Feel the Force

Jag känner lyftkraften i vattnet bära upp min kropp där jag forsar fram genom vattnet. Ett simtag, två simtag, tre simtag, sedan andas. Ett, två, tre, andas. Rytmen tar mig framåt i det ljumma vattnet. De lekande och högljuda barnen, simskolans sorl och vattengympa ledarens rop blandas med ljudet av mina och andra simmares plaskande händer. Mycket snart är allt ljud bara ett dovt, avlägset brus. Ett, två, tre, andas. Jag är helt inne i crawlandet. Jag känner mig stark och snabb i vattnet. Även om jag känner mig omöjlig att stoppa så känner jag hur tröttheten långsamt börjar krama mina axlar och utmatta resten av min kropp. Min rytm bryts långsamt ner till ett, två, andas. Äntligen vila.

Ovan illustreras hur jag kände mig under simpassets första 25 m. Totalt slut var jag efter E N längd!! Sjukt vilken totalt icke existerande kondis jag verkar ha. Fullkomligt utmattad. Skämt och sido var det ett ganska roligt pass. Kände visserligen hur konditionen var långt i från bra, men som alltid oavsett om man springer, cyklar eller simmar (tydligen) är alltid dom första minutrarna ganska omöjliga att njuta av. Efter ett litet tag kom flåset upp i en inte helt katastrofal nivå och lyckades ta mig fram och tillbaka i intervaller av crawl och bröstsim under ca 40 minuter innan jag varvade ner och simmade lite rygg och långsamt bröst som nedvarvning i ytterligare 10 minuter.

Totalt 50 minuters simning gör en härligt mör på ett ganska speciellt sätt. En slags odefinerbar tröthet som inte går att spåra på det sätt som det gör vid tex styketräning, löpning eller cykling. Det lixsom "killar" i hela kroppen, så som det gör när man har spring i benen efter att ha vilat lite för länge, fast nu i hela kroppen. Himla skön känsla faktiskt! Blir absolut mer simning denna veckan...! :D      



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0