Fitmyself

Simning måste vara funderingsporten nummer ett. På ett sätt kan det upplevas som väldigt långtråkigt, men på samma sätt är det just tid för tanke. När man ligger där i vattnet och plaskar finns inte mycket att göra mer än att fundera. Fram och tillbaka mellan basängens kanter. Det jag tänker på är sånt som när jag "lärt" mig att simma inte ska behöva tänka på. Idag körde jag 25-meters intervaller. Eller, mja, intervaller och intervaller.... det var så mycket folk i basängen att inte var logistiskt möjligt att simma efter klockan. Istället simmade jag 25 meters eller 50 meters snuttar och pausade när det passade bäst, dvs. var mest folk i vägen.

 

För varje längd tänkte jag på en speciell teknik. Sträcka ut armarna fullt ut ända tills de når vattenytan bakom mig. Att bara lyfta på armbågarna, inte hela armen, över vatten ytan. Titta snett bakåt när jag andas. Hålla kroppen rakt i vattnet och inte svänga med höfterna mer än absolut nödvändigt. Vrida på huvudet och inte på hela kroppen när jag ska andas. Hålla händer och armar nära kroppen och inte vifta som en väderkvarn. Något som jag måste tänka på i varje längd är andningen, vända upp huvudet antingen var tredje eller var femte armtag. Andas man på ojämna armtag gör ju att man vänder varannan gång till vänster varannan till höger. Ska vara lättare att simma rakt fram om man simmar ute plus att jag tror att det ger mer liksidig träning för hela kroppen. Blir en hel del att tänka på! De tillsynes identiska längderna fram och tillbaka blir mer olika än man kan tro och en timme känns nästa lite väl kort när man vill få till det där perfekta simtagen. Att tänka på ett par tekniksaker går fint, men att få till alla samtidigt är mer än jag klarar just nu. 

 

Som jag vill ha en simhall. Tom på folk!