Något vackert

Just nu pratas det mycket om alla meningslösa nyårslöften. Speciellt de som lovat om mera träning, bättre mat och sundare vanor får sig kängor både här och där. Vist är jag själv inte överförtjust i att gymmet svämmar över av övertända och nysatsande motionärer. Och ja, jag svär också för mig själv när mina pass måste improviseras på plats för att det är minst sagt snålt med lediga hantlar och vikter på gymmet. Men jag tycker ändå att det är något väldigt vackert att se alla hoppfulla och framåtblickande människor. Det är vackert att så många tar tjuren vid hornen och öppnar upp för nya vanor. Att man tänker att "nu, nu ska det gå", "nu ska det äntligen bli av" och "den här gången ska jag minsann lyckas". Sen att det kanske inte varar längre än till februari för vissa, är givetvis tråkigt. Men de har i alla fall vågat. De har börjat någonstans! De har kommit otroligt långt om man jämför med de som inte ens försöker.

Oavsett vad det gäller så är vanor nästa alltid svåra att bryta, speciellt när det kommer till träning (som ju faktiskt är jobbigt) och när det gäller mat (som ju är så gott och som man vill ha på sitt eget vis). Det är inte alls enkelt. Men att börja är ett strålande första steg!  Att man ändå väljer att försöka sig på något gör att man har vunnit massor. Även om man misslyckas kortsiktigt. Kanske lägger man ner t.ex. att gå till gymmet redan i februari vilket är synd. Men man har väckt ett litet frö som kanske växer på nytt igen efter några månader. Och på sikt finns goda möjligheter att lösa vardagspussel och få tid till träning, om det nu är vad man har lovat sig själv. Om man vill och om man försöker. Bara om man försöker har man chans att lyckas.

Just därför blir jag ändå lite varm i hjärtat när en äldre dam håller min favorit axelmaskin upptagen i tjugo minuter för att hon kör med flugvikt och viftar med armarna hundra elva repetitioner per set. I februari kommer gymmet vara lite glesare igen, men några kommer vara kvar och bli en av oss träningsinbitna. Några kommer lyckas med sina mål nu. Andra senare. Det är ganska vackert faktiskt. 













Kommentarer
Postat av: Ann-Sofi

Vilken underbart uppfriskande åsikt! De allra flesta bloggare jag följer gnäller som fasiken över att det är folk på gymmet och gör narr av dem! Jag tränar själv en hel del och visst är det trist att behöva trängas men varför skulle jag ha mer rätt att vara där än någon annan.



Slank in på din blogg via en annan blogg jag följer men kommer helt klart att komma tillbaka hit!

2012-01-13 @ 09:55:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0