Tur!
Igår började min utvärdering av det tjejen på löplabbet sa om att det egentligen var mina muskler runt skenbenen som gjorde ont och inte benhinnan. Mitt test gick ut rätt och slätt ut på att prova promenera och inte sluta även om det gjorde lite ont. "Lite lagom med smärta är ingen fara, det är om det blir mycket du ska sluta". Lagom? Vad är det? Och framför allt, vad innebär "för mycket smärta"?
Styrketräning med hög reps, då det svider av mjölksyra i musklerna i de sista 8 repsen och man kör på ändå tills man skakar och musklerna krokna och failar, är det lagom eller för mycket? När man vaknar mitt i natten för att man har så mycket träningsvärk att man på riktigt inte kan vända på sig utan att vakna, är det lagom? När man skär sig på ett litet papper och får ett sånt där litet, yttepytte, men ack så svidande sår, är det lagom? När man linkar fram och inte kan sätta sig normalt ner på en stol efter gårdagens träning och man måste gå baklänges ner för trappor, är det lagom? Kort sagt är det där med smärta vansinnigt svårbedömt. Klart det kändes i benen efter 40minuters promenerande på asfalt, men, hey! jag kan ju fortfarande gå normalt, tänkte jag och knatade vidare. Bestämde mig för att det var helt okej att gå så länge jag inte haltade.
Så, igår kväll efter en stunds vilande i soffan nådde jag även det stadiet. Benen brände bara jag ställde mig raktupp och ner och vänsterbenet ville allra helst inte stå alls. Färdigfunderat med andra ord, to much is not less. Eller något. Får starta ännu försiktigare nästa gång. Eller helt enkelt ge upp att gå på asfalt. Får bli skogen, rullband eller cykling för min del i fortsättningen. Tänkte om jag varit en tävlingshäst, en galopp eller hopphäst eller kanske till och med en sälskapshäst, då hade jag förmodligen varit inne på min sista vers nu. Sån tur ändå att jag inte är det. Sån tur ändå att jag är människa och har all möjligheter i världen att välja själv. SÅn tur att jag kan fortsätta att experimentera mig vidare för att komma fram till något som fungerar för mig och mina ben. Sån tur att jag kan använda min egen vilja att göra det jag vill även om jag måste leta efter sidospår och ta omvägar för att komma dit jag vill. En sån tur jag har!
Styrketräning med hög reps, då det svider av mjölksyra i musklerna i de sista 8 repsen och man kör på ändå tills man skakar och musklerna krokna och failar, är det lagom eller för mycket? När man vaknar mitt i natten för att man har så mycket träningsvärk att man på riktigt inte kan vända på sig utan att vakna, är det lagom? När man skär sig på ett litet papper och får ett sånt där litet, yttepytte, men ack så svidande sår, är det lagom? När man linkar fram och inte kan sätta sig normalt ner på en stol efter gårdagens träning och man måste gå baklänges ner för trappor, är det lagom? Kort sagt är det där med smärta vansinnigt svårbedömt. Klart det kändes i benen efter 40minuters promenerande på asfalt, men, hey! jag kan ju fortfarande gå normalt, tänkte jag och knatade vidare. Bestämde mig för att det var helt okej att gå så länge jag inte haltade.
Så, igår kväll efter en stunds vilande i soffan nådde jag även det stadiet. Benen brände bara jag ställde mig raktupp och ner och vänsterbenet ville allra helst inte stå alls. Färdigfunderat med andra ord, to much is not less. Eller något. Får starta ännu försiktigare nästa gång. Eller helt enkelt ge upp att gå på asfalt. Får bli skogen, rullband eller cykling för min del i fortsättningen. Tänkte om jag varit en tävlingshäst, en galopp eller hopphäst eller kanske till och med en sälskapshäst, då hade jag förmodligen varit inne på min sista vers nu. Sån tur ändå att jag inte är det. Sån tur ändå att jag är människa och har all möjligheter i världen att välja själv. SÅn tur att jag kan fortsätta att experimentera mig vidare för att komma fram till något som fungerar för mig och mina ben. Sån tur att jag kan använda min egen vilja att göra det jag vill även om jag måste leta efter sidospår och ta omvägar för att komma dit jag vill. En sån tur jag har!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Det känns bra att vi slipper avliva dig än på ett tag då! =)
Postat av: emma s
Ja, vist är det bra! x)
Trackback
