Uppochner

Har vart inne i en liten svacka i helgen, inte så farligt länge eller men ändå intensivt och ändå så pass långt ner att världen tedde sig nattsvart. Givetvis inte var det väll helt förvånade så här i efterhand, men just då var det total katastrof. Då och då blir det så där och speciellt under deff får man räkna med att humöret kan slå krokben för en. Bara att acceptera, men man vill ju ändå upp ur det så snabbt som möjligt!

Jag är en bryta-ihop-typ. Jag totalt krachlandar, pladask på magen och hela världen blir på ett ögonblick fullkomligt nattsvart. När jag är där så veeet jag innerst inne att mitt liv rent objektivt faktiskt inte har ändrats nämnvärt från hur det såg ut dagen innan, men det den insikten är där och då till föga hjälp. Det är som att släcka lyset i ett rum, det blir svart och nyttan av att det finns en släckt lampa i trummet hjälper mycket lite. Hoppas ni förstår liknelsen. Hur mycket jag än vet att det inte finns något att tjura över - så kan jag ändå inte ta mig samman och bli glad och motiverad igen. Jag bryter ihop. Jag blir gnällig, grinig och gräver gärna ner mig på något mjukt ställe, gärna en säng eller soffa och muttrar för mig själv. I värsta fall gapar jag även på andra människor som kommer för nära. Jag vill inte göra något alls, vill allra helst bara sova och framförallt vill jag inte göra något fysiskt. Träningen - bye, bye! Men. När jag har brutit ihop lite ett tag så har jag möjlighet att komma igen!  

Nu i helgen var jag faktiskt lite imponerad av mig själv som lyckades skjuta upp hela nedbrytningen med en dag, kände hur kroppen var irriterad och inte ville göra något redan i fredags med då lyckades jag titta åt andra hållet och driva igenom min planering ändå. Visserligen var kanske inte resultatet det bästa då jag inte alls blev av med oron utan fick ta ut den dagen efter på lördagen i stället... i alla fall, redan på söndagen (bara en dags olycka!) lyckades jag ta mig i kragen och motiverade upp mig själv till en bra bit över min normal nivå! Till min hjälp fans en fin pojkvänn som bl.a. följde med och PowerWalkade <3 på dagen. Poppande musik hjälpte mig komma i form till styrketräningen och jag hade dessutom vett nog att lägga styrkan på en tid som jag vet passar min kropp bra (japp, jag är mycket mer motiverad på kvällen).

I söndags och igår måndag var de bästa passen på flera, flera veckor!! Mycket bra, motivationen är på topp och träningsvärken är total - så som det ska vara! x) Kan knappt gå efter söndagens benträning, men helt omöjligt är det i och för sig inte! Passar ju finemang med tanke på att jag ska lägga in ett extra långt prommenadpass idag... wööönderfull!

I'M BACK!
(om nu någon han märka att jag var borta)





Kommentarer
Postat av: Emma-Lee

Skönt att det vände :-D

2011-10-18 @ 15:24:26
URL: http://emma-lees.blogpsot.com
Postat av: Johanna

Bara att köra vidare då... =)

2011-10-18 @ 15:36:04
URL: http://inshape.blogg.se/
Postat av: Carro

Dom svackorna är verkligen inte roliga men jisses vad bra det känns när man tagit sig upp ur gropen igen :)

Kram!

2011-10-19 @ 08:24:58
URL: http://carolinese.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0