Gammalt och nytt...

Fick av en tillfällighet för mig att titta upp den Kenneln jag jobbade på efter gymnasiet. Kom tidigare idag på mig själv att jag knappt kom ihåg vad staden jag bodde närmast hette, gården låg på landet i North Devon, men vad staden hette hade jag helt glömt. Skulle berätta för en kollega som även hon vart i England en del, men kunde inte alls minnas. Var tvungen att googla nu när jag kom hem. Barnstaple. Så hette staden som jag ganska många gånger var inne i, strosade runt i och kände mig nästan som hemma i. Så underligt att något som då var så nära nu är så långt bort. Vistelsen på kenneln blev oväntat kort, men det spelade ändå, och gör fortfarande, en stor del i mitt liv. I stort var det de första jag gjorde helt på egna ben. Hittade även en länk till en sida om Applebrook's Golden Retrivers, så hette kenneln. Det har jag åt minstonde inte glömt. En enkel sida, den väcker så mycket i mig även fast jag nu ytterst sällan gör sig påmind i mitt minne. Jag snickrade på en egen hemsida till Applebrook när jag var där, men den han aldrig bli klar innan jag hastigt och oväntat lämnade gården bakom mig. Så mycket som fans, som finns och fortfarande berör mig fast som sällan kommer upp i mitt huvud. Och inte bara kenneln. Allt. Som Koster, mina vänner på skolan, allt i Katrineholm. Allt som är nytt för mig varje gång, som jag älskar och lever i men som samtidigt sakta tynar i mitt minne när jag är någon annan stans. "Man borde göra en lista med allas namn" sa min syster, som precis som jag glömmer mångas namn här på Koster under vinter halvåret. När man kommer tillbaka är allt gammalt sedan tidigare sparat fast samtidigt nytt. Men så är kanske de flestas liv? Nya världar, gamla minnen. Det som är nu blir sen, och i minnet sparas mycket samtidigt som den glömskan kastar ett dunkelt täcke över det. Skrapa lite på ytan och vissa saker blommar upp igen, andra är borta för alltid. Även just detta nu kommer ses som en flyktig då tid allt för snart.

Inget nytt, inget gammalt - allt som i slutänden finns kvar är här och nu. Och just nu är jag trött som ett segel... med tanke på vad klockan är nu så säger mig något att jag inte kommer att bli mycket piggare imorgon. Dock uppskruvad som en liten durecell kanin. Det är mitt liv här och nu. Trött som en döende och tokpigg samtidigt. Contraia contrariis cusantur.

I alla fall... Natti!
/ Filofosius Maximus Töttis


Kommentarer
Postat av: Johanna

Woooooohooo idag kommer jag!

2010-07-12 @ 10:45:17
URL: http://inshape.blogg.se/
Postat av: Maria

Hej! Hittade precis Din blogg och kan inte låta bli att fråga Dig om Du har något tips för en 37-årig-engångitiden-vältränad-karaktärlös-halvlat-mennuharjagbestämt-typ. Jag vill äta rätt och träna rätt för att så effektivt som möjligt bränna fett, och känner mig beredd nu.

Tack på förhand! Btw...Du e duktig!

Mvh Mia

2010-07-12 @ 14:43:51
Postat av: Petra

" Vi har alla våra tidsmaskiner. Vissa tar oss tillbaka, de är kallade minnen. Vissa tar oss framåt, de är kallade drömmar "



Jeremy Irons



Härligt med minnen! :-)



2010-07-12 @ 15:49:07
URL: http://metrobloggen.se/petrakardell
Postat av: Syster

Oooo detta var djupt. Ett led i meningen med livet funderingarna som bara slår till en kl tre på natten. Härligt!

2010-07-12 @ 15:51:20
Postat av: emma s

Johanna: Wohoho!! Nu har du ju iof åkt hem igen... men det var skoj så länge det varade :D



Maria: Hej, vad kul att du hittat hit. :) Det finns inga snabba enkla svar på hur man ska göra, men det jag tror absolut mest på är att du ska sluta kalla dig själv för "halvlat" och sånna saker. Dessa är inga medfödda egenskaper utan säger bara hur du ser på dig själv, börja träna, ta reda på vad och hur mycket mat du behöver, så kan du vips börja kalla dig själv för en tjej med starka karaktär, energisk och med starka armar :D



Petra: Vilket härligt citat! :)



Syster: Hehe, ja det är helt sant, man börjar lätt gräva ner sig i sina egna funderingar när klockan slår sent. ;) Nu har jag skrivit ihop en liten text till dopet också! :)



2010-07-15 @ 14:09:18
URL: http://fitmyself.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0