Fitmyself

Jag cyklar till jobbet i stor sett varje dag. En halvtimme dit, en halvtimme hem, en timme rörelse om dagen. Ibland om det är en speciell anledning så kan jag ta bilen eller promenera i stället. Men som regel cyklar jag. Jag cyklade till jobbet många veckor förra året och i år har jag cyklat ett par månader redan. Det är smidig, trevlig, tidseffektiv och gratis träning till mig - varje dag. Bonusträning utöver mina vanliga styrke- och konditionspass. Den är kanske inte av högsta kvalité då jag inte snörar på mig vare sig cykelskor eller tajt helkroppsdress för att minimera vindmotståndet. Jag ser det mer som en typ av promenad, fast på cykel. Lagomt med arbete för min kropp, lite svettig bli jag med inte så farligt att jag måste duscha när jag kommer till jobbet. Jag gör det lite halvdant skulle man kunna säga. Och det finns det folk som gör.

På mitt jobb har vi en större klick människor som tycker att vi tränar hyfsat seriöst. En av dessa undrade idag om jag "inte blev väldigt svettig av att cykla varje dag?" "Nä, det blir jag ju inte därför att jag tar det ganska lugnt", svarade jag. "Hm. Ja men om jag ska cykla till jobbet måste jag minsann göra det ordentligt" fortsatte min kollega och fortsatte berätta att han skulle cykla nästa måndag. Dessutom hade han cyklat till jobbet förra året - tre gånger. "Ja men så bra" sa jag utan att dra igång någon större diskussion. Men som så ofta fortsatte diskussionen inne i mitt huvud.

"Ska jag göra något ska jag minsann göra det ordentligt" få man höra både här och där i många olika sammanhang. Men resulterar inte det allt för ofta i att ingenting blir gjort? Eller vädligt lite i alla fall? Som i min kollegas fall man gör tre ordentliga cykelpass i stället för 100 halvdana. Att man försvarar sig med att inget gör beror på att man inte har tid/möjlighet att göra det till tvåhundaelva procent. Folk får helt enkelt inte fingrarna ur för att allt måste bli så himla rätt och bra hela tiden. Självklart tycker jag man ska satsa helhjärtat på vissa saker som man verkligen brinner för och i de tidpunkter som man har/skaffar motivationen för det. Men att låta bli att göra saker för att man inte tycker att man klarar att göra det upp till en viss nivå? Vissa saker kan man ju självklart bara strunta i, allt kan man ju inte göra. Men en sån sak som motion, vist är det väll tokmycket bättre att ta en promenad mycket bättre än ingen promenad? Att jogga en mil på 70 minuter så mycket bättre än att inte jogga en mil överhuvudtaget! Hur kan man dessutom förvänta sig att bli bättre på saker om man inte törs börja i någon ände? Man kan inte göra allt på top jämt. Man kan inte se det som ett misslyckande att göra något halvdant då och då. På många sätt är att försöka och inte helt nå målet mycket mindre att förlora, än att ge upp innan men ens har försökt. Nu kanske jag läste in väldigt mycket i en enda kommentar om cykling till jobbet.

Missförstå mig rätt, självklart ska man gå in för saker man gör. Det är jag en av de första att propagera för. Men. Jag vill bara att folk slutar använda "om jag ska göra något ska jag göra det ordentligt" som en ursäkt att inte göra något alls. Ffs - just do it!