morgondagen och istället prova på deras Crosfit pass!

Igår var det uttagning av utmanare till Gladiatorerna! Galtet roligt! Med startnummer 336 på ryggen hoppade jag runt bland andra taggade aspirander med siktet inställt på att längre fram få ge de rikiga Gladiatorerna en omgång. Inspererande och en rejäl motivationshöjare till att träna ännu mera!

Strax innan kl 8 kom jag upp från Stadions tunnelbanestation och hookade redan där upp med två andra tjejer som inte heller kund hitta rätt väg till uttagningen. Den ena, Lotta, var gammal simmerska och boxinstruktör, tyvärr förkyld och febrig och skulle därför senare komma att välja att kasta in handduken innan testerna. Den andra, Maria, var crossfit/boxare/fitness fivare osv. och var i grym form. Båda var säkert en och åttio och jag kände mig som en pyggmé, märklig kännsla då jag i vanliga fall är längre eller i alla fall lika lång som de flesta tjejer jag umgås med. Efter småpratande och uppvärming var det dags för testerna. Jag hade goglat loss dagen innan och var berädd på att magövningen hängandes i ringar och Harrestestet skulle vara nytt för mig. Men att hindren i Harrestestet skulle vara så höga hade jag helt missat! Fick hjärtat i halsgropen och tänkte att jag aldrig skulle klara hoppa dem utan att riva.

Jag var med i en av de första grupperna som fick gå ut och pröva lyckan och var dessutom först i min grupp. Harrestestet först. Vi skulle få två försök på denna så min plan var att köra första lugnt och fint och bara se till att göra kostaste vägarna, minimera extrasteg, försöka vända i luften över hindren osv. och så klart INTE riva. Men det gick förvånasvärt lätt, hindrena kändes inte så höga som de såg ut och de var absolut inte de som var de stora problemet, snarare att få runt den något otympliga kroppen fort nog. Så första varvet gick bra, men inte vidare snabt kan man tro. Försök två var jag taggad och viste ju precis vad det innebar och fick till en bra start tyckte jag, hoppkullerbytta, runda konen, hoppa över hindret, krypa under hindret, runda konen, hoppa, krypa.... sen fick jag släpp. Fick för mig att jag skulle höja blicken och se bortom sista hindret - så som man ska tänka vid hästhoppning - och inte rakt ner på det som jag gjort på alla andra hopp (som ju gått bra!) så började ändra fokus med ca en meter innan hoppet. Inte smart. Fick totalförvirring i luften och landade med ett ben på varje sida om hindret, som visserligen inte ger några avdrag men innan jag hade hunit trassla mig loss och var tillbaka på rätt kurs hade det gått många dyrbara sekunder och jag antar att min chans till att komma under den satta tiden för godkännt gick upp i rök.

Moment två var chins. Chins som jag tränat tills ryggen domnat den senaste vecka. Innan jag fick veta via mail att godkäntgränsen för chins låg på 8 st så hade jag som bäst klarat 2. Det blev en hård chins vecka och jag tackar Madde som tog sig tid att sätta upp ett schema som jag kunde luta mig mot för optimal effekt, körde chins varannan dag på hennes inrådan. Dock blev det ett gäng extra set än ordinerat - ups. Hurvida jag skulle klara gränsen på 8 stycken hade jag ingen aning om då jag fredagen innan gjort som bäst 7 st. Och jag hade ingen aning om hur kroppen skulle reagera i skarptläge, kanske den skulle bli helt matt och inte klara mer än kanske fem? Jag började i min grupp även med chinsen. En, två, tre .... åtta! Och niiio. Efter en kort hängvila kunde jag även sega upp nummer tio, elva och tolv!!! Tolvan blev dock inte godkänd. Men 11 st efter att ha maxat 2 st två veckor tidigare! Dessutom är jag fortfarande hyfsat tung på knap 68 kg. Jag var klart nöjd med min duktiga rygg.

Tredje stationen var att hängandes i rommerska ringar sparka upp båda fötterna så de nuddade/kom i samma höjd som känderna. Fällkniven sa någon, mig veterligen så ligger man på golvet i fällkniven men det gäller alltså inte för gladiatorutmanare. Det var både en lättare och lurigare övning än jag trodde. Innan jag greppade ringarna befarande jag att jag skulle klara max 1. Men på något sätt var det lättare än det såg ut och tyngre på samma gång. Lyckades sparka upp ca 15-16 stycken innan jag mer eller mindre gav upp, enligt hon som stod och antecknade skulle det vara en bit över godkännt och efter den här övningen var det dags för repklättrningen. Den har jag respekt för och ville vara lite taktisk och spara på kroppen, speciellt armarna, så därför tyckte jag att det räckte med att lägga sig en bit över godkännt. Och jag tror att det var nödvändigt så här med facit i hand på hur det gick i nästa gren.

Sista grenen var repklättrningen och jag var glad att jag sparat lite på armarna. Hade tokpump i underarmarna och de värkte ganska bra redan nere på marken. Jag var givetvis först upp även i repet och jag kände mig inte helt återhämtad från föregående övningar. Men det var bara att hoppa upp och köra. Man (läs jag) är så tuuung i ett rep, först gick det ganska bra armarna var hysat pigga, men sen sten dog dem. Jag hade viss hjälp av fötterna som jag försökt lära att hålla fast repet, men det var inte super bra på det och hasade ner rätt som det var. När jag ansåg mig vara uppe (halvvägs upp i repet vilket var godkännt för tjejer) gapade kotrolltjejen nere på marken att det var två decimeter kvar. What?! Jag klättrade i vad jag själv upplevde som en dryg kilometer, men kontrolltjejen var fortfarande inte nöjd. En decimeter till?! Jag trodde på riktigt inte att det skulle gå, men jag skrek något åt henne, kommer inte ihåg vad, och tjurade mig upp mitt livs längsta decimeter någonsin innan jag fick klartecken att det var godkänt. Att en decimeter kan vara så lång??

Hela spektaklet var i alla fall superkul och jag var nöjd med min kropp och prestation. Jag kände mig hyfsat grundtränad men hade inte det där lilla extra det förstod jag, så när namnen på de som gått vidare redovisades och jag inte var med så var det ganska okej ändå. Lite oklart dock hur de plockade ut folk, en tjej som gick vidare klarade bara 4 chins, men då gissar jag att hon kompenserade upp med att vara grym i något annat. Vet t.ex. att hon var ruggigt snabb i repet. Självklart är var det trist att inte få köra vidare, men jag kände mig o andra sidan långt ifrån form toppad. Nästa år då.... då ska jag göra som den min teamkompis Petra. Avsluta med att klättra hela vägen upp för repet, ta tag i stången där uppe i taken, göra en chins och sen klättra ner. Insane!! Jag såg ingen annan göra något liknade. Många av de mest vältränade hade till och med problem att ens få loss handen för att slå i plankan högst upp. Så hatten av för Petra och hoppas hon blir en av dem som får batla med Gladiatorerna.

Nu väntar en lite lugnare träningsvecka som avslutas med Kungsholmen runt på lördag.

Imorgon är jag ledig men det blir ingen sjusovning inte. Imorgon ska jag nämligen på uttagning för utmanare till Gladiatorerna...! Så galet roligt! Jag har dock ingen aning om hur det kommer att gå. Känner mig aningen tung just nu och nu under de två veckor som jag har vetat att jag ska vara med har jag inte haft tid att gå ner i vikt utan istället satsat på att äta som vanligt för att ha mycket energi på träningspassen. Har kört sista veckan på ett upplägg från coach Madde, chins och intervalllöpning varannan dag. Chinsen är aningen luriga nu med en vikt som inte direkt är matchvikt, men kan gå. Har även slängt in lite repklättrning, magträning och annat smått och gott. Vi får se hur det går imorgon, även om jag hållit igång nu under våren så skulle jag definitivt lagt i en högre växel om jag vetat att detta skulle dyka upp så snart! Hade fått för mig att en eventuell uttagning skulle ha gått först i sommar. Så känner mig lite tagen på sängen. Så kan det gå. Hur som helst är det mest en kul grej så jag får ta det för vad det är - även om jag känner hur mina tävlingsnerver går ingång på alla cylindrar och fullkomligt bubblar under huden. Jag vill gå vidare och få slåss mot det riktiga gladiatorerna! Kroppen är som den är och jag har gett den det jag kan, nu är det huvudet som kan ge allt extra. Huvudet kan få benen att springa till de blir nednötta och kämpa vidare även när lungorna känns för små och musklerna har domnat. Vi hoppas på att det räcker!

Idag blir det mera vila och fokuserande.

Den här veckan har jag kört relativt mycket löpintervaller plus att jag har kört chins tills ryggen har domnat varannan dag. Hårt jobb. Roligt jobb! Nu blir det vilohelg inför måndag. Då blir det till att ge järnet!

Pippi på chins. Idag har jag kört chins som jag aldrig kört chins. Ett helt pass med bara chins. Kanske blev jag inte så poppis bland alla pumpde biffkillar som ville åt smittmaskinen. Men sånt får man leva med. Det hann komma fram tre olika killar och fråga hur många set jag hade kvar. Ehm. Nja, jag hade ganska många sett kvar. Jag förstår deras frustration, jag gillar inte heller när någon står och ockuperar en maskin i en evinelighet. Men vad ska man göra då? :O Jag ville inte köra i chinsmaskinen för jag tycker att "hjälpplattan" förstör tekniken även om man knappt har ngn vikt på den. Och det fanns inget chinsräcke i lämplig höjd i gymmet. Så det fick bli smitten. Osis för alla som ville anvanda den till annat. Så kan det gå. Provade också att springa 3 km på 15 minuter. Gick fint! Nemos probelmos. Eller ja.... helt lätt var det inte men det gick med lite marginal!

Imorgon blir det löpintervaller för hela slanten....!