Fitmyself

 05.55 är sovmorgon för vissa. För mig är det mitt i natten. Men klockan ringde och jag var av min sambo förbjuden att snoza så jag rullade vackert ur sängen och vidare in i badrummet för ombyte till träningskläder. Rullade vidare ut i köket och tog med två riskakor som färdkost. Svingade upp den färdigpackade väskan och 8 minuter efter att klockan ringt så var jag ute i morgonluften på väg till pendeltåget knapprandes på mina riskakor. Jag var förvånansvärt pigg. Min träningskompis David var också positivt överraskad och var bra mycket piggare än han trodde han skulle vara. Väl på gymmet hade jag riktigt bra fart och även om vi skippade några set burpies så hade vi bra tryck genom hela det knappt 40 minuter långa passet. Lite kände jag kanske hur kroppen inte riktigt ställde upp på att ta samma vikter som på kvällstid. Efter finalen på ett gäng burpies och mag-superset så såg jag stjärnor och fick fokusera för att kunna gå rakt. Det var svettigt och riktigt najs efteråt...!

 

Här var jag toknöjd och hade jag fått välja själv hade jag gått hem och nöjt sovit vidare. Att hoppa på dagens jobb gick i och för sig bra, men nu började dippen komma och varken kroppen eller huvudet var vidare pigga. Snarare började jag känna mig lite mosig. Väntade länge på att den där fantastiska piggheten skulle komma till mig så som de som de personer som brukar morgonträna ofta marknadsför. Men den tog tid på sig och har inte kommit ännu. Kanske är den inte för alla...?

 

Summerar årets första (och enda?) morgonträning som härlig träning så länge det varande men med en något seg eftersmak. Tror jag väntar ett tag tills jag provar igen nästa gång ;)

 

Tröttmösa.