Nr. 336 på uttagningarna

Igår var det uttagning av utmanare till Gladiatorerna! Galtet roligt! Med startnummer 336 på ryggen hoppade jag runt bland andra taggade aspirander med siktet inställt på att längre fram få ge de rikiga Gladiatorerna en omgång. Inspererande och en rejäl motivationshöjare till att träna ännu mera!

Strax innan kl 8 kom jag upp från Stadions tunnelbanestation och hookade redan där upp med två andra tjejer som inte heller kund hitta rätt väg till uttagningen. Den ena, Lotta, var gammal simmerska och boxinstruktör, tyvärr förkyld och febrig och skulle därför senare komma att välja att kasta in handduken innan testerna. Den andra, Maria, var crossfit/boxare/fitness fivare osv. och var i grym form. Båda var säkert en och åttio och jag kände mig som en pyggmé, märklig kännsla då jag i vanliga fall är längre eller i alla fall lika lång som de flesta tjejer jag umgås med. Efter småpratande och uppvärming var det dags för testerna. Jag hade goglat loss dagen innan och var berädd på att magövningen hängandes i ringar och Harrestestet skulle vara nytt för mig. Men att hindren i Harrestestet skulle vara så höga hade jag helt missat! Fick hjärtat i halsgropen och tänkte att jag aldrig skulle klara hoppa dem utan att riva.

Jag var med i en av de första grupperna som fick gå ut och pröva lyckan och var dessutom först i min grupp. Harrestestet först. Vi skulle få två försök på denna så min plan var att köra första lugnt och fint och bara se till att göra kostaste vägarna, minimera extrasteg, försöka vända i luften över hindren osv. och så klart INTE riva. Men det gick förvånasvärt lätt, hindrena kändes inte så höga som de såg ut och de var absolut inte de som var de stora problemet, snarare att få runt den något otympliga kroppen fort nog. Så första varvet gick bra, men inte vidare snabt kan man tro. Försök två var jag taggad och viste ju precis vad det innebar och fick till en bra start tyckte jag, hoppkullerbytta, runda konen, hoppa över hindret, krypa under hindret, runda konen, hoppa, krypa.... sen fick jag släpp. Fick för mig att jag skulle höja blicken och se bortom sista hindret - så som man ska tänka vid hästhoppning - och inte rakt ner på det som jag gjort på alla andra hopp (som ju gått bra!) så började ändra fokus med ca en meter innan hoppet. Inte smart. Fick totalförvirring i luften och landade med ett ben på varje sida om hindret, som visserligen inte ger några avdrag men innan jag hade hunit trassla mig loss och var tillbaka på rätt kurs hade det gått många dyrbara sekunder och jag antar att min chans till att komma under den satta tiden för godkännt gick upp i rök.

Moment två var chins. Chins som jag tränat tills ryggen domnat den senaste vecka. Innan jag fick veta via mail att godkäntgränsen för chins låg på 8 st så hade jag som bäst klarat 2. Det blev en hård chins vecka och jag tackar Madde som tog sig tid att sätta upp ett schema som jag kunde luta mig mot för optimal effekt, körde chins varannan dag på hennes inrådan. Dock blev det ett gäng extra set än ordinerat - ups. Hurvida jag skulle klara gränsen på 8 stycken hade jag ingen aning om då jag fredagen innan gjort som bäst 7 st. Och jag hade ingen aning om hur kroppen skulle reagera i skarptläge, kanske den skulle bli helt matt och inte klara mer än kanske fem? Jag började i min grupp även med chinsen. En, två, tre .... åtta! Och niiio. Efter en kort hängvila kunde jag även sega upp nummer tio, elva och tolv!!! Tolvan blev dock inte godkänd. Men 11 st efter att ha maxat 2 st två veckor tidigare! Dessutom är jag fortfarande hyfsat tung på knap 68 kg. Jag var klart nöjd med min duktiga rygg.

Tredje stationen var att hängandes i rommerska ringar sparka upp båda fötterna så de nuddade/kom i samma höjd som känderna. Fällkniven sa någon, mig veterligen så ligger man på golvet i fällkniven men det gäller alltså inte för gladiatorutmanare. Det var både en lättare och lurigare övning än jag trodde. Innan jag greppade ringarna befarande jag att jag skulle klara max 1. Men på något sätt var det lättare än det såg ut och tyngre på samma gång. Lyckades sparka upp ca 15-16 stycken innan jag mer eller mindre gav upp, enligt hon som stod och antecknade skulle det vara en bit över godkännt och efter den här övningen var det dags för repklättrningen. Den har jag respekt för och ville vara lite taktisk och spara på kroppen, speciellt armarna, så därför tyckte jag att det räckte med att lägga sig en bit över godkännt. Och jag tror att det var nödvändigt så här med facit i hand på hur det gick i nästa gren.

Sista grenen var repklättrningen och jag var glad att jag sparat lite på armarna. Hade tokpump i underarmarna och de värkte ganska bra redan nere på marken. Jag var givetvis först upp även i repet och jag kände mig inte helt återhämtad från föregående övningar. Men det var bara att hoppa upp och köra. Man (läs jag) är så tuuung i ett rep, först gick det ganska bra armarna var hysat pigga, men sen sten dog dem. Jag hade viss hjälp av fötterna som jag försökt lära att hålla fast repet, men det var inte super bra på det och hasade ner rätt som det var. När jag ansåg mig vara uppe (halvvägs upp i repet vilket var godkännt för tjejer) gapade kotrolltjejen nere på marken att det var två decimeter kvar. What?! Jag klättrade i vad jag själv upplevde som en dryg kilometer, men kontrolltjejen var fortfarande inte nöjd. En decimeter till?! Jag trodde på riktigt inte att det skulle gå, men jag skrek något åt henne, kommer inte ihåg vad, och tjurade mig upp mitt livs längsta decimeter någonsin innan jag fick klartecken att det var godkänt. Att en decimeter kan vara så lång??

Hela spektaklet var i alla fall superkul och jag var nöjd med min kropp och prestation. Jag kände mig hyfsat grundtränad men hade inte det där lilla extra det förstod jag, så när namnen på de som gått vidare redovisades och jag inte var med så var det ganska okej ändå. Lite oklart dock hur de plockade ut folk, en tjej som gick vidare klarade bara 4 chins, men då gissar jag att hon kompenserade upp med att vara grym i något annat. Vet t.ex. att hon var ruggigt snabb i repet. Självklart är var det trist att inte få köra vidare, men jag kände mig o andra sidan långt ifrån form toppad. Nästa år då.... då ska jag göra som den min teamkompis Petra. Avsluta med att klättra hela vägen upp för repet, ta tag i stången där uppe i taken, göra en chins och sen klättra ner. Insane!! Jag såg ingen annan göra något liknade. Många av de mest vältränade hade till och med problem att ens få loss handen för att slå i plankan högst upp. Så hatten av för Petra och hoppas hon blir en av dem som får batla med Gladiatorerna.

Nu väntar en lite lugnare träningsvecka som avslutas med Kungsholmen runt på lördag.



Trevlig första maj!



Kommentarer
Postat av: Maggan

Vad häftigt att du provade söka Emma! :) Mäkta imponerad av din chinsprestation!

2012-05-01 @ 12:24:25
URL: http://amazing.blogg.se/
Postat av: Johanna

Sjukt bra jobbat iaf. :)

2012-05-01 @ 15:42:57
URL: http://inshape.blogg.se/
Postat av: Annelise

Superduperbra jobbat Emma! Låter som du haft riktigt kul på flera sätt!:):) Härligt:):)

2012-05-01 @ 17:40:34
URL: http://anneliseaf.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0