Förvånade gott

Oftast älskar jag att laga mat. Till andra eller bara till mig själv - båda är kul fast på olika sätt. Till andra är det en utmaning att få maten att smaka "som det är tänkt" och att smakerna gillas av alla runt bordet. Till mig själv är det kul för att jag kan ta ut alla svängar precis hur mycket jag vill och jag vet precis vad jag gillar så då är det bara att ösa på. Men ibland händer det att inspirationen faller till botten. Jag är inte sugen på något, vilket krånglar till det avsevärt då jag vanligtvis lagar just det jag är sugen på - eller det jag blir sugen på efter att ha diskuterat med övriga som ska sitta till bords (läs Niklas). Igår var en sån dag när jag inte var sugen på något alls. Möjligen chokladglass, men det kändes inte riktigt okej på en onsdag. Så jag funderade. Funderade på att åka och handla något spännande på ICA, vad jag ville löningsdagen till ära - men jag kom inte på en enda grej jag ville ha. Borde vara hungrig efter att ha vart en timme på gymmet och sedan cyklat hem. Men icke. I brist på inspiration slölagade jag min matlåda till morgondagen - oinspirerad pannbiff med tomatsås och kikärtor. Och så vips kom jag på dagens rätt. Kikärtsomelett! Kikärtor kryddade med vitlök, basilika och andra "grekiska kryddor", hade i lite soltorkade tomater och hällde sen på äggvita (äggulan gick åt till glassen i helgen) och tada omeletten var klar. Bara tomatkross med oliver som tomatsås. Var ett tag lite orolig att det inte skulle bli ätbart - men var faktiskt gott!
 

Omelett med tillbehör lagat på en spik. Typ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0