I min bubbla
Det är lite dimmigt just nu, i min lilla bubbla. Just nu ligger 2 timmar lågintensiv kardio framför mig. Har fyllt på med burnisar och BCAA. Trodde inte jag hade fler växlar men just nu är överväxeln i - orkar faktiskt mer än jag förväntat mig. Mer än jag gick ut med i böjan av deffen. Man kan alltid öka. Aldrig kan jag därför känna att jag gett allt. För jag kan alltid hitta möjligheter att köra bara lite mer. Lite hårdare. Den där extra milimetern. Men det som gör att jag orkar köra just nu är bara att det är 5 veckor kvar. Så lite tid, så lång sträcka kvar att färdas på så kort tid. Jag vill, vill, vill inte snubbla på målsnöret. Men just nu käns det som om allt hänger på så en tunn och skör tråd. Varför blir det alltid så här? Sista-minuten-panik? Bara att köra på ändå. Det kan gå! Det ska fan gå!!
Plattan i mattan.
Klart det går! Är det någon som fixar det så är det du. Du är bäst! Kör hårt, nu är det inte långt kvar.
