Nya spännande känslor

Idag måste varit det absolut bästa axelpasset jag har kört. Någonsin. Om man kan mäta sånt i smärta. Kanske? Ni vet hur det brukar svida härligt intensivt efter ett antal reps när man lyckas jobba upp en riktigt bra kontakt. Något man lär sig att gilla och efterstäva. Ingen ironi, jag, och ni flesta andra som tränar mycket, gillar det ju faktiskt, konstigt nog. Men ikväll var något extra.

Jag körde ganska kort vila mellan seten i början av passet, i kombination med hyfsat tunga vikter. Började med uppvärmning i "simmaskin" (typ som en trampcykel fast det är armarna som trampar). Och körde efter det lyft framåt med en 10kgs vikt. Som nummer två blev det drag ut från sidan i mulitn, körde ganska tungt och laborerade med en typ av ostrukturerade dropp set. Det sved på bra. Sen... mina kära vänner, var det dags för hantelflyes dropp set, strukturerade sådana. Börja på 8 kg hantlar i varje hand, ner till 7kg, 6kg, 5 kg och slutligen hantelpress med stång (säger man så?) med total vikt av 10kg. Orkade ganska många på 8, bara några få på 7, hyfsat många på 6kg och även ett gäng på 5 och sista med stången. Under hela nedtrappningen infann sig långsamt en ny känsla, det sved inte längre - det domnade! Axlarna kändes som de var helt utan syre! Var kanske precis de det var? Mjölksyra? Ingen aning men fantastiskt intressant känsla. Svårt att beskriva, men skulle vilja säga att det blev helt vitt i axlarna. Lustigt att beskriva en känsla med en färg, men det kändes verkligen så! Vitt, varmt och kallt samtidigt och totalt syrefritt. Osäker på om jag skulle kalla det smärta, men att säga att det var behagligt är inte heller helt rätt. Gick inte över på ett par minuter heller, så blev ganska lång vila till nästa set. Lyckades jobba upp "domingen" i alla fyra seten. Måste ju vara bra? Har aldrig vart med om det tidigare.. någon annan som känner igen känslan? Gissar på att det har lite att göra med att jag äter ganska lite kolhydrater just nu, för att dra ytterligare en konstig liknelse så känns det som att det muskelfibrerna kommer för nära varandra och gnuggar mot varandra så syrebrist uppstår. Min tanke är även att i vanliga fall finns det kolhydrater i mellan muskelfibrerna som är berätta att hoppa in med extra energi när det behövs, men så är det alltså inte nu.

I alla fall - grymt pass, grym kontakt.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Heja heja!

2011-05-25 @ 09:00:02
URL: http://inshape.blogg.se/
Postat av: Petra

Hahaha...låter ju som ren lycka! Bra jobbat tjejen!!!

2011-05-25 @ 15:35:23
URL: http://petrakardell.shapemeup.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0