Jag har funderat på lite olika delar med det här med deff. Några saker kommer jag göra annorlunda nu när jag får trixa som jag vill. Till att börja med vill jag ballansera upp hela karusellen en aning genom att försöka hålla nere volymen på maten nu till en början. I stället för att fylla ut med massa lull-lull så som sallad, broccoli, gurka och annat som tar upp plats för att fylla ut magen så tänker jag inte köra på sånt alls nu i början. Bara rent rakt upp och ner det jag ska ha. Lite broccoli eller morötter så klart för att få lite variation och olika näringsämnen. Men jag tänker spara lull-lullet till senare, tills dess det verkligen börjar bli lite på tallriken. Jag vill ha en ballanserad deff som inte är så vansinnigt mycket tuffare mot slutet. En smart deff. Tro det eller ej, och det här säger jag inte ofta. Men. Jag vill vara ute i god tid. Det största problemet med förra deffen (efter att jag förstått att det gällde att verkligen sköta maten) så var det mitt humör. Inte kul för omgivningen. Och inte kul för mig. Dessutom berodde mycket av humörsväningarna på att jag kände mig stressad över deffandet och tog ut det på allt annat. Den här gången ska det inte bli någon stress. Jag satsar på att fixa deffen på ca 6 månader - dvs. 30 veckor. Totalt har jag nästan nio månader på mig innan det är tävlingsdags. Det ska inte vara någon stress. Och om det mot förmodan blir stressig - ja, då skiter jag i det. Då kan jag vänta ett halvår eller ett år. Jag vägrar må dåligt över något så trivialt som en deff. Jag vägra känna mig stressad av min egen valda hobby. Jag vägrar låta andra delar av mitt liv dras med i skiten på grund av stress. Jag vägrar låta mig våndas över min kropp. Jag vägrar!! Speciellt då jag inte alls tror det är nödvändigt, ressultatet blir inte bättre för att jag stressar. Snarare tvärt om. En glad gris är en god gris.
Jag kommer att vara en godaste grisen av alla några månader efter jul!
