Fitmyself

Det har hänt något konstigt med min känsla för mat. Tidigare var jag vist sockersugen ibland, det ska jag inte argumentera om, men jag har ändå inte varit någon storförbrukare av sötsaker. Mer det att jag ville ha något litet för att få bort suget. Choklad kunde jag visserligen äta ganska mycket av ibland, men annars kände jag mig ganska snart mätt på socker efter ett några bitar lösgodis, ett par skedar glass eller vad det nu var. Minns även när jag var liten och min syster blev upprörd över att jag sparade mitt godis flera dagar utan att äta upp allt. Jag sparade större delen och tog en bit ur påsen då och då. Jag är (var?) en sparare och småätare. Av sötsaker vill säga. Mat, chips och annat salt och gott har jag sällan känt att jag inte vill ha för att jag fått för mycket av. Nu saknar jag dock helt sockerspärren. Efter en lördag med god mat och efterrätter kunde jag tidigare ofta känna att "usch, nu vill jag faktiskt inte ha mer" och gladeligen gå över till att äta en magrare kost dagen efter. Så känner jag inte nu. Jag känner inte att jag får nog. Alls. Aldrig. Jag var ett tag lite orolig att jag förstört mig själv och mitt matsug inför all framtid i samband med tävling och deff. Men att döma av andra som kört hårda deffar inför tävling verkar detta inte vara en helt ovanlig känsla och som tur är brukar den gå över efter några veckor. Men några veckor är en ganska lång tid om man äter som en tok. Kroppen är fantastiskt snabb. Fettcellerna är fantastiska på att göra sitt jobb! Jag kan inte komma på en bättre fungerande cell i kroppen. Tänk om muskelcellerna kunde svälla lika fort? Då skulle man kunna köra en uppbyggnadsperiod på sex till åtta veckor och se ut som Arnold Schwarzenegger. Och om sen fettcellerna var lika långsamma som muskelcellerna är idag så... hm, ja, hade det tagit ännu längre tid att deffa bort dem. Hm, just det, det går åt båda håll. Det tar ändå inte mer än ca fyra, fem veckor att få bort knappt två kilo. Dock kan man gå upp fem kilo på samma tid. Och det vill man inte. Det som man skulle vilja ändra, om man kunde, är alltså på att de rackarns felltcellerna är så snabba på att fylla på sig! Man skulle vilja kunna stänga av den funktionen efter behov. Då vore världen komplett.

Jag funderar nästan på om man skulle börja med triathlon? Bara för att få mer utrymme för livets små och söta glädjeämnen. Nu är det i alla fall snart jul, får ta tag i det där efter julens härligheter.