Nära nära nära

Snart, snart, snart framme. Fan vad jag vill äta nu. Jag vill ha mat, inte mera köttbitar med broccoli. Jag vill sova på morgonen och vara ledig när jag kommer hem. Inte hetsa i mig min middag och ånga vidare till gym och rullband. Men det är precis vad jag ändå ska göra. Äta innan jag går från jobbet och sen direkt ut och gå. Det är så nära nu, varje träning gör sin lilla skillnad. Dagens vägning var inte rolig och jag blev spak. Fuck it. Jag har till och med glömt vad vad den visade för siffror. Såg bara att siffrorna var mer än förra veckan. Det är sjukt. Men jag skiter i de där siffrorna för tillfälllet, ska göra en mätning med Adelie imorgon är den jag får gå på. Kroppen beter sig så märkligt nu. Jag förstår den! Detta är verkligen inte ett sätt att leva i längden. Men nu är det så lite, så lite kvar, bara ge järnet. Spänna ögonen på målet och bara öka. Oavsätt hur det går till slut så är jag är ändå så sjukt impad av min kropp! Och min kropp är ju jag, så egentligen är det mig själv jag är imponerad av! Att den orkar! Inte bara fysiskt med prommenader, intervallpass och styrketräning utan även mentalt med nytt jobb, tänka massor och lära sig nya saker mellan 8 och 5 varje dag, dessutom hålla fokus på motivation och träning - allt på minimalt med kalorier. Det är galet att jag är så pass pigg som jag är ändå. Hoppas bara att energin räcker knappt tre veckor till. Sen ska jag äta, baka hav med småkakor och rulla mig i chips och popcorn hela dagarna. Lätt. Fast så klart ska jag träna också, ser fram imot mer energi till styrkan. Ska se till att jobba mer på mina chins och dipps till exempel, dom kan kanske vara bra att kunna köra många. Man vet aldrig. 

Nu blir det minimiddag, sen prommenad fast jag inte vill - det är märkligt det där - att ha motivation är att vilja tillräckligt mycket även när man inte vill.

Nära nu, kan gå, ska gå!



Envis



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0