Gain without pain?
HA HA HA!! Jag sprang 9km idag!! :D Och jag blev knappt trött! Vet inte vad som har hänt men löpningen går sjukt bra nu. Första gången på.. hm... ja... någonsin, tror jag, som jag sprungit utan att det gjort ont alls i kroppen. Ska det inte göra lite ont för att det ska ge någonting? Lite håll borde man väll ha? Lite trötta ben? Lite kramp ngnstans? Ne, tydligen inte. Hade i och försig lite ont i hälsenan, men inte alls så att det störde, kändes bara lite som att foten höll på att somna ibland. Men bara lite. Jag räknar det som inget. Löpning utan smärta! Gain! Minst sagt. -o/ \o/ \o- (--> smilisar som gör vågen)
Delade upp löpningen på hälften. Först 4,5 km ut till Erikslund. In i djuraffären en sväng för att kolla matskål till degosarna. Sen hem igen. Första 4,5 kilometerna kändes som uppvärmning. De sista 4,5 var bara lätta. Spurtade till och med sista biten upp för sista backen. Jag var impad själv. Tänk om det kunde gå så här bra jämt. Då skulle jag säga upp mig och springa på heltid! Om jag hade ett jobb alltså. -.- Tror jag har mycket att tacka mitt nya löpsteg. Läste som sagt i
Fighet Magazine (
♥) om vilken löpteknik man bör använda sig för att springa så skonsamt och energieffektivt så möjligt. Dels var ju de punkterna jag skrev här om dagen man ska tänka på, stod dessutom att man ska "falla framåt" och hålla balansen med benen när man springer, alltså inte försöka dra sig fram med benen, som man gör om man springer för upprätt, eller något annat som kräver mycket muskel aktivitet. Funkar snorbra. På mig i alla fall. Måste ju vara löpsteget som gör att det går så lätt just nu? Om det inte är någon som smygdopar mig? :o Är i och för sig bara degosarna hemma just nu... men kanske kan vara dem trotts allt? De kanske vill att jag springa till djuraffären på Hälla o leta matskål till dem där också? :o
Degosar på en pinne. Eller två.
Pettersbergsvarvet
Nytt varv infört i löpdagboken x) "Pettersbergsvarvet" är 6,22 km och går här hemifrån, Jakobsbergsgatan 11, bort till Pettersbergsspåret, runt två varv där, och sen tillbaks hem igen. Rekordet för varvet är satt idag (första gången jag sprungit och tagit tid, hehe) och blev 39 minuter, medelhastighet 9,57 km/h alltså. Kändes som ett okej löppass, var lite tungt i början, med håll bland annat, men gick bättre och bättre mer jag sprang. Hade krafter kvar för att öka på farten ordentligt de sista ca 700 metrarna, blev lite jobbigt att andas men höll hela vägen hem! Fokuserade mycket på att hålla upp blicken och inte kolla ner i backen hela tiden, dels för att kunna slappna av i axlar och rygg, men även för att kunna "vila" med blicken på fasta punkter. Ska vara bra. Har jag hört. Svårare än man tror dock, om man är van att kika ner i backen i tid och otid.
Nu är det dags för fredagsmys!
Grym i löpspåret!
Grrrimi springtur är avklarad! x) Hade glömt mina fin-springskor hemma i K-holm så fick hålla tillgodo med mina fuldojjor från ett par år tillbaka. För att spara på mina knän gick jag bort till spåret, ville inte springa på asfalten med gamla skor. Tycker det är lite larvigt, men har under åren lärt mig att mina knän inte gillar asfalt, om jag inte har riktigt bra skor på fötterna. När jag var yngre tyckte jag nämligen att sportskor var för fjantar och envisades med att springa i vanliga sneekers och liknade. La väll en bra grund till knäproblem där gissar jag... :P I alla fall, var som sagt smart idag och gick bort till mjukare underlag. Gick superbra, hade bra tempo och kände inte en ända gång att jag höll på och dog. Inte hade jag ont någonstans heller, brukar alltid vara lite håll antingen i sidan eller i axeln som måste pareras mentalt. Går helt otroligt bra att springa nu faktiskt. Lite förvånad nästan, så mycket har jag väll inte tränat på sista tiden? Super skoj i alla fall!! Tror att det kanske beror på att jag använder benen på ett anant sätt nu. Läste en löp-guide i Fighter Magasine där det bland annat stod att:
- Ta inte för långa steg, lyft benet från marken redan innan knäet är helt sträckt
- Sätt inte heller i benet med helt sträckt knä
- Rulla inte foten ända från hälen och ut på tåspetsen, använd mitten av foten mer
- Fokusera på fotens frånskjut i stegen och inte på landningen
Fuknar bra för mig! Tror att det kan ha med att det går så bra att spirnga just nu? Tror även att det faktiskt kan vara lite lättare att springa i lite fortare tempo, blir en helt annan rytm än när man springer långsammare. Någon som håller med? Dagens runda var dock inte så lång, pallar inte springa som en ekorre runt, runt i samma löpspår. Tröttnar så lätt x) Så blev två varv i spåret, totalt 3,2 km. Farten var dock uppskruvad, jag är nöjd!
Nu blir det snart filmus tajmis med pojkvännus mysus och hundus sovis.
Se den överlägsna 1-0 ledningen till mig på vanliga chins \o/
Notera dessutom ökning i omvända chins (även då lägenhetsrekordet hålls av Niklas :o)
Kostervarvet Episod III
Marliyn Mansons "Beautiful People" i mina öron. Jag är riktigt träningspepp för första gången på flera veckor. Värmer upp med benböj, med ett ben i taget, och vadpress på trappan till sommarstugan. Sen bör det av, först ut mot Basteviken med en ny MArlyn Manson låt i öronen. Lagom till jag svänger in i skogen, inhägnad så kor kan gå fri tt där inne, på väg mot Norrvikarna börjar Amy McDonald ta ton i min MP3-spelare. Jag springer över stock och sten tills jag springer i en långdragen u-sväng och kommer upp bakom Miltons. Där tar jag vänster och springer åter igen bortåt nu mot Vettnet och uppför den sega Vettnebacken. Jag har hunnit välja bort några låtar på spelaren och nu strömmar toner av Hammerfal in i mina öron. Sista biten går förbi affären och strax efter det är jag återigen jämsides med Basteviken. Hem, hem. Mina ben vill springa långsammare men jag bestämmer att det inte är ett alternativ. Hålla tempot eller öka. Nu är jag nyfiken på vad tidtagaren på mobilen kommer att ge varvet för tid. Så jag ökar lite och spurtar ordentligt sista uppförsbacken mot huset. Sliter tag i mobilen, som ligger på veranda räcket, och riktar ögonen mot displayen.
36 minuter och 40 sekunder! En inte helt dålig tid med tanke på att jag levt på öl, kakor och minimalt med sömn de senaste två veckorna x) Var givetvis inte som att dansa fram på moln men inte i närheten av så jobbigt som sist jag sprang, för mer än två veckor sedan(!). Min lediga dag har tydligen gett mig energi att ta av. Imorgon blir det mera jobb, sen får vi se när nästa springrunda kan tänkas bli av...! x)
Long live vacation...!
Kostervarvet - Episod II
Tiden 37.71. Suck...
Kostervarvet - Episod I
Kosterrundan beräknas till 5,8 km och går över stock och sten, genom snår och längs med stranden. Dagens tid blev 35,20 minuter. Hastigheten var alltså i snitt ca 9,9 km/timmen. Hm. Inte alls så bra som jag trodde. Attans. Är bra att mäta för att se hur det ligger till tydligen. Visserligen är tiden det tog att stänga och låsa dörren med i samma tid, men kan ju inte vara många sekunder det tar... Får helt enkelt träna mera. Måste ju upp i 10,9 km/timmen och dubbla sträckan (!) för att klara mitt sommarmål. Där har du din utmaning gumman! Hm. Du gillar ju sånt. Hm. Det ska ju kännas lite omöjligt i början. Hm... You GO girl!!
(om det var någon som inte förstod sista delen av ovanstående så kan jag säga att det är två olika sidor av mig själv som konverserar; den ena hejjar på, den andra hm:ar)
Tre små damer...
... hoppade i skogen - alla blev trötta och alla var nöjda. Nja, vi hoppade kanske inte direkt runt i skogen, likande väll mer vanlig, klassisk joggning. Nöjda var vi dock alla tre! Jenny, Punnar och jag tog oss runt ca 5km i skogen utan för Jennys gård. Var en härlig runda, var extra kul att springa i riktigt skog bland stockar och stenar på en slingring sitg, och inte på ett tillrättalagt motionsspår. Vädret var precis perfekt - efter en solig dag hade solen precis hunnit gå ner bakom trädtopparna och luften var härligt frisk utan att för den skullen vara kall.
Mina vänner har precis tagit upp det här med löpningen så tempot var lugnt till en början men skuvades upp aningen efter ett par kilometer in i löpturen. Jag var imponerad över hur envisa de var att springa vidare i samma tempo även fast det syntes att de var bra trötta mot slutet. Envishet är i många fall mer användbart än starka ben. Dagens kombination av båda medförde att vi tog rekord och slog varvtiden med råge! Med hela fyra minuter kortades varvtiden ner med! Bra jobbat tjejer!
Själv var jag extra nöjd med att jag kände mig pigg och fräsh genom hela rundan och hade ordentlig sprutt i den sista spurtt-snutten av löpturen. Känns om att konditionen inte helt har förvinat under midsommar trotts allt! Visserligen var det ett ganska lugnt och behagligt pass, men jag spurtade längre än vanligt och kände mig stark i benen hela sista biten. Benen liksom rullade fram över marken av sig själva och ville bara springa fortare! Andingen kunde dessutom öka ordetligt och med stadig i ryttm under tiden, utan att drabbas av akut andningsnöd. Ska nog köra lite intervaler nästa pass, bara för att kolla hur mycket energi som egentligen går att mjölka ut ur de där benen. Men det blir på Koster det. Imorgon blir det ridning på Ferrari för hela slanten (mamman red idag i stället, så blev en liten rokad i schemat där).
Long live the summer!
"Vårrusad"
Eller ja, blev ingen vidare rusning i år. Både jag och andra halvan av motivations crewet kände sig krassliga i halsen fortfarande så promenerade i stället runt det snitslade ruset. Gick ovanligt fort och fick en ytters ovanligt bra tid. Dock kom lite senare fram av en annan vän att ruset tydligen bara var 4,6 km och inte 5 km som vi trodde standarden för Vårruset var. Hm. Vi fick medalj i alla fall. I övrigt så lyste solen från en klarblå himmel, fåglarna kvittrade och picknick fick vi serverat till oss efter promenaden. Adela och John kom med filtar och jackor till oss som kämpat väl hela varvet runt. Guldstjärna till denna strålade markservice :D
Nedan ses Johanna, Emma & Kathrin förevigade i en kostnärligt suddig bild:
The Crew of Vårruset 2010
Runin' in the Rain
Hade planerat in intervall träning i form av backlöpning igår. Regent strilade ner nästan hela dagen, men jag tänkte inte låta det stoppa mig. Finns alltid diverse anledningar, både bra och dåliga, att skippa träningen, jag tycker inte att lite stillsamt vårregn är en bra anledning. Gillar faktiskt lite strilande regn, man blir inte så varm som man blir annars - gratis avkylning. Dessutom blir kläderna långsamt tyngre så man får lite extra motstånd. Gött. Är det däremot 25 plusgrader ute och stekande sol kan det hända att jag stannar inne... tror det kan ha att göra med att jag inte verkar svettas tillräckligt för att kyla av mig. :O Kort och gott, regn ger avkylning medans varmt ute gör mig överhettad. Ytterligare en av alla ickevetenskapliga teorier jag tycker verkar ytterst rimliga!
Hur som helst gick back träningen helt ok. Benen tunga som de vore gjorda av sand efter sista intervallen och jag andades så häftigt att jag trodde lungorna skulle vända sig ut och in. I början av passet var det betydligt lättare dock, de första 8 intervallerna sprang jag med bra kraft... det var först under de sista 4 fick viljan mer och mer ta över. Totalt sprang jag 12 vändor alltså. Backen jag hittade är en 250m lång djävul genom ett kolonilottområde, dock kände jag inte för att köra alla 12 intervaller på hela den sträckan. Valde en del i backens översta parti att köra intervaller i. Men jag tog i alla fall hela backen två gånger. Först en gång innan de mindre intervallerna och en gång efter. Upplägget blev alltså 1-10-1 utan någon vila mellan de 10 vändorna i mitten. Lätt bättre än sist alltså! Efter elfte och sista "korta intervallen" i regnet stack en gammal dam ut huvudet genom en grind och ropade på mig. Trodde att hon skulle be mig springa någon annanstans med mitt störande flåsande och klampande fötter. Men helt tvärt om faktiskt. "Mycket bra jobbat!" gapade hon och gjorde tummen upp tecken, haha, folk är så sköna ibland. :D Jag tackade så mycket för peppet och la lite extra krut på sista vändan som gick uppför hela backen. Sen var jag död, hade noll energi kvar, så sprang hem i snigelfart.
Man känner att man lever! I like!
Trappor i långa rader
Här är trappkomplexet (super med fyra trappor i en!) vid Chalmers som fick hjälpa mig att bättra på konditionen idag:
Trappträningen gick faktiskt riktigt bra! Speciellt de intervaller där jag med ett steg tog två trappsteg, gillar det extra för att man inte hinner bli riktigt ansträngd förens man är högst uppe. Benen orkar bra, det är som sagt lungorna som känns för små för att få ner all luft jag vill ta in, så springer man fort fort till toppen kan man springa på den luft man redan har. Det jobbiga kommer när man måste andas in ny. Om någon känner igen sig kanske? Marginellt jobbigare var det att ta varje trappsteg, tar lite längre tid och pulsen hinner då komma upp i hastighet och kräva nytt syre av lungorna innan alla trappor är avklarade = jobbigt. Antagligen är väll båda sätten bra på något sätt så körde lika många av varje, först 2 med varje trappsteg sen 4 med vartannat och slutligen 2 med varje.
Som uppvärmning sprang jag en runda på 4 km, lagomt för att få upp pulsen och samtidigt få tid nog att komma in i rytmen. Försöker tänka mycket på andningen när jag springer, främst för att jag lätt får håll annars. När jag sprungit och flåsat under mina turer har jag kommit på att jag andas i rytm med mina löpsteg, andas in två korta på två steg och ut på ett långt även det under två steg. Inte så konstigt kanske, men jag gillar rytmen och springer då och då utan musik för att kunna lyssna och mixtra lite med andningen. Idag kom jag på att om jag andas långsammare så blir löpstegen längre och det går fortare att springa! Inte så konstigt kanske, men för mig var det nytt. Lilla detaljen var att jag blev så klart tröttare och behövde andas mer när det gick fortare, så var tvungen att lägga ner experimentet efter ett tag. Men kan tänka mig att det funkar bättre när jag fått bättre kondition. Ska prova mera då... snart alltså... förhoppningsvis.
Strax dags för soffa och Desperate House Wifes tillsammans med roomysarna x)
Spring! Spring som vinden!
Ni vet de där spingturera när benen känns fulla med energi och med kraftfulla steg tar en fort, fort framåt. När inte ens branta uppförsbackar eller leriga stigar tycks förmå en att sakta ner farten. När man känner hur hela ens organism är på topp och benen spritter och bara vill springa mer, mer. Lungorna och hjärtat slår fort fast utan att man känner den minsta trötthet även efter många, många kilometer. Motivationen flödar så den räcker och blir över även till andra i din närhet.
Jag sprang idag, det var tyvärr ingen sådan tur. Det var en jobbig, skitig och smärtade runda där jag inte heller sprang tillräckligt långt för att ha en bra anledning att lida. Ville ge upp och ringa en taxi som kunde köra mig hem redan halvvägs. Men det gjorde jag inte, jag sprang tjurigt mina 4,5 km och försökte hålla motivationen uppe genom att dagdrömma om de där tillfällena när benen, hjärta och hjärna jobbar ihop och löpningen känns som balsam för själen. Det är lite det som är mitt mål med att springa, att det är så härligt ibland. I början av säsongen är det dock inte lika kul... Hade dessutom planerat trappträning, i sann fitnessanda och för att visa min goda vilja fullföljde jag den med, trotts att jag hellre ville gå in och sätta på en film. Västerås är totalt platt, i alla fall om man jämför med Bergochdalbanelika Gbg, och de enda vettiga trappor jag vet är inlåsta i Mariaberget, därför fick jag helt enkelt springa i trapphuset. Lika bra som vilka trappor som helst, dessutom kunde man använda hissen på nedvägen :D
Nu ska jag knapra i mig lite fruktsallad och spana Cougar town. Sen är det natti!
