Mina stackars ben...

Blev ett benpass till igår. Gha. Nu är dom helt slut, skulle vilja lägga dem och vila i en garderob ett par dagar och inte plocka fram dem igen förens de är pigga o frächa... I alla fall, passet gick ganska bra, även fast jag kände mig ganska seg och svag. Inte helt konstigt kanske, men vill gärna kunna ge järnet speciellt på PT-pass (vill jag förstås alltid). Tekniken med fri stång var ganska bra men fick ändå ett par saker att tänka på i varje övning. Måste flagga för det här med fri stång, tar mycket bättre än smithen! Även om smithen ska vara bättre för mina knän i benövningarna så kommer jag köra mer och mer med fri stång, både roligare och tar som sagt bättre. Ska jag ändå bara fisa med vikterna så kan jag lika gärna göra det med fri stång x)

Körde även bänk och hantelpress med fria vikter. Där var Adeli dock inte så nöjd med tekniken. Blev galet jobbigt när jag inte fick lyfta svanken från bänken (och absolut inte rumpan heller, det som jag tycker är så bra att göra för att få en liten extra skjuts på slutet av setet!). Dessutom höll jag tydligen stången/vikterna för högt upp mot halsen och behövde sänka dem så de kom närmare magen, gjorde också allt mycket jobbigare. När det blir så där känns det väldigt långt kvar... jag är inte alls så stark som många andra som jag läser om/pratar med som också ska tävla i december. Ploppar till och med upp små tankar om att det kanske inte kommer gå alls. Att det inte kommer räcka. Men samtidigt känner jag inte alls för att lägga ner, mycket tid har gått och om jag skulle hoppa av känns som all den tiden skulle vara förgäves. Nu tycker jag inte att jag är i närheten av att träna ihjäl mig... och tycker inte heller det har varit så hysteriskt jobbigt (ännu?). Även om jag inte tycker det är så vansinnigt betungande så skulle jag aldrig tyckt det var värt att träna så ofta och tänka så mycket på vad jag stoppar i pajhålet om det inte var för målet av en tävling. Hela vårens träning skulle kännas bortkastad och meningslös om jag valde att hoppa av nu. Tror inte heller jag skulle vara så sugen på att träna överhuvudtaget ett tag fram över. Men med tävling inbokad i kalendern känner jag mig galet taggad att satsa ytterligare lite mer tid på träningen varje dag, ta i ännu mera på varje övning, väga mina matlådor och vara allmänt trasslig med allt vad "sociala fika-normer" heter. Jag tänker tuffa på och köra mot mitt mål, mala på i den takt det går. Jag skulle vilja stressa fram och skynda, men det känns som kroppen är trög och det tar den tid det vill. Planen har jag och tiden har jag, behöver det vara svårare än så?



Kommentarer
Postat av: browneyedgirl

Hej tjejen =) Vilken värme det är ute. Härligt. Ja nu vågar man inte klaga skrattar hoppas benen känns bättre snart skrattar kram på dig

2011-05-31 @ 18:54:59
URL: http://www.blogg.mama.nu/browneyedgirl

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0