Fitmyself

Nu har jag fuskat. Igen. Både med flit och med oflit. Att man blir kopiöst intelligent av att deffa är väl känt, att stoppa in fjärrkontrollen i kylen, försöka koka potatis utan att sätta på plattan eller lägga kläderna i sopporna i stället för tvättkrogen som den här tjejen nyligen gjorde, är inte helt ovanliga händelser i deffande dagar. Jag är visserligen aningen virrig i vanliga fall - men nu är det extremt. Har bland annat, vid ett flertal tillfällen, i helt vanlig promenadtakt försökt gå igenom tunnelbanespärrarna utan att använda mitt SL-kort, funkar dåligt då det blir tvärstopp när man kommer till spärren. Jag har även gjort det omvända, dvs. stannat och svurit över att det inte finns någon avläsare att lägga SL-kortet mot, för att sedan bli upplyst (ja, för inte hann jag komma på det själv inte) om att det inte behövs någon avläsare just därför att man är på väg ut från tunnelbanan. Attans då. Man vare sig är eller känner sig allt för smart helt enkelt.

Men att en virrig hjärna kan leda till direkt fusk är ändå att ta det hela ett steg längre. Normalt set har jag mina kcal-höjningar på onsdagar, men som den uppmärksamme (och antagligen inte deffande) läsaren vet så lade jag in veckans höjning i tisdags, med lite choklad-boll-smets-imitation. Utan att reflektera över det. Alls. Förens idag. Biktade mig imorse för en nära vänn att jag syndat med vitt bröd och ris igår kväll fast det bara var... hm... onsdag? Jag hade alltså inte allt gjort fel? Inte igår i alla fall. Utan i tisdags. Eller? Det ena var alltså fel fast i tron att det var rätt och det andra var rätt fast med uppsåtet att det var fel. Hm. Vad var fusk och vad var inte fusk? Mycket oklart och svårdefinierat för en deffande hjärna. Detta tåls helt klart att tänkas på.